Aftonbladet – 6 mars 1841, sida 3

holm 1840. BLANDADE ÄMNEN, CATHERINE FRANCIS GORE. Detta utmärkta fruntimmer, för närvarand Englands yppersta romanförfattarinna, med hvar sednaste arbete: The courtier of the days of Char les the Second, svenska allmänheten nyligen fåt tillfälle att göra bekantskap genom en öfversätt ning deraf i Läsebibliotheket, torde imedlertic ännu vara af ganska få vidare känd. Vi inför: derföre följande underrättelse, som om hennt förekommer i det i Leipzig utgifna Conversations lexicon der Gegenwart: Catherine Francis Gore, en af Englands mång författarinnor, hvars utomordentliga talang, att lefnadsfriska målningar skildra seder och karaktere: ur det högre sällskapslifvet, anvisar henne en äre full plats i den första rangen deribland, föddes å 4799 i grefskapet Nottingham. Såsom arftagarinne till en ansenlig förmögenhet, blef hon 4823 gift mec Kapten Arthur Gore, med hvilken bon lefde i et lyckligt äktenskap. Redan innan Byrons sista sång aChilde Harold,, bekantgjordes, hade hon författa en slutsång, som, jemte en annan längre dikt aNor dens grafvar, till och med af Poötissan Joanna Baillie helsades såsom början till en mycket lofvande poötisk bana. Afvren den dikt, hvarmed hon först vågade offentligt uppträda: The two broken hearts, och det dramatiska arbetet: The Bondx (1824), vunno af kritiken mycket loford; men tonerna af Byrons lyra, som då för tiden på höjden af sin ära hänryckte sinnena, afvände publikens uppmärksamhet från hennes försök. Efter flere års förlopp, dem hon till en del tillbragte på kontinenten, började hon fatta tycke för novellen och roma nen, och utgaf dernäst den pathetiska berättelser aLettre de cachet och cHungrian tales,, som med allmänt bifall emottogos. De förnämsta engelska kritikens tribunaler, de åtskilliga der utkommande aReviews,, serdeles den i Edinburg, erkände, att författarinnan alltid visste med mästerlig hand välja sina ämnen ur umgängslifvets konventionella kretsar, med en psykologs hela förmåga upptäcka de driffjädrar, som komma menniskorna att bestämma sig vid sid sina företag, och alltid ur tilldragelserna utveckla en god och träffande moral. Efter hennes aManners of the day och aMothers and daugthers, a tale of 4830, följde The Hamiltons och Mrs. Armitage, or female domination, i hvilka hon på det mest karakteristiska sätt framställde de stora förändringar i umgängslifyvet, hvilka tiderna frambringa. Derpå utkommo: The Operan, Polish Talesn, aSketchbook of fashion,, aTuilleries, a talen, Mary Raymond and other tales,, Stokeshill plan, or the man of business, och uThe cabinet-minister, efter hvilka ganska många torde följa af produktiviteten hos en författarinna, som ej blott noga känner sin nations umgängslif, utan äfven, under det hon ofta uppehållit sig i Paris, blifvit invigd i alla det dervarande sällskapslifvets hemligheter. 1 det dramatiska facket uppträder hon också med framgång. Hennes komedi; The school of coquettesp, emotltogs på ett lysande sätt på Haymarket-teater år 1831, hvaremot hon sjelf från banan återtog sitt flere gånger uppförda skådespel: aLords and commoners,, som hon författat i högre styl för Drurylane-teatern; en åtgärd, hvartill hon bevektes deraf, att den med en mindre förtjent köld blifvit emottagen. Mera lyckliga voro hennes originalkomedier: The Kings Seals och eKing ONeil, och de från Fransyskan bearbetade: The Queens Champion och The maid of Croissyn. För musik och tonsättning har hon likaledes ådagalagt en vacker talang i melodien till Burns And ye sball walk in silk atire och sången aOf the Highlandschurch, som båda blifvit omtyckta folksänger. I etsmaneret har hon också mycken färdighet. Man skulle kunna förmoda, att en skriftställarinna, hvars förnämligaste styrka framträder i skildrandet af det moderna sällskapslifvet, heldst rörde sigi stora sällskaper. Deck, det är icke så; och äfven under hennes vistelse i Paris lefver hon, i lycklig tillbakadragenhet, inom kretsen af sin familj. — —— TD ELUD UTTODINSA AA DNR ff DN WwOöfrTr Ii Th