Aftonbladet – 5 mars 1841, sida 2

allt mer på spåren. PRIVATBANKERNA. Till Redaktionen af Aftonbladet! De reflexioner öfver Privatbanks-lagstiftningen, som influtit i M. H. Tidning JM 36, äro så väl grundade, och vittna så tydligt om författarens skarpsynta blick i ämnet, att de allmänneligen väckt uppmärksamhet. Det är åskådligt att privatlbankernas makt allt mer och mer griper omkring sig, och att godtycket ech den egna fördelen styrer deras handlingar. De finna sig just icke rätt väl belåtna med 42 aå 153 procent, 20 vore väl hvad som helst skulle önskas; också bevilja de icke diskontlån på längre tid än 4 månader, väl vetande imedlertid att en jordbrukare alltid, och embetsmannen allmännast endast erhåller sin inkomst en gång om året, hvarföre de också oftast nödgas begagna respit-månaderna. När således ett lån lemnas till den behöfvande af dessa barmhertighets-stiftelser på 4 månader, med rättighet att omsätta hvarje gång , af primitiva kapitalet mot , procents kommissions-arfvode, hvarje gång 3:ne gånger om året, så löper den låntagne summan med 6 , proc. i 42 minader, och 8 proe. i 6 månader, och denna tryckande ränta, erhålles på ett imaginärt mynt, tillskapadt förnämligast på inteckningar i egendomar, hvilka derjemte lemna dess ägare full ränta. Detta sker medan uti andra länder ökade lånetillgångar nedsätta räntan. Så, t. ex. har den i Hamburg sedan Januwari månad detta år, nedgått till , proc. Den dryga räntan måste erläggas af den lånebehöfvande delen af nationen, för att sedermera så användas, att åtminstone dessa icke njuta den minsta återgärd deraf. — Dessa förhållanden, i förening med undsättningsåtgärderna missväxtåren 4826, 48314, och 4838, (hvarom en annan gång) äro egentliga orsaken till fattigdomens tillväxande och äfven, om man vill undersöka, till en god del till fängelsernas ymnigare befolkning: sanningar som ej kunna vederiläggas. Att privatbankerna skulle erhålla kreditiver al statsbanken, för att belåna spannemål, kan väl synas lockande, men må vi bedja Gud bevara oss ifrån deras mellankomst, hvilken dessutom troligen skulle uteblifva, om också krediten begagnades, så vida ej den låntagna summan lemnade 42 proc. Dylika kreditiver skulle endast konsolidera — privatbankens ökade sedelutgifningar. Att reglementera så, att resultatet blifver annorlunda, är en omöjlighet, emedan kontrollen deiöfver är overkställbar. Långt bättre är att all undsättning uteblifver än att den endast skall göras beroende af privatbanker, hvilka dessutom, märkvärdigt nog, saknas uti alla provinser, der undsättningarne äro af behofvet mest påkallade, med undantag af Wermland. o:ne frågor har artikel-författaren förbisett, hvilka dock förtjena en synnerlig uppmärksamhet. 41:0 Privathanks-sedlars emottagande i kronouppbörden. Denna fråga är af högsta vigt. synnerligast som man i det vestra Sverige bland 400 Rdr i allmänna rörelsen knappast kan finna 3 Rdr, som icke är privatbanks-sedlar Få banker hafva insatt vexlingsmedel iränterierna? Att, på sätt en Landshöfding föreslagit, dylika sedlar må såsom panter få emottagas, för att sedermera försäljas med agio är hvarken billigt eller rättvist, sedan Konung och Ständer godkänt dessa banker, och deras sedlar genom offentlig lag. Det vore analogt med att man förnekade emottaga sjelfva Stats-bankens sedlar, uttan i stället fordrade att liqviden skall ske i de be!opp silfver, för hvilket dessa sedlar validera Det märkvärdigaste är likväl att ingen skarpare kontroll för privatbankernas sedelemissioner kar tänkas, än om deras sedlar icke allenast finge gå: uppbörden, utan äfven vore vexelbara uti rän terierna, ty nödvändigheten för dem att honorer: remisser från räntekammaren, eller ränterierna pi en större kopsamlad summa, skulle göra dem vide försigtigare än hvad de nu behöfva vara, då dera: mynt i allmänna rörelsen måste antagas i brist på all annan möjlighet, att få liqvid, utan att bankern behöfva det minsta bekymra sig om de obehaglighe ter och kostnader, deras sedlars oanvändbarhet si ofta förorsakar. MHufvudsvårigheten torde blifva, a kontrollera och förmå räntemästaren att hvarje må. nad insända privatbankernas sedlar, ty äfven hä torde den penningemäktiges inflytande göra sig gäl. lande. — 2:o Öfverräntan 8 proc. för bristande liqvic borde upphöra, emedan låntagaren icke egent. ligen genom densamma förlorar sin lånerätt. Man betalar vanligen innan respit-månadens slut, icke för det räntan är 8 proc., utan derföre att man an: lnars förlorar sin lånerått för någon tid. Dettastad gande bör upptagas I nya privatbanks-lagen, äfven. som att deras sedlar få gå i uppbörd och växlas i ränterierna, der tillgång sådant medgifver, mec skvyldiohket för räintmäctare atti hvarie månade dac