Aftonbladet – 4 mars 1841, sida 3

mer den noga återgaf. För boktryckerikonsten synes således mycken nytta vara att hemta af denna wppfinning. : — Ziguenarnes reform. I London har en Hr Crabb den 4 Januari gifvit en måltid åt ett antal Ziguenare, den 42 årsfest af detta slag, som han anställt till firande af den vinst, civilisationen gjort inom denna menniskoklass, för hvilkens förbättring och hyfsning den ädle menniskovännen serdeles -Jintresserar sig. Af dem hade 410 infunnit sig, utom 200 åskådare. De, som redan afstått från sitt kringvandrande lefnadssätt, hade uteblifvit, emedan de blygdes för att åter komma i beröring med sina halfvilda kamrater. Så snart någon af desse sednare röjer fullt allvar att ingå i samhällslifvet, erhåller han härtill allt möjligt biträde. Af de närvarande gästerna tilldeltes hvarje person ett par strumpor och en filt, hvarförutan en bibel utdeltes åt hvarje Ziguenare familj. — I Liverpool har man upptäckt en 48-årig flicka, hvilken, förklädd till matros, redan gjort flera sjöresor. Hon heter Anna Blake, och är född i Ballyaks i grefskapet Wepford, der hon tjenade i ett värdshus. För två år sedan gick hon ur sin tjenst och for med ångbåten till Lifyerpool; sjölifvet behagade henne, och hon lät förhyra sig såsom kajutvakt på ett kustfartyg. Upptäckten skedde på det sätt, att en tullbetjent tyckte den unge Sjömannen vara så högbröstad, att han befarade något upderstucket. — På ett torg i England såldes för kort tid sedan svänne sjösköldpaddor; de personer, som åte deraf, angrepos inom 24 timmar af ett slags cholera; 38 dogo och 40 äro farligt sjuka. — Följande händelse är lika så sann som sällsynt. För många år sedan funno två herrar i London, hvilka i en väns testamente blifvit utnämnda till executorer, i dennes boning en lapp med anmärkningen; a700 pund i Till. De sökte i hela huset efter dessa penningar, men förgäfves, emedan de icke visste hvad Til: betydde. Den aflidnes boksamling försålde de till en bokhandlare ; de talade ofta om denna besynnerliga anmärkning, och ihågkommo dervid en gång, att en folioupplaga af aTillotsons predikningar, funnits bland böckerna: ckanske menade han denna bok med ordet a Tillp, sade den ene, och gick genast till den bokhandlaren, som köpt bibliotheket, och frågade, om han hade Tillotson qvar. Då detta bejakades, återköpte han boken, och då man noga genomletade den, fann han verkligen en summa af 700 pund emellan bladen. Annu märkvärdigare är dervid följande: Bokhandlaren berättade, att en herre i Cambridge, som genomsett katalogen, bedt honom om nämnde exemplar af Tillotson. Detta hadde skett, men då boken icke motsvarade denne herres väntan, så hade: han återskickat den, och sedermera hade den åter stått i boden. — Storfurstinnan Maria Nikolajewnas nyaste palats i St. Petershurg, hvilket uppbygges efter akademikern Statenschneiders plan, emellan Wosnesenski Perspektiv, och den nya tvärgränden i Moika, är nu fulländadt till det yttre, undantagande de båda frontonerna på sidorna och attikan i midten. Byggnadens hufvudfasad, som vetter åt Moika, är 300 fot lång, och 50 fot hög, och har tre våningar, hvaraf den nedersta är prydd med rustiker. Fönstren i midten hafva arkader, de fyra hörnen pelare och den öfriga delen af fasaden har pilastrar Mot Wosnesenski Perspektiv är palatset 66 fot långt, och med trädgården och gården 420 fot; vid den nya tvärgränden är det 456 fot. Hela linien med hofmästarflygeln blifver 235 fot lång. Ibland byggnadsmaterialierna är för första gången begagnad en finkornig, lätt arbetad , gulgrå sandstenssort från guvernementet St. Petersburg, alla fönsterposterne, pelarnes baser, första våningens kornicher och alla mindre delar afattikan äro gjorde deraf. Pelarnes korintiska kapitäler gjutas af zink, hvilket också är det första försöket af det slaget. — I Zenta i Ungern föres sedan ett år en oerhörd process, angående sjutton gulden, i hvilken advokater och domstolspersoner redan skrifvit 1600 ark, och hvilken kostat båda parterne öfver 3,000 gulden. — Ett röfveri med mord har nyligen skett i trakten af Berlin, hvilket genom de biomständigheter, som åtföljde det, gifver ännu ett bevis på Nemesis hemlighetsfulla utslag. En ung landtflicka såg sig genom arf i besittning af 300 Thaler, hvilka förvaltades af hennes förmyndare, bydomaren. Fliekan blef erbjuden att på fördelaktigt sätt använda penningarne i Berlin. Hon omtalar detta för sin förmyndare. Efter någon vägran lofvar han utbetaJa penningarna och utsätter en viss tid. Då denna nalkas, ligga penningarna färdiga, men bydomarens uppförande var högst besynnerligt och flickan blir mycket ängslig. Om jag går med penningarne till staden, ropar hon gråtande, så blir jag visst mördad; jag inbillar mig så, och kan ej göra mig fri från den tankan. — Förmyndaren svarade: du är dåraktig! Hvem skulle göra det? Ingen utom du och jag vet, att du har penningar med dig. Flickan låter lugna sig och går. Då hon kommer till en liten skog, hvilken hon måste gå tvärt igenom, återkommer hennes ångest med fördubblad kraft; och då en gensdarm kommer ridande just samma väg, som hon skulle gå, beder hon denne vända om och följa henne genom skogen. Gensdarmen har ingen tid dertill, emedan han är stadd i tjensteirender, men flickans böner röra honom dock så mycket, att han följer henne ett stycke. Medan han rider bredvid henne, efterfrågar han orsaken till hennes ängslan, och flickan berättar honom allt; äfven förmyndarens ofvannämnda yttrande, och tillägger: : Jag fann det väl ganska förnuftigt, men det har likväl icke kunnat lugna mig. Imedlertid hafva de nästan hunnit till skogens slut, och gensdarmen, som ej vågar uppehålla sig längre, lemnar henne med några lugnande ord och tillägger skämtsamt: Om någon vill göra dig något, så skrik bara dugtigt, så att jag hör det, då kommer jag och hjelper dig. — Han rider bort, men har icke kommit långt, förrän han verkligen tror sig böra ett ängestskri. Han studsar, hålter in hästen och lyssnar: skriket upprepas. — Hestigt spränger ban tillbaka och finNNAaw MKJ ll am NAMTMTTAÄNNNATA Inne: oo om cc