Aftonbladet – 4 mars 1841, sida 2

STOCKHOLM den 4 Mars. KABINETTSKASSAN. Vi meddela i dag en fortsättning af Bondeståndets diskussion om denna fråga. Alla dessa anföranden förtjena läsas, ty de hafva hvart och ett sin individualitet, som är af intresse; deribland torde isynnerhet bemärkas Efraim Larssons från Bohus län, Gustaf Peterssons från Ostergöthland och Olof Olofssons från Westmanland. Vi anse öfverflödigt att här göra några vidare serskilda utdrag, då läsaren sannolikt sjelf tager kännedom af alltsammans. — Till underrättelsen i gårdagsbladets postscriptum, angående debatten i Presteståndet, bör tilläggas, till antalet af dem, som talade mot anslaget, Prostarne Laurenius, Lindmark, Gahne, Lyth, Sandberg, Sidner och Östberg. På andra sidan böra tilläggas Statsrådet Poppius och Biskop Holmström, hvilken sednare, vid sin begäran om återremiss, tillade, att det visserligen icke skedde af bebof att få flera upplysningar i dagen, utan för att komma till ett annat resultat. — Grefve Frölich har hos KonstitutionsUtskottet ingifvit en anledning till anmärkning emot StatsRådet och n. v. Hr Justitie Statsministern Törneblad, föranledd af den sednast beviljade oktroyen för Wermlands Privatbank, i Oktober månad förlidet år, emedan: principen af lottägarnes gemensamma och solidariska ansvarighet der finnes tillämpad på samma sätt, som i oktroyen för Smålands Privatbank, nemligen att lottägare icke få sökas förr, än efter bankens utredning visar sig, att dess tillgångar i fordringar och kontanter m. m. ej förslå till skuldernas betalning. Det är ock klart, att genom denna modifikation i ansvarigheten är en af de vigtigaste hållhakarna emot en för stor sedel-emission borttagen. — Uti Borgareståndet uppläste Hr Arnberg i går ett af honom sammanfattadt utdrag, i öfversättning, ur Preussiska tull-lagstiftningen, för att till Lag-, Bevillningsoch EkonomiUtskotten åtfölja en föregående diskussion öfver straffbestämmelser för tullförsnillningsbrott. Detta anförande föranledde en temligen liflig debatt. Hr Kjellberg iakttog tillfallet att ur en tidning uppläsa ett utdrag i motsatt riktning mot Hr Arnberg; Hrr Elfbrinck och Ekholm anmärkte, att om Hr Arnberg önskade, att Utskotten skulle fästa något afseende vid hans öfversättningar, borde dessa innefatta den ifrågavarande lagstiftningen i sin helhet, samt förses med vidimation. Hr Arnberg understöddes af Hrr Grapengiesser och Lagergren, och mellan desse begge herrar samt Hr Halling uppstod äfven någon tvist i afseende på tullkontrollerna. Slutligen beslöts dock, att hela diskussionen, till Riksdagens förkortande, skulle utgå ur protokollet, och endast Hr Arnbergs öfversättning jemte det utdrag Hr Kjellberg uppläst, åtfölja återremissen till Utskotten. — Det börjar berättas, att dessa dagars debatter angående Kabinettskassan skola förmått vederbörande, att tänka på nödvändigheten af något större steg för att trankilisera opinionen, och att det bästa sättet för den ministeriella kassan att undvika eession, befunnits efter homöopatisk princip, vara att göra någon större koncession. Denna skulle bestå deruti, att-inkalla en ledamot af den gamla Riddarhus-oppo Isitionen, Grefve Claös Fredrik Horn i Statsrådet. Om så är så kan man säga, att rätta ö i gonblicket just är inne, och lyckligt valdt efte: Hr Grefvens tal på Riddarhuset i Lördags. I medlertid är det hela blott ett rykte, och kan ske det går med denna koncession som med de öfrige, att den ej blir af. — ————— Uti Götheborgs Handelstidning läses följande rätt qvicka stycke i ett brefutdrag: aStockholm den 22 Februari. Skulden är ännu alltjemt det spöke, som grasserar vid Riksdagen, i tidningarna, i enskilda samtal, och äfven på den Kongl. Theatern. På de förstnämnda ställena är det Kabinettskassans, på den sednare Möällners. Somliga påstå, att theatern åter upptagit denna af samma skäl , som Voltaire så ofta talte om döden: för att vänja sig vid tanken derpå. Ty theaterns affärer äro, såsom man vet, så hopplösa, att regeringen set! sig tvungen att. tvärt emot grundlagens klara, im perativa föreskrift, åter bringa på tapeten ett redan farkalisen afslaget anslag till theatern Ockh det är