Aftonbladet – 3 mars 1841, sida 2

Oaktadt den medgörlighet, som nämnda Riksdags Ständer i allmänhet visade för alla styrelsens fordringar, afslogo de likväl denna begäran. Som imedlertid theatern för det året fortfarit i hopp om Ständernas bidrag, lemnade de för denna gång den önskade summan 530,500 Rdr, men med det uttryckliga vilkor och förbehåll, att Staten härigenom för alltid fritages från alvidare förbindelse eller utgift för theaterns behofy än de från längre tid tillbaka deitill bestådde 4,500 Rdr samt 4,400 Rdr för 00 famnar ved, som till Dramatiska Spektaklets underhållande finnas uppförda på stat; äfvensom Riksens Ständer, i afseende på nämnda årliga bidrag, framförde sin önskan, catt Theatern målte organisearas med den inskränkning i kostnaderna, som Cutan ändamålets förfelande, finnes möjlig ock aaf tillgångarnas otillräcklighet i jemnförelse amot andra länders tillgångar påkallad. aMan ser häraf, att Ständerna, långt ifrån att jåtaga sig någon förbindelse för theaterns underhåll, tvärtom på det bestämdaste afsagl sig hvarje sådan och till och med i anseende till det lilla årliga bidrag de lemnade, fordrat en ändamålsenlig förvaltning. Detta beslut ha de aldrig frångått, aldrig på något sätt modifierat. Då Riksmarskalken Grefve von Essen vid 48253 års Riksdag tillkännagaf, att Konungens hofbålining lemnade en arlig brist af ungeiär 400,000 Rdr, hvariblard det understöd theatern medtog, utgjorde den betydligaste posten, vidtogs af Ständerna, heldre än att inblanda sig i theaterns finanser, den utvägen, alt öka Konungens appanage med de begärda 400,000 Rdr, dem han ägde att disponera efter godtfinnande likasom sitt öfriga anslag, och deras beslut af år 4818, att staten skulle för allud fritagas från all förbindeise och utgift för theaterns behof, qvarstår således orubbadt med samma kraft cch verkan, som hvarje annat deras besiut. Hvarpå grundar sig då regeringens fordran, att Ständerna nu skulle frånträda denna förklaring? Måhända på den gamla häfden af ett mångårigt innehafvande och af orden i det ofvannämnda beslutet, hvari talas om de för längre tid tillbaka dertill bestådda 4,560 Rdr jemte ved till dramatiska spektaklets underhållande. Nu bör det likväl anmärkas, att detta dramatiska spektakel egentligen upphörde redan år 4843, då det privata bolaget af Regeringen upphäfdes och förenades med Kongl Operan, och att det de facto, upphörde den 924 November 4825, då dramatiska theatern mnedbrann. Detskäl, som kunde tala för ett underslöd åt denna theater, elier en ringare inkomst af dess representationer, försvann derigenom, emedan de alltsedan gifvits på opera-theatern och långt från att inbringa mindre, än ett lyriskt spektakel, till ech med gifva 28 Rdr mer än ett sådant; oaktadt den vida mindre kostnaden. När Ständerna förutsatte, att en bättre förvaltning af theatern behöfdes och skulle stälJa den i oberoende af alla bidrag utifrån, steg recetten för ett fullt hus endast till 748 Rdr; nu är den uppdrifven till 50 procent högre belopp eller 4,4435 Rdr. Det behöfs således endast femton fulla hus för att ersätta denna brist, som skulle kunna uppkomma genom de indragna 60060 Riksdalerna, och då man dertill vet, att recettens medeital sedan 4848 ökats med ungefär 42 procent, så synes ingen anledning vara för handen, att theatern skulle behöfva något understöd af hvem det vara må och framför allt ej kunna fordra det af staten, som formligen afsagt sig hvarje förbindelse dertill. Om theatern sedan nämnde tid förökat sina utgifter, så skulle man kunna fråga: hvarföre har sådant skett? Har hon en större personal? Nej, hon har den tvertom mindre, serdeles i anseende till balett och chör. Har hon större artister, som kunna fordra bättre vilkor? Nej, de.as antal är inom alla theaterns serskilda stater vida inskränktare än för tjugu år sedan. Äro de materiella behofven dyrare? Nej, alla theaterns förnödenheter erhållas nu för vida lindrigare pris än fordom. De högre utgifterna måste således härröra från en försämrad hushållning. Dennas beskaffenhet kunde, vi upprepa det, på intet sätt röra någon annan, än I theaterns innehafvare och direktion, lika litet som man har att skaffa med huru andra af den I Kongl. hushållningens detaljer förvaltas. Men I då formeliga propositioner göras med yrkande af anslag för theatern, då man deri talar om direktionens ansträngningar och bemödanden för I verkets upprätthållande: om det understöd derlåt H. Maj:t Konungen af egna medel gilvit, I då man med ett ord från en alldeles enskild fråga, som den är, vill göra theatern till en I statsangelägenhet, torde det vara 1 sin ordning jatt litet undersöka, huruvida en god hushållning verkeligen varit rådande vid theatern och I huruvida denna i estetiskt hänseende motsva(rat de fordringar man skulle kunna göra sig I på en af staten rikt doterad konstanstalt. Vi hafva sagt, att theatern var af staten rikt doterad. Häremot skall måhända invändas, att isynnerhet nu, då anslaget på femte bufvudtiteln (är indraget, staten omedelbarligen ej Mera ger någonting åt theatern, och att den förut i månIga är ej gifvil annat än det nämnda anslaget. (Ett sådant inkast är likväl baltlöst. Först och I främst begagnar theatern byresfritt hela sin stora lokal, värderad till mer än 200,000 Rdr, jemte a AA An rs nn CARAT PP I I