Aftonbladet – 3 mars 1841, sida 1

IVP PS BJ BH RP ME ER EE ME OT MU PREIBRA Utskottet; och om det sednare, enligt sin ed, upplyst oss om intet, så har det förra upplyst oss om kära nog inte. Jag går så långt, att jag påstår, att StatsUtskottets upplysning är sämre än ingen, eller lemnar oss i större villrådighet än om det sagt rent ut: vi hafva inga tillfredsställande upplysningar erhållit; och de otillräckliga, vi fått, är det oss till på köpet ålagdt, att af agrannlagenhet dölja, hvarföre vi icke kurna något utlåtande afgifva, utan anse Riksens Ständer sig icke kunna vidtaga någon åtgärd i anledning af den Kongl. skrifvelsen. Så hade StatsUtskottet efter min öfvertygelse bordt yttra sig och icke annorlunda. Huru det verkligen yttrat sig vill jag försöka att för mig utreda, aHandlingar af dylik diplomatisk egenskap ifo aldrig underkastade en obegränsad offentlighet, så yttrade sig Utsk., och jag kan icke inse hvad härmed rätteligen menas. Jag föreställer mig icke, att Ständerna ville bekymra sig om diplomatiska handlingar, eller önska so några dylika. Om innehållet af de underhandlingar, om föremålen af de ambassader och presenter o. s. v.. hvarigenom Kabinettskassans brist uppkommit, har väl ingen väntat sig att erhålla offenrtiiga upplysningar. Om dyra intriger biifvit spelade för grundade eller barnsliga farhåger, för patriotiska eller andra ändamål, detta får tills vidare blifva Kabinettskassans hemligheter. Men jag kan icke anse, hvarföre till dylika hemligheter skall räknas cen fullständig uppgift om de omtalta lånen, om låntsgaren ech långifvaren om vilkoren och kostnaderna, om afhandlingars datum o. s. Vpr ellet, helt enkelt, afskrifter af förbindelserna och negociationshandlingarna: ty jag kan icke begripa, att Utskottet kunnat ett ögonblick pätänka att yttra sig i ämnet i fall afskrifter af dessa handlingar icke blifvit meddelade. En naken uppgift att lånen äro gjorda, utan tydliga upplysningar, huru de äro gjotde, må väl icke kunna hos ett allvarsamt Ständernas Utskott väcka tankan på något annorlunda beskaffadt utlåtande, än det jag här ofvan föreslagit; heldst när sjelfva lånens verklighet är så många tvifvelsmål underkastad, som det måste vara efter Utrikes Ministerns betyg af den 3 Mars sistlidet år. Det säges, att verilikationerna, som icke åtföljde till Utskottet dock finge af dess Ledamöte. beses i Kabinettet. Roligt vore då att veta, om någon efter: såg i Kabinettskassans äkta böcker för låne-årerm, huruvida de till Utskottet aflemnade sammandra gena innehöllo någonting annat, än böckerna, hvarur de vore dragne. Enligt Utskottets uppgift skall wsammasdrageto utvisa alde, men Utrikes Ministerns ofvannämnde betyg säger, att någeot lån för Kabinettskassans räkning icke blifvit upptaget hvarken före, under eicr efter 4836, hvilket, efter mitt begrepp, vill säga detsamma. som aldrig.: Hvem skall man nu tro? Den emhetsman, som gaf detta betyget? eller den embetsman, som gjort asammandraget? Har den förre rätt, så är detta sednare falskt, förmodligen i så måtto, att elånen blifvit inflickade för tillfället och efter det abetygeta skrefss ty jag vill icke tro, att Utskottet uppgifvit såsom Kabinettskassans lån, hvad som i verkligheten är en annans. På visst sätt äro väl orden ställda på skraf: var, men jag vill icke föreställa mig, att det skett med flit. Imedlertid bör Utskottet taga oss ur ovissheten i detta afseende, liksom i de öfriga dermed gemenskap egande. Jag tillstår, att dessa mina ord innehålla en hård misstanka; men jag frågar, hvem som kan värja sig derför, när han betraktar de båda officiella uppgilternas inbördes strid. Jag önskade att kunna förlika dem, emedan ingenting kap för fäderneslandet vara olyckligare, än det misstroende, som måste uppstå genom så bedröfliga anledningar dertill. Ett bland de vigtigaste skälen. hvarföre Statsutskottet bör öppnare sch fullständigare utreda förhållandet, är just den oefallande nödvändigheten, att andtligen en gäng återställa det djupt skakade förtroendet mellan foik och regering, och detta sker ieke förr, än folket ser försvinna alla spår af dylika försök, och endast skönjer ärlighet och rättframhet i alla förslag eller meddelanden. Men denna tid kommer svärligen, om vi icke visa en orubblig föresats, att aldrig låta leda uvss af duuster och ordkram, men endast vika för en omisskännelig öppenhet och ärlighet. Efter en utredning, som icke är någon utredning, kommer Utskottet till ett slut, Som jag anser vara eftertänkligt. Hvad menas med aserskilda anslag? Detta kan vara ett fyllande erd, ditlkommet ulan aserskild, mening, men derunder kan också, såsom man säger, ligga en hund begrafven. Och had sämst vore: vederbörande kunna i båda fallen under uttrycket söka och tro sig finna tillåtelse till ytterligare trassel med tillgången, som möjligen kunde dragas åt det håll, der det behöfves, för det nu ändftligen uppdagade ändamålet. Det är således äfven i detta afseende bögst nödvändigt, att Utskottet förklarar sina ord och bestämdt säger sin mening. Förmodligen hade Utskottet velat använda obestämda och undfallarde uttryck, för att aicke stötar, hvilket brukas såsom ursäkt för många förderfliga plåsterier. Denna vana, att krusa och spara ord. för att skona ömtåligheter, är en stygg och otillbörlig vana, som föranledt och kommer att föranleda mycket ondt. Mig synes utt vi äro på den punkt, att här måste talas rent språk, och Regeringen, utan alta omsvep, underrättas, hvad nationen tänker om dess åtgärder. Det må smaka bäskt; men på annat sätt kunna dock regering och folk aldrig komma på ren fot med hvarandra. Saker hafva passerat och passera, som aldrig blifva bjelpta förr, än vi kallat dem vid deras rätta namn och vågat framställa dem, utan kryperiets smink. i Må då Utskottet säga oss, huru dessa penningetrassel tillgätt: Ave, Som verkligen är fordringsogare, till hvad de upplånta medlen blifvit använda. — säga det nämligen, så vidt Regeringen vill framlägga bandlingar, att döma efter, Och vill Regeringen icke framlägga sådana. så mä då Utekottet föreslå Ständerne, att öppet uttala, 4 de menlösa tider äro förbi, då de icke sågo ok dock trodde — då de läto leda sig ef halfva upplysningar och obestyrkta uppgifter, då de uppfylide hvarje fordran, utan undersökning om dessetin. komst. Blott en tydlig vink härom skall säkerligen hielpa es2 vida längere än hundrade riksrättsnraocec.