Aftonbladet – 26 februari 1841, sida 1

aven narvaranac tullheskattniups-lagenp, iorifar La presse, är grundad på den prohibitiva princip, som är mer eller mindre maskerad under namnet skyddstull. Den stora sats, på hvilken detta system grundas, är att Frankrike bör, att tala efter den prohibitiva skolans ekonomiska jargon, askyddas för den olyekan att blifva skattskyldigt åt fremmande nationer. Ingenting kan vara mera absurdt än detta förbuds-systern, som åsyftar att tvinga en nation, att med en öfverdrifven kostnad producera hvad som kunde annorstädes i stora partier och af bättre beskaffenhet köpas till ringare pris. Med vissa undantag böra nationerna inskränka sig till att odla eller frambringa sådana föremål, hvilka äro lämpliga med afseende till deras jordmån samt innevånarnes fallenhet och färdigheter. Det är endast ett samhälle i barndomstillstånd, som försöker att förse sig med allt, med föremål af andra ordningen såväl som de första nödvändigbetsartiklarne. En nation, som envist skulle frams bärda i ett sådant förstörande och ehimeriskt system, kan lisnas vid en enskild person, som, 0aktadt alla de fördelar som de serskilda yrken erbjuda dem, hvilka med färdighet egna sig deråt, skulle försöka alt vara sin egen skriddare, skomakare, hattmakare o. s. v. Detta är hvad Frankrike, för att använda en alldaglig liknelse, har gjort i följd af dess antagna prohibitiva sy stem. Under förevändning, att icke blifva skattskyldigt till utlänningen, har man der lagt öfver:drifna afgifter på artiklar, som kurnat utomlands erhållas för ett billigt pris, för alt dessa skulle kunna anskaffas inom riket genom konstlade, dyrköpta och kostsammare methoder. Följderna af detta system hafva blifvit, att främmarde nationer vägrat att emottaga franska produkter, och derigenom har uppstått en öfverdrifven tillgång derå hemma, stockning i handeln och tilltagande oreda i folkets materiella och äfven politiska ställning. Det är nu att hoppas, au Deputerade Kammaren kommer att egha mera uppmärksamhet åt dessa förhållanden, än de för: a åren. ENGLAND. i Underhuset bar Sir Robert Peel till Lord Palmerston ställt den frågan, på hvad punkt förhållanderne emellan England och Persien kefuns no sig? Lorden svarade, att de diplomatiska relationerna ännu icke blifvit återställda; Porsiska regeringen hade tillfogat Engelske undersäåtare mångfaldiga oförrätter, och fortfar ännu att hålla en tll Indiska (2?) gebitet hörande stad besatt. IT afseende på de förstnämnde orsakerna till klagomål hade väl Persiska regeringen lofval all tillbörlig upprättelse, men i sfseende 7 å den sednare punkten hade ännu ingenting bhfvit gjordt, för att uppfylla Baglands fordringar: och detta vore orsaken bvarföre Engelska missionen Ull Persien ännu fortfore att dröja qvar i Erserum. Engelska kabmettets hemödanden, att förmå Ryska, Preussiska och Österrikiska bhoöfven atl i erkänna Drottningarne af Spanien och Portugal, hade fullkomligt misslyckats. Från — manufaktur-idlistrikten hade missgyn. I nande underrättelser ingått, alt alsättningen vo re ganska trög och förenad med många svårigheter. : Med sednaste posten från Indien af d. 40 Jas nuari hade den underrättelse ankommit till England, ait Imam af Saava ämnade bemäktiga sig Mokka, Sebid och Huodeide i Arabien, hvilka platser Mehemed Alis Wwupper nu, mera utrymt. imam bade tagit till fånga förre beherskaren al Aden, och låtit slå hufvudet al honom. — Frarss männen hade på Abyssiniska kusten besatt landsträckan Evb, som är 8 mil lang uch 2 mil bred. UNGERN. Från öfra Ungern skrifves.d. 30 Januari: Rekrytutskritniagen, sem redan börjat i serskilda komitater och förestår i andra, har, i afseende på sjelfva sättet för dess verkställande, blifvit ett föremål för afsky bos de lägre folkklasserna, och redan föranledt blodiga uppträden. Hittills gick det så till, att man lät gripa de ynglingar, som kunde bära vapen och voro förbundua dertill. Da bade hvar och en al dem, som på detta sätt hotades med krigstjenst, ett vidsträckt fält för sig, der han kunde använda list och slughet för att undandraga sig faran. Var ynglingen oskicklig nog all låta fanga sig, eller blefvo, såsom vanligt, de som skulle gripa honom öfvermäktige, så tillskret han det öde, som träffade honom, ingen annan än sig sjel, och fördrog med tålamod hvad som icke mera stod i hans makt att ändra. Deremot kan gemene man alldeles iche lida det nu införda rysteriösa Iollningssystemet, der hvar och en drager sig antingen en frilott eller förpligtelse till 48 års krigstjenst, och befullning har derföre blifvit gifven åt alla verldsliga och andliga autoriteter, att vid hvarje tillfälle, äfven i predikningar, upplysa folket om lämpligheten af denna method. Imedlertid draga andra profeter omkring i landet, hvilka blaud den lättrogua stora hopen utsprida de äfventyrligaste rykten: att Kohungen tgentligen icke vill hafva nåra rekryter, utan allmänt uppbåd, men att adeln vrider saken så, att bonden och borgaren tvingas till krigstjenst: att det felas bästar, och att man ämnar hyta 6ig till sådana al Ryssland eESS ST ss oh SAT KR AA KR a