Aftonbladet – 25 februari 1841, sida 2

INryCkaSs, Nar alleranact DOP alllycat, CeniuUuat Presteståndets beslut. TImedlertid och i händelse inga andra skäl komma att anses eftertryekge; så hade vi ämnat utbedja oss få åt vederhörande lemna några piller. De bade visserligen bort förgyllas, men författaren saknar guld för pauperismens skull. Det orediga talet om7 stigande välstånd och fortskyndad pauperism, som nödvändigt följas åt. bevisa tillräckligt, att Biskopen icke hittat knuten, än mindre löst den, ty vi ha väl fortskyrdad pauperism, men intet välstånd, i jemförelse med det öfriga Europa. Hans enda bestämda påstående, om maschinerna, motsäger han sjelf med exemplet af ett bland maschinernas länder Nordamerika. Att deremot rikedom, lät vara ojemt fördelad, uppstår i ett land med mycket maschiner, veta vi af England, Nord Amerika, Frankrike etc. Tage vi nu deremot ett annat förhållande med betraktande, privilegierna, så finne vi, att Amerika, som har minst af dem, äfven har minsta pauperismen, att Sverige, som har nog mycket privilegier, har derjemte en sfortskyndad pauperism); att England (som har så grymma privilegier, att arbetarne der, för äran af att vara engelsmän, få hungra och på de nakna lemmarna bära bojor, smidda af privilegierna) äfven har den mest fruktansvärda pauperismp. — Sammanställa vi åter 2:ne förhållanden, maschinernas och privil-giernas verkan, få vi följande resultat. England, som har mest privilegier och myemaschiner, lider mest af den allmänna fattigdomen; Sverige, som har mycket privilegier och högst obetydligt maschiner, har ändock. en för framtiden oroande pauperism; Amerika, slutligen. som saknar privilegier, men är öfverhopadt med maschiner, har lyckligen undgått pauperismen. — Vi villja och behöfva här icke tillräkna maschinerna någon ära för ett sådant resultat, utan vår mening är endast, att med exemplen väcka uppmärksamheten på privilegiernas verkan. Som civilisationen väl måste vara menniskoslägtets mål, så ges det ingen rimlighet i att med Biskop Agardh beskylla ecivilitionen för den positiva verkningen till det onda, och på samma gång sprida missnöje samt tvähugsan och framföra insinuationer: utan orsaken måste sökas i någon negatif åtgärd, d. v. s. i något som blifvit underiåtet, och detta kan icke heller tillskrifvas eivilisationen sjelf, emedan hon då icke vore äkta; det återstår då ej annat än att utforska, om inga hinder möjligtvis lagt sig i vägen för den välgörande civilisationen och, enligt vår ofvanstående sammanställning af olika länder, hafva vi blifvit vista på privilegierna, hvartill äfven han räknar en ojemn och öfverdrifven beskattning samt slösande med folkets medel på föremål, som icke gifva något igen. Till privilegierna skulle vi väl äfven kommit, om vi gått filosofiskt tillväga, emedan vi då i första rummet måste misstänka någon obillighet och en öfvervägande egennytta såsom orsaker till ettså stort misslförhållande. Civilisationen har bland sina uppdrag det hufvudsakliga, att applicera menniskosnillet till tusende nya föremål i wvaturen, använda krafterna på nya vägar och derigenom på en gång skapa nytt arbete och nys iikedomar. Händer någonstädes, att hon förhindras att framgå lika fort i en sådan utveckling, men fortfar att på andra vägar gynna folkökvingen, då uppstår pauperism, och det bildade förståndet åligger att uppsöka hindren och utrota dem; Det är ej nog att uppge ett hotemedel, utan att hafva upptäckt sanna orsaken till sjukdomen, emedan det då, endast genom en otrolig tillfällighet, kunde bli det rätta. Med all respekt för det välvilliga förslaget om publika företag, som behöfde öfverbefolkningens armar, är det med största ledsnad vi deri se en tillflykt till den gamla kära grundsatsen om förmynderskap öfver folket, ett förmynderskap, som evigt skall hålla det i ovana att sköta sig sjelft. Utomdess är derigenom en orättvisa begången mot civilisationen, och det figger någonting tröstlöst i att frin en prelats mun höra uttalas en sådan uppfattning af menniskoslägtets öde. Ställdt vid sidan al. Bondeståndets egen uttalade mening om folkundervisningens nödvändighet — detta deras enda hopp — kan det.endast väcka misströstan bos menniskovännen, att deras förespråkare blunda för de förderfligaste inrättningar som gifvas. Vi vilja dock ej antaga något annat än en för stor lätthet, som hindrat den fantasirike Agardh att. djupare nedtränga i denna sak. Om vi neddyke i de grumliga vågorna, öfver hvilkas yta den Agardhska farkosten framsköt med en Jätt krusning, är det endast, för att ur djupet söka uppdraga de fula drakar, som uppröra dyn ur de gäsande afgrundsbålorna. Drakarne äro många, men de arbeta med många fötter. Det gifves vissa åtgärder, som egentligen endast tjena att i längden motarbeta och göra omöjligt hvad de förgäfves skola befordra. Sådana åtgärder äro att uppmuntra förtjenster med ärftligt adelskap och en industri med priI vilegier. Så länge skölden bäres af honom, som förvärfvade den, ser man det med bifall, det jär en belöning för förtjenster och det ädlas sanktion, det är ett adelsskap; när den bäres laf hans barm och aflägsna efterkommande, med I motsvarande företrädesrättigbeter i sambället eller anspråk derpå, uppstår en inkräktning På andras gebit; utan motsvarande förtjenst, utan bifall, men med mycken afund, och det är . heat Nn 2 an AES ÄRE tt hak.