Aftonbladet – 25 februari 1841, sida 2

klara HNvdU UC ICKS HUGF LaKOR IOrKlaflilg Olve. — För vår förhoppning står dock ännu en utsigt, som icke i fonden har hvarken det stora spöket pauperismens obotliga naturnödvändighet i ett civiliceradt land, celler det vaekra providentiela molnet. Olyckligt är för Hr Agardhs påstående genast i början det exempel, han sjelf framdragit på ett folk, som har hög civilisation, men likväl ingen pauperism. Antingen bevisar detta, att den sednare feke hör till civilisationen, såsom askuggan till kroppeny, utan är en tillfällighet; eller ock måste Biskopen förneka den nordamerikanska civilisationens äkthet. Detta har han dock icke gjort, utan trärtom ställt fristaten NewYork för oss som ett exempel. Det ser allt igenom underligt ut med hans orsak. Han säger, satt det sunda och allmänna menniskoförståndet känner sanningen dunkelt — och förstår troligen under, att det bildade förståndet känner sanningen klart. Nu har detta förstånd, jag menar Biskop Agardhs, sagt att civilisationen enligt sin natur måste förorsaka utfattighet hos en betydlig del af folket; men det asunda förståndet, har ofta förklarat, att pauperismen härledde sig från öfverbefolkning. alngen, icke engång Biskopen, nekar, att så är, att trängsel uppstått af för mycket folk om förlitet arbete. Denna sanning har man således kännt klart, ty edet sunda förnuftet talade aldrig om orsaken till öfverbefolkningen, utan tog den sednare såsom förhanden. Men det bildade förståndet, som ville gå längre än till aett blott halft begrepp, har derföre tiliagt den andra hälften, som är arbetets otillräcklighet — eller med Biskopens egna ord): eDet ligger otvifvelaktigt myccken sanning i denna förklaring af pauperismen, adå man härleder den från öfverbefolkning. Men adetta begrepp om öfverbefolkning, såsom orsak astill pauperism, är icke blott oklart, det är tillika aendast halft. Orsaken ligger ej nämligen i ett uenda faktum, utan i en relation mellan två: ej Ä folkets mängd, utan i folkets mängd i förhålalande till en anman sak, nämligen till arbetsatillfället. Nu fråga vi det bildade förståndet, om icke öfverbefolkning betyder folkets för stora mängd i förbållande till arbetstillfället. Ordet öfverbefolkning, som det asunda förståndet begagnar ensamt, uttrycker således icke blott hälften af verkliga orsaken, utan mera, ty dermed uttryckes det ojemna förhållandet mellan folk och arbete. Detta uttryck är således icke oklar och icke halft; — då deremot Biskop Agardh: begrep: cfolkets mängd i förhållande till arbetstillfälletyj sicke allenast är oklart (efter som de icke bestämdt uttrycker ett ojemnt förhållande cutan det är tillika endast halft (eftersom de icke heller befattar sig med hvad som vållat miss: förhållandet). Sedan vi nu visat, att Biskopen gjort oklar hvad som var klart, ämna vi gå ändå längre och visa, hur han varit sanningen på spåren , mer sieke sett skogen för trän,. I förbigående måste vi bedja Biskop Agardh förlåta, om vi falla be svärliga med förebråelserna. Vi ha nämliger stora pretentioner på en Biskop, i all synner het om denne Biskop åtnjuter Agardhs renom må och stundom uppträder som ett helt parti riddare och derigenom anses som segrare. Har har dessutom angående ifrågavarande ämne vin dicerat sin behörighet catt framställa några an emärkningar, emedan han ej kan anses hafv: Äbegifvit sig in på ett område, som är fremman de för hans stånds bemödande och bestämmelsen — Vi skola nu försöka att reda ut hvad ba anser som en egentlig och ursprunglig orsak til pauperism, och måste fördenskull citera en följ af hans satser. Orsaken nu, — säger Biskopen — hvarför apauperismen är en nödvändig följeslagare af ci avilisationen, är att hon har aktning för menni skolif, bättre helsovård, mindre krig, flera gif atermål och lättare åtkomst till näringsfång (hvil ken vi dock frukta ännu icke är nog lätt). —Civili esationen har sålunda i förvånande grad öka spopulationen och om hon (märk, läsare! hur nära Bisk. här gått den stora knuten) ej i sam cma grad ökat arbetstillfället, så är klart, at civilisationen måste vara en orsak till pauperis I amhen.o — Han nekar ej att arbetstillfället ö ckats, ty ett af civilitationens förnämsta sträf vanden är att öka produktionen. Men nu gri ter han öfver maschinerna, som utträngt men ; niskoarbetet, och om Biskopen stannade här, s I skulle vi bli mindre efterhängsna af tvänne skäl först derföre, att hans sofism om maschinern är vederlagd i serskilda skrifter och vid serskil da tillfällen samt faktiskt vederlägges af han exempel New-York och af Stoekholms bomulls spinneri, som tagit arbete från ingen, men i ställe skaffat sådant åt flera hundrade nya arbetare) sedan derföre, att vi endast här vilja anmärk: det Biskopen synes vara belåten, blott folko! armar äro i gång, blott de träla, lika godt s dan, om produkten för dem sjelfva blir otil räckligt bröd och för riket en obetydlighet, sol är fjäderlätt på handelsvågen. — Men han stan når ej. Han stod i ett slags ljus, mem skymde sig sjel sEtt lands välstånd, csäger hann, betecknas allti cgenom dess stigande produktion. Således låte jadet icke allenast ganska väl tänka sig, ata ) AftonMadet 1840, N:e 82, omr Tasonmnsgass saAavda IinmSR hans. Åh flå SÄ AL