Aftonbladet – 23 februari 1841, sida 2

lad bondkanin,. Först tjusade han honom, se-; dan slemmade han honom, så blodsög han honom, derefter klämde han honem intill benen och slutligen sväljde han honom. Det var ynkligt alt se med hvilken bälfvan den stackars kaninen gick sin undergång till mötes. Politiska åsigter af en Preussisk prelat. Vid ordensfesten i Berlin förliden månad höll Ordensbiskopen Doktor Eylert ett tal, hvilket icke, såsom vanligen varit förhållandet med hans föregående tal vid dessa tillfällen, aftrycktes i Preussiska Statslidningen, men som deremot i talrika afskrifter cirkulerat i Berlin. Man undrade mycket, innan dessa afskrifter kommo ut bland allmänheten, hvad orsaken kunde vara, att Statstidningen denna gången frångick sin vana, att publieera talet vid hvarje ordensfest; men sedan man läst vissa strofer af Biskop Eylerts ifrågavarande tal, undrar man icke mera på, att Statstidningen ej ville upptaga det. Dylika åsigter, som denne biskops, passa icke för någon statstidning. Hans aktning för borgerlig frihet och rätt, kärlek för tryckfrihet, varningar emot: byråkrati och kastanda, smaka vederbörande lika litet i Preussen, som här. Vi taga oss friheten: att rekommendera nedanstående utdrag af biskopens tal till begrundande af våra ehögvördigen. Det har blifvit tryckt i Augsburger Allgemeine Zeitung. Efter några betraktelser öfver det band, som förenar regent och folk, heter det: aNej friskt och gladt, såsom Guds luft, hvilken vi stärkte andas, vare detta heliga förbund! Må ingenting hämma, inskränka och förlama det. Hvarje undersåte, den rike som den fattige, den höge som den låge, röre sig under lagarnes beskydd, efter ordning och pligt, fri och obehindrad i detta förbund; hvar och en efter sin art och lynne inrätte sin lefnad, såsom han finner för godt, och den rikaste mångfald och olikhet i alla krafter i landet utveckle och höje sig till fast endrägt och enhet. Lyckligt och välsignadt vare i detta heliga förbund förhållan-. det emellan förmännen och den underlydande, men måtte aldrig byråkratien blifva skadlig för monarkien, och ingen glömme att han är konungens tjenare för befordrande af det gemensamma bästa. Nej, fri och sjelfständig, såsom det eviga, gudomliga ordet, hvilket han förkunnar, blifve i detta heliga förbund kyrkan; den verldsliga armen skydde henne emot verlden, men måtte aldrig den verldsliga makten förtrycka eller beherrska hennes helgedom, aldrig hierarkiskt öfvermod vanställa henne. Hvarje förmåga, hvarje talang, hvarje duglighet finne fritt utrymme för sig i detta heliga förbund, och hvarje förtjenst erkännande och uppmuntran. Må hvarje naturens och lyckans, ståndet och rangens och sedvänjans företräde bibehålla sina rättigheter, men ännu högre skatta sina pligter, ty de förre, utan de senare, äro såsom fåfinga, tomma skuggor. Högt och fröjdefullt och hela fäderneslandet omfattande är detta heliga firbund; måtte derföre ingen kastanda göra det trångt, intet aristokratiskt högmod befläcka det, intet demokratiskt trots våga sig på det, intet trycktvång inskränka det, ingen pressfräckhet förgripa sig derpå; måtte ingen för ljuset skyggande, mystisk separatism störa det, ingen theologisk eller filosofisk intolerant skola vanställa det, ingen trångbröstad, trätosam kyrklig konfessionsanda oroa det; nej, detta förbund helge och förklare, invige för jord och himmel Frälsarens allvarliga ord: cPå deras frukt skolen J känna dem, och derpå skall man känna eder att J ären mina lärjungar, att J älsken eder inbördes.n Utgjute sig genom hela landet i alla rigtningar, ofvanifrån och nedåt, såsom en välsignelsens ström, denna renande, högsinnade, brinnande kärlek, och dess kärna och dess ljus, dess första hörnoch medelpunkt, i hvilken alla, alla, om ock på olika vägar sammanträffa, och i hvilken alla millionerne stå modiga och fasta såsom en man, vare och blifve oförryckt: Vår dyraste konung, vårt älskade fädernesland ! — UHR — Calmar den 47 Febr. Inom Ukna socken af Norra Tjust, har en svår febersjukdom yppats, deraf i början af denna månad, inom en by, Hula, 20 personer voro angripna; dock hade, den 7 dennes, icke någon af de sjuka ännu aflidit. Previncial-läkaren har blifvit anmodad begifva sig till stället, för att till sjukdomens hämmande vidtaga nödiga åtgärder. (Calmar IL. o. Ö. T.) 1 —LLALLLLLL a aa—