— — För att återkomma till ämnet — sjelfständiga karakterer är i det hela mera ondt orm ån om goda pennor, och det fordras mer är vanmlig sjelfstärdighet, att i en småstad uppträda sem publicist i opposition mot de mäktiga, derföre utkommer icke gerna der ep oppositions tidning. Helt annat är det i en stor bufvudstad. Der är man lika ledig och o generad, som i en öeken; man behöfver icke i sällskapslifvet komma i kollision med sina motståndare, man behöfver icke se den, man ieke vill se, eller ses af den, som icke vill. se en. Lättare trifves ock en oppositions-tidning i en småstad, som icke är Residensestad, ty man står då ej under deras ögon, som utgöra en delegation af den makt, mot hvilken man opponerar. Men det är deremot svårt för en tidning, af hvad färg som helst, att subsistera i en sådan stad, ty landsortens offentliga lif är ej der koncentreradt, man finner ej på stället de nyheter, som landsorten är intresserad af, man måste förskaffa sig dem annorstädes ifrån, och det är väl ej utan svårigheter. Residens-staden är landsorts-tidningens naturliga hem, och derföre ock dess vanliga, men de förhällamden, som nu blifvit antydda, göra, att en oppositionstidning der sällan har någon synnerlig trefnad. Men huru de stora bladen bedöma en landsortstidning, det inverkar bra litet på dess debit, ty den har sin egentliga publik inom sin landsort, och denna håller nog sin lilla tidning, ehvad de stora tidningarne än må säga om den, allenast den är väl redigerad. Annu mindre inverkar de stora tidningarnas omdöme på redaktörens förhållande till sin omgifning i sällskapslifvet, ty detta bestämmes ej af omdömen från fjerran håll, hans omgifning känner honom hättre sjelf. Den emancipation, som Biet ifrar för, är således en emancipation, som icke behöfs. rs AR I