Aftonbladet – 23 februari 1841, sida 2

så hade Kongl. Maj:t funnit godt förordna, det Öf. verståthållare Embetet skall förständiga vederbörande prestman att ytterligare, för vinnande af de: utaf Kongl. Maj:t här ofvan antydda ändamål, fort fara med Juhlins flitiga undervisande, samt efte: 3 månaders förlopp eller dessförinnan, i fall om ständigheterna dertill föranledde, afgifva underdånig berättelse om hvad med henne kunnat uträttas. OM LANDSORTS-PRESSENS EMANCIPATION.o Ofver denna fråga inrehåller den i Sundsval utgifna tidningen Alfvar och Skämt en artikel som på ett mera träffande sätt, än vi förut: nå gorstädes funnit, karakteriserar rätta naturen 2 den metkrek, som den desperata pressen i hut vudstaden utkastat åt Östgötha Correspondenter och några andra, och som dessa äfven sväljt mec den bästa min i verlden. Vi införa här et utdrag: aHärom har under sistlidna årets lopp myeket blif vit sagdt, men ämnet torde icke ännu vara alldele uttömdt; således några ord till derom. Egentlige: har det varit Svenska Biet, som här fört friheten: baner, ropat öfver tyranni och förtryck, samt upp manat till uppresning och befrielse. Fara värdt lik väl, att under detta Biets frihetsnit en hurd ligge: begrafven. Dess omisskänneliga syftemål var nem ligen att störta Aftonbladet, och då detta svårliger kunde lyekas för Biets gaddar äellena, så ansågo: Landsortstidningarne för nyttiga, ja nödvändiga bunds förvandter. Man borde anfalla Aftonbladet med sam nad hand och från alla håll; härtill är det egentli gen, som Biet uppmanat Landsortspressen; så är des: fribetsnit till förståendes. Att Biet borde stå i spet sen för denna wkoalitionn, förstås af sig sjelft, ehurt det ännu icke fordrade, att de öfriga bundsförvand terne skulle ställa sig under dess direktion. De hade vanit oförsigtigt att i förtid komma fram mer dylika anspråk, och i sakernas närvarande skick berod de hufvudsaken derpå. att Aftonbladet måtte anfallas från hvad håll det skedde, kunde vara likgiltigt allenas det skedde med kraft. Ett sådant kraftanfall vari Biet ögon en så god gerning, att den utplånade alla er tidnings öfriga syndar, huru stora de än månde va ra. Sjelfva Stockholmsbladet skulle, om det änn lefvat, hos Biet gällt som en mycket god Tidning Men huru länge nitet för landsorts-pressens frihe skulle räckt eller komme att räcka, om Biet uppnåt eller uppnådde sin afsigt, det blir en annan fråga ty nog har man alltid sett stora makter buga oci vara höfliga mot de små, så länge de haft krig me en ännu större, men sedan de lyckats öfvervinns denna, då har tonen blifvit en helt annan. Så blef ve det säkert också med Biet, om det lyckades at vinna deder 3000 prenumeranterna, som sticka de så starkt i ögonen. Östgötha-Correspondenten, Na jaden, och om det finnes ännu några flera af dylil ull, torde, i stället för den honung, hvarmed de hit tills då och då trakterats, då få smaka på gaddarn och blifva satte, der de bespottare sitta, såsom Petr Hans Jansson, Heurlin m. fl., samt undfägnas så som de. Hvad hade landsorts-pressen då vunnit Att landsortspressens ställning ingalunda är af undsvärd, det nekas icke, men att den tyrannisera: af de slora tidningarna, kan icke medgifvas. Ty allvarsamt att tala, ingalunda kunna de stora tid ningarna beröfva en landsortstidning dess kredit om den blott sjelf är af något värde. Hvad bety der, att en tidning i hufvudstaden utskäller en lands ortstidning såsom servil, hyrd, usel. 0. s. v., on den ej sjelf bär syn för saga? Har landsortspubli ken så litet förstånd, att den ej sjelf förstår bedöm; någet? Nej, saken är den, att den värda allmänhe ten vill hafva ord och inga visor. Den vill i sil tidning finna nyheter, som kunna intressera den; ny heter om och för den landsort, som tidningen tillhör icke dessa tråkiga politiska diatrtber, lånade frå fremmande håll och ur andra tidningar, aldra minst en mot landsortens allmänna opinion stridande anda Detta är orsaken, hvarföre landsortstidningens läsar så ofta med förargelse kastar honom ifrån sig oc han blir oläst, så liten han är, med undantag af d små notiserna och annonserna på sista sidan. Jus detta är orsaken till många landsortstidningars klen debit. De hafva sjelfva gifvit sig i träldom, och ager kolportörer åt tidningar i hufvudstaden och annor städes, som predika en för allmänheten förhatlig po litik, och, emedan de sjrifva hafva få Läsare, be höfva utskriare i landsorterna, att utbasuna dera läror och politiska trosartikler. Från denna träl dom behöfver landsortspressens emanciperas: Mån ne Biet vill en sådan emancipation? Och om des politik blefve den rådande i landet, månne det skull bidraga till landsortspressens emancipation? Nej tvertom. Ty hvad är det, som våller, att landsorts pressen för det mesta är, som man kallar det, ser vii? Jo landsortstidningar utgifvas i allmänhet residensstäder, der landsortens embetsmannahierark lär koncentrerad. Dessa städer äro ändå för dt mesta småstäder, hvilkas honoratiores utgöra nästa blott en enda societet. För en tidningsredaktör ä det ganska obehagligt att vara en ingrata person för de första och förnämsta personerna i denna s0 cietet. hvilket han blifver, om han skrifver hvad sor är dem missbagligt. Det går ändå an, medan ha vet sig hafva ryggstödd i de flestas opinion, som fö öfrigt utgöra sociteten, ty de, som hafva ondt ög till honom, bära då försyn för dessa och afbålla si derföre från hvarjebanda små utfall och förföljelse som för honom kunna förbittra sällskapslifvet. Me för orade han detta ryggstöd, då måste han antinge afstå från sällskapslifvet med dess behag, eller oc afsäga sig sin skriftställare-sjelfständighet. Ponei nu, att Biet finge öfverband, och dess ända ti ytterlighet hätska och intoleranta politiska to blefve den rådande i landet; huru skulle dä e stackars redaktör för en liten landsorts-tidnir kunna våga någon motsägelse? Nej, för landsort pressens frihet är ingenting nyttigare, än en mäl ltig oppositionspress. En mäktig oppositionstidnin är för landsortspressen långt mindre farlig än mäktig regervings-tidniug. Och detta gäller ich blott den del af landsortspressen, som tillhör oppt sitionen, utan ock den. som tillhör den motsat sidan: tv först och främst har den sednare, äfve