nare, den 25 Januari 1808, gjorde den goda stalens innevånare en ny illumination, hvarest man åter uttryckte sin förtjusning öfver både fader och son, men hvarvid likväl Inrikes Tidningen hade den takten, att af transparenternes inskrifter ej omtala andra, än dem, :som rörde Gustaf III och hans staty, högtidens föremål. — Se här de utlofvade bitarna ur Öfverståthållarens tal: i — — — Der vid stranden, som fordom emottog Honom Segrare, stod då Gustaf III, men, ännu saknande sin son, liksom väntade han, att tillika med Eders Maj:t synas för nationen. De stormar, som länge skakat Europa och som störtat dess åldrigaste välden, rasade ännu öfver verlden. Sveriges trygghet och anseende, helgden al ingångna förbindelser, kallade Eders Maj:t till stridens faror. Med omväxlande känslor af bäfvan för en älskad Konungs dyrbara dagar, och af beundran för en hjeltes ståndaktighet, hafva vi sett Eders Maj:t ädelt förknippa ärans sak med -niensklighetens, öfverallt vinna hjertan och, efterdöme för regenter, sätta emot lyckans skiften en orubbad föresats och en 0besegrad öfvertygelse. Frogen pligten. Sverige och bundsförvandter, värd att befalla en här, som fordna Gustaver bildat och anfört, återlände Eders Maj:t i skötet af ett troget folk, efterlängtad som fordom Gustaf III och som han emottagen inom Hufvudstaden af allas tillgifvenbet och glädje. Allernådigste Konung! Stockholms stads magistrat och borgerskap, som jag har den hedern att anföra, våga i djupaste underdånighet kalla Eders Maj:t att full komna dagens högtid, att hälsa Gustaf 1ll:s Ärestod. Om denna rörande stund i Eders Maj:ts, som i menighetens hjerta skall lifva mistningens smärtande känsla, skall Eders Maj:t tillika njuta den tröst, att se sig dyrkad af ett tacksamt folk med samma rätt, samma värma som fordom Han, hvars minne vi fira, och att helsas som en ersättning för Honom.s T de af nuvarande Kanslirådet Valerius författade verser, som afsjöngo som aftonen på dem bal borgerskapet föranstaltat för samma tillfälle, heter det bland annat: Men ibland allt, som Gustaf skänkt nationen, Var intet högre än Hans Son. Född med samma rätt på samma hjertan råda I vådans tid vår skyddsgud, vårt försvar, Han gömdes för vår syn, som stoden af Hans Far; Gläds, Stockholm! på en gång du återsåg Dem båda .n Skulle detta formulär icke duga att använda när som helst, och om det t. ex. begagnats den 35 November 1821, skulle man ej trott att talet varit skrifvet för dagen?