Aftonbladet – 22 februari 1841, sida 2

sta afdelning eller stadga för sockenstämmor, I I Hr Wern anmärkte mot den af Utskoltet föreslagna stadga: Att den tillade sockenstämma beskattningsrätt, utan inskränkning till vissa fall eller någon förut bestämd grund; att den gjorde rösträtten vid sockenstämma beroende af vissa taxeringsmän, men att icke ens alla de, som af dessa komma att taxeras, ega någon röst vid deras utväljande; att ordinarie sockenstämma blifvit föreslagen att hållas blott en gång om året, att i flera fall lemnats obestämdt hvarest den bör hållas, samt, hvad man isynnerhet måste finna betänkligt, att pastor kan utan församlingens begifvande utsätta sockenstämma på söcknedag; vidare att pastor, utan afseende på ärendets beskaffenhet, blifvit gjord till ordförande i alla mål, äfven de verldsliga, samt att icke ens åt honom blifvit öfverlemnadt, att, derest han så önskar, låta någon lekman intaga sin plats; att intet minsta alseende blilvit fästadt vid den omständigheten, att svårt väder, oundvikligt bergningsväder och mera dylikt kunna hindra allmogen att vid sockenstämma sig infinna, utan för alla fall föreskrifvet, att alla ärender, ehvad flera eller färre äro vid stämman närvarande, skola, medelst enkel pluralitet afgöras. Slutligen anmärkte Hr Wern, dels att, då den gamla författningen specificerade de ärender, som vid sockenstämma må afgöras, bade deremot nya förslaget gifvit blott en gene-. rell antydning derom, dels ock, att ingenting blifvit föreslaget för det ur förslaget uteslutna kyrkorådets befattning och för den händelse, att; Utskottens förslag till stadga för kommunalsty-: relser icke skulle af stånden antagas. Dessa anmärkningar, jemte åtskilliga andra, som dels af ofvannämnde representant, dels af hans medrepresentanter, mot förslaget framställdes, synas oss så vigtiga, att det utan tvifvel vore mycket illa, om de ej vunne medståndens uppmärksamhet, innan frågan hos dem till afgörande föredrages. Borgareståndet fattade det efter vår öfvertygelse synnerligen välgrundade beslut, att uppskjuta diskussionen och afgörandet tills det visade sig, hvad medstånden i saken åtgjorde,! och Hr Petr uppmanade, med hänseende till ett sådant uppskof, Hr Halling, att han måtte, på! sätt han vid riksdagens början gjorde, föranstalta! sammankomster på Börsen mellan de serskilda ståndens ledamöter, för att såmedelst tillvägabringa enhet i besluten. Det vore önskligt, att Er Halling, som redan visat, att han intresserar sig för ifrågavarande ärende, måtte benäget antaga det förtroende, man: önskat åt honom uppdraga, emedan detta, i närvarande ställning och sedan ingen återremiss eller sammanjemkning genom Utskotten numera tillåtes, utgör enda återstående utvägen att rädda denna vigtiga angelägenhet från äfventyret af det vanliga fyrdelnings-lotteriet. j — JEt— (Insändt) En liten erinran i anledning af hofoch statspoesiens nyligen passerade flöde för innevarande år. De ofliciella och devuerade tidningarna hafva nyligen och iår kanske mer än någonsin varit uppfyllda med mer och mindre lyckliga försök att fresta fantasiens flygt till firande af de nyligen passerade kungliga namnsoch födelsedagarne. Utan att draga de känslors uppriktighet i tvilvelsmål, hvaraf dessa inspirationer dikteras, må det dock sättas i fråga, i hvad mån sådana utgjutelser kunna anses såsom bevis på den all männa belåtenheten med regeringssystemerna. Detta måtte dock vara meningen att visa, da I man så omsorgsfullt hopsamlar och framlägger äfven de magraste korn, som vankas vid dylika tillfällen. Måhända är det då icke ur vägen latt gifva en och annan påminnelse, huru dyli(ka officiella förtjusningar i bunden eller obunden stil alltid varit sig lika och hemburits åt all makt, så länge den existerat. Det är af sådan anledning och för att se, om formuläret för dessa hyllningar mycket varierat, som Insändaren, till en jemförelses anställande, anhåller att Red. ville införa en liten profbit ur Ofverståthållaren Grefve Ugglas!s tal, då han den 24 JaI nuari 4808, i spetsen för Stockholms Magistratoch Borgerskap, samt talande på deras vägnar, inbjöd Gustaf IV Adolf att begifva sig ut för latt aftäcka sin faders staty. Härvid må såsom inledning anmärkas, att Pommern då var förloI radt, att kriget med Ryssland hotade att utbryta, och att icke endast embetsmannen af pligti och skyldighet talade om nationens glädje och tacksamhet öfver dessa välgerningar, utan att vid den illumination, som anställdes för Konungen vid dess hemkomst kort före Jul, och I hvilken var åtminstone lika praktfull som de illuminationer, hvartill vi i sednare tider varit vittnen, eburu ingen äreport dervid fanns upprest, uttrycktes på flera trangparenter enahanda känslor och tänkesätt. Det föll ej Konungen in, att denna afton åtfölja sin gemål in till hufvudstaden. Det trogna och tåliga Borgerskapet lät denna kongl. nyck ej förtryta sig, utan upptog den såsom en nåd, och då H. Maj:t ett par dagar sednare, den 23 Decembher, ändtligen sades sjelf vilja hedra staden med sin närvaro, anställde man en ny illumination, der samma transparenter naturligtvisanvändes. Sedan borgerskapets 30 äldste och magistraten beskedligt väntat. vid Norr-tull tills ett stycke in på nat