Aftonbladet – 20 februari 1841, sida 3

sanning då, och nämna hvilken sem blifvit misstänkt och erkänt? Eller vill den barnkäre knsändaremn, att man skall tiga eller kasta skulden på någon annan, tills barmet vext upp till en högre megnad? Det skulle vara intressänt stt veta, hvad ålder Insämdaren anstr em menniska bör hafva, för att kunna anmälas vid en Polis att svara ja eiler nej och göra reda för sig. Mar Insändaren botänkt, om det ieke är möjligt, att gossea bemärkt någet hemligt eller uppenbart skydd (här illa plaeeradt) eeh förstått att deraf begagna sig? Vet Insändaren vidare, att just samma person, som öfverlemnat gossen i Presimannens hus, sjelf i fleres närvaro uppmanade till ammälam, aftomen förrän denna uppmaning åtlyddes? Afsigten med denna uppmaning kärmacr den personen bäst sjelf. Vet Insändaren, att fadrens sista ord till Prestmannen straxt efier gessens bekännelse för honom var detta : Hjelp mig att få gossen in till Inrättningen för vanvårdade barr. Vet Insändaren hvarföre och af hvilka detta besiut tillintetgjordes, efter fadrens afresa ? Vet Insändaren vidare, att gesssns mya målsman den nädle försvarareno i Poiisen delat samma misstankar och öfvertygelsa som den som lidit förlustea ? På hvilka grunder en moisatt öfvertygeolse kaa hvila, vore vigtigt aw veta; vigligt, om icke för honom sjelf, åtmiastone för gossen, hvars rätta välfärd visserligen icke bör aktas så ringa, alt den får bero af hugskett, tagma i vädret. Om dex förändrade öfvertygelsen är verklig, så har den åtminsto ke fätt något stöd af de personer, som närmast kä na förhåliandet. De hafva häri blott em tanke och er öfvertygelse. Förtryter det verkligen Insändaren, att några oriktiga uppgifter blifvit rättade, till exempel att gossen från 8 år på en gång, såsom falet är, blef sina fyllda 44 år, att ban bekännt utan all aga m. m., samt att äfven några andra förhållanden framställdes i ett sannare ljus, än som ryktet hade vanställt dem? Iasändaren må au vara den kunnigaste man i verlden, så är det dock mer än sannolikt, att både han sjelf, och den som anlitat honom , hittills sväfvat i ett mörker angående desse och flere andra vigtiga punkter. Begranda allt sådant först, och tala sedan om skoningslösa hamdlingar, lösa grunder m. m. Kanhända fattar Insändaren sedan bättre den hårda sats, han hittills icke kunnat fördrag ch säkert skall den slutliga belysningen öfver he!a hemligheten ingifva Ivsändaren ett helt amnat obehag och en helt annan förvåning än han till em början kännt. — Att Insändaren för öfrigt vågat angripa enskilda personers enskilda öfverenskommelser m. m, är en djerfhet, som mera förvånar än bekymrar den han angripit. Prestmannen har ej den äran att, såsom förmodligen Insändaren, vara närmare bekant med henne, som bär den naturligaste ömheten för gossen. Än mindrehar Prestmannen med henne träffat någon öfverenskommelse, för hvilken han har att redogöra. Det röjes imedlertid, hvad tack het man får för det man cmottog em gosse som hans maste ej ville ha. RTR g