Aftonbladet – 20 februari 1841, sida 1

rätthållas, att statens och den unga thronarfringens sanna fördel derigenom vore fullkomligen betryggad. Anmärkte vid 62, att pröfningsnämnden eller af Utskottet nu sednast mera lämpligare ansedda benäm ning: andra kammaren, borde bestå af 7ö lodamöter. Så väl en möjligen större afgång å äldre och mera erfarne ledamöter, emellan riksdagarne, som beståndet af det återhållande element, man i denma kammare velat finna, syntes fordra, att antalet af dess ledamöter ej blifver för ringa; ech skulle upptagandet deri komma att anses såsom en serdeles utmärkelse, det Tal. boppades, samt denna omständighet försona någon motståndare, så till representionsförändringen som enkammarsystemet, vore det så myeket angelägnare, att lemna denna utväg dortill fulltomligen öppen. Talade för sluter vetoring vid val af representanter, och i riksförsamlingen. Icke ata representanter kunde anses ega den fasthet i karakteren, och den sjelfständighet i ytire förhållanden, som gör det rådligt att åt resultaterna af en öppen votering öfverlemna nationens dyrbaraste intressen. Visserligen kunna, vid det af Utskottet föreslagna voteringssätt, för vissa fall, kommittenterne bättre kontrollera sina deputerades åtgärder; men desna fördel, så vigtig den än må synas, serdelos vid och efter införandet af en ny representationsreferm, ansåg Tal. böra stå tilibaka för det högre afseende, statens väl kräfver. 80 fordrade ett tillägg, rörande beskaffenheten af skatterna, till förekommande af den slitning statsmakterne emellan, som nu under 30 års tid förevarit. Erinrade vid 105, att, som, ibland de lagar, Konung och Ständer gemensamt stifta eller upphäfva, sjölagen ingenstädes finnes omnämnd, och denna lag rörde rättsförhållanden, som af båda böra bedömas samt i många andra afseenden ganska betydligt inverkar å medbergares ömsesidiga intressen; så vore det al största angelägenhet, att sjöragen varder, bland de här omförmälda, uttryckligen upptagen. Då, i anseende till de öfriga Ståndens från Bondeståndet skiljaktiga beslut, i fråga om kammarbildningen, Utskottet varit förhindradt att på en gång framställa ett helt oeh fullständigt förslag, ansåg kan Stårdet, med gillande af hufvudprineiperno i detta memorial, både kunna eeh böra förbehålla sig dess rätt öppen att enär det fullständiga förslaget inkommer, få de deruti upptagne detaljbestämmelser än vidare pröfva, gilla, förändra eller utesluta, och hemställde, om icke denna mening kunde utgöra Ståndets gemensamma tanka. I anseende till behofvet af åtskilliga redesktiomsförämdringar, rättelser och förtydliganden uti förslaget, föreslog han, aw Ståndet ville förema sig derom att anmoda Sekroteraren, med biträde af några Ståndets mest erfarna Ledamöter, att genomgå så väl vår mu egande regeringsform, som memorialet N:o 68, samt uppgifva ett sådant förslag till ifrågavarande ändringar eller rättelser, som med begreppet om en allmänt fattlig, redig och oförtydbar grundlag närmast öfrerensstämmer, och att detta förslag kunde nästa plenum tagas under öfverläggning, på samma gång Ståndet fattade beslutet om gemensam tanka i hufvudfrågan. Deruti instämde von Zweigbergk, Anders Johansson i Tuna från Östergötblands, Jonas Andersson från Jönköpings, Anders Larsson från Upsala Län, jemte en stor del af öfriga Ledamöter. Sat tröm tillade muntligen, att, ehuru han ieke ville bestämdt påyrka, det Riksdag börde hållas hvartannat år; han likväl icke kunde instämma i de anmärkningar, som af några bland Ståndets Ledamöter emot Utskottets förslag i detta afseende blifvit framställde, enär han ansåg det vara alldeles otvifvelaktigt, att, om Ständerna oftare finge sam manträda till Riksdag, statsförvaltningen skulle gå jemnare, och en bättre kontroll vinnas på verkställigheten af Ständernas beslut, så att icke, såsom oftast hitintills skett, hvad de beslutat vid ena Riksdagen, fått af Regeringen ligga evidrördt intill! närmaste tiden före den påföljande; och då de ärenden, som för närvarande upptaga största delen af Stän dermas tid vid riksdagarne, såsom tull-lagar och bränvinsförfattningar in. m., ieke skulle behöfra omarbetas vid hvarje Riksdag, derest Representanterne komme att oftare församlas, så vore han öfvertygad, att Riksdagarne i sådant fall icke skulle behöfva fortfara längre än 5 å högst 6 månader; vid hvilket förhållande, och då representanternes antal vore ämnadt att hädanefter blifva färre, han hemställde, huruvida riksdagskostnaderne i framtiden skulle behöfva uppgå till högre belepp än för närvarande, då riksdagarne räcka 17 å 48 månader. Gillade den föreslagna tiden af en månad för Talmännens utväljande. Hvad anginge den af en Ledamot omförmälde farhåga derföre, att nödigt sammanhang i den föreslagne nya grundlagen skulle komma att saknas, derest de dertill afgifne förslag handlades i annan ordning, än samme Talare ansett lämpligt så ansåg Sahlström, att någon fara i detta afseende icke vore för banden, utan trodde han, att den sålunda yttrade farhåga tilläfventyrs kunde kafva sin grund uti bemälde Talares kända obenägenhet för den föreslagna grundlagsförändringen i dess helhet. Deruti instämde Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus, Vicetalmannen Per Eriksson och Jonas Rylander från Wermlands, samt Sven Isaksson från Calmare Län. Pitir Claösson från Elfsborgs Län anmärkte emot riksdagar fvartarnet år, att sädant komme att medföra en alltför stor kostnad för landet, utan någon fördel: och då man besinnade, att skatter och utgifter vid bvarje Riksdag hitintills blifvit ökade, och Regeringen hufvudsakligast begagnat rikdagarre såsom tillfällen att begära ökade statsanslag, Vere nan öfvertygad, att benägenheten för täta rikdagar hos allmänheten i riket icke kan vara så serdeles stor. Det i 76 föreslagna stadgandet, att Statsrådets Ledamöter skola vara berättigade öfvervara riksförsamlingens sammanträden, ansåg han böra utur förslaget utgå, ty han fruktade, att deras närvare kunde komma att utöfra ett ofördelaktigt inflytande på ärendernas gång. Omröstningar borde mm dan arnao ska med slutna sedlar. enär mån