Aftonbladet – 19 februari 1841, sida 2

nya Raådgifvare, att 1 denna sak laglttaga en, om möj;) ligt högre grad af öppenhet och frimodighet. Om it den eller de, som i sjelfva verket vållat balancen, 1 I omöjligt kunna finna utväg att afbörda den, utan .s att påkalla andras hjelp, är det otvifrelaktigt bäst, ; att undfly alla slingringar och gå rent och öppet 8 till väga. Misstroendet och det, att jag så må sä-;s ga, smygande tadlet äro bäst kufvade genom dett öppna och frimodiga handlingssätt, som icke lemf nar rum för gissningar och tvetydigheter. Kabif netts-kassans balance kan, ehuru tyvärr en: verkI lighet, dock ännu icke antagas som ett officielt fac -)4 tum. Justitie-ombudsmannens åtal i denna del är icIE ke pröfvadt, och den uppgift i detta afseende, som 1 nuvarande Regering gjort enskildt för StatsUtskot-! tet, strider bokstafligen mot det till KonstivutionsI Utskottet, från förre utrikes Statsministern Baron !! Stjerneld ankomne bref, hvaraf jag här bilägger en afskrift. Det begärta Statsanslaget återkallar dess-1 utom uppmärksamheten på en af Riksdagens yvig-l! tigare reformfrågor. Man påstår visserligen, att det c endast är några få af den högre Statsförvaltningen 1 förbehållet, att kunna bedömma den utsträckning af ministerstaten, som rikets diplomatiska angelägenheter fordra. Detta påstående saknar dock all trovärdighet. Det behöfves ingen serdeles klyftighet för att om detta sakförhållande fatta ett säkeri omdöme. Jag tror icke ens, att regeringen sjelf bestrider obehöfligheten af minister-posten i Haag. Att ministern i Paris är lika öfverflödig i sin egenskap af chef för Svenska missionen derstädes, som han länge visat sig vara på sin i Sverige ännu innehafvande höga militärpost, kan slutas deraf, att han nu, på andra året, njuter det diplomatiska lugnets behag häri Stockholm. Ministern i Wien, som städse varit på sin plats öfverflödig, till och med vid den tidpunkt, då högmålet mot Friherrarne v. Duäben och Vegesach förehades, har nu mera tagit det ganska kloka beslutet att flytta till Wermland. Dessa exempel, hvilka utan svårighet kunna ökas med ännu flera, torde innefatta tillräckliga bevis på den nuvarande diplomatiska stiftelsens oförenlighet med en väl beräknad statshushållning — bevis nog, att Rikets Ständer under närvarande omständigheter icke i allmänhet böra medgifva anslag för minister-staten, utan att först och främst hafva förvissat sig derom, att samma stat helt och hållet varder reorganiserad. Huru osannfärdigt det är, allt hvad som talas och skrifves om Rikets Ständers njugghet, kan bland annat slutas.deraf, att !. det intill nästa Riksdag för minister-staten anvisade årliga anslag från Svenska statsverket grundar sig, till punkt och pricka, på Friherre Stjernelds egen uppgift om behofvet så väl för de gamla aflöningarnes fortfarande i oförändradt skick, som för de extra utgifter, hvilka icke behöfva undandöljas. Man har i detta hänseende å Rikets Ständers sida gått så frikostigt till väga. att Regerings-ledamöterne öppet förklarat, att det nuvarande anslaget vore mer än tillräckligt, derest detsamma kunde sättas i oafhängighet af den utländska skulden. LS -SS — —x:B! ME ccH Sm mom me mee NT Gerna medgifves, att StatsUtskottet begått en o; försigtighet, då Utskottet i ett af sina määtertaler om ordinarie statsregleringen låtit inflyta en ganska öfverflödig antydan om möjligheten att på extra! statsregleringen anvisa nytt anslag för ministersta) ten. Det måste likväl märkas, att denna åsigt aldrig blifvit af Rikets Ständer godkänd, och att Kongl Maj:ts rådgifvare följaktligen saknat anledning, att af ifrågavarande, vid slikt förevetande betydelse fulla mening draga den oficiella slutsats, ! som motiverat Kongl. Maj:ts framställning till StatsUtskottet. En ännu märkligare omständighet förekommer härvid. Då det icke kan bestridas, att. heder och rättskaffenhet äro egenskaper, lika eeftergiflige för en styrelse, som för den enskilde mannen, så är det måhända ingen paradox derulti, att den nedsättning i ministerstatens anslag, som vid detta riksmöte egt rum, är — långt ifrån att vara värd all den deröfver utgjutna klagan — tvertom att betrakta som en verklig lycka för Kongl. Maj:ts nya regering. Antagom att denna nedsättning icke inträffat och att, såsom en följd deraf, det förespeglade amortissementet af den olagliga skulden kun-: nat, i ostördt lugn, imill nästa riksdag, fort:ara. Om nu Kongl. Maj:ts nye rådgifvare, som icke varit delaktire i Konungens vid riksmötets början aflåtne proposition om Statsverkets tillstånd och behof, ! icke desto mindre, vare sig till eller utom protokol: let, skulle hafva medverkat till berörde, medelst ministerstat .ens anslag, tilltänkta hemliga amortis-: sement, så ligger det ju för en dag, att de derigenom skulle hafva blottställt sig för anklagelse af en ganska vådlig art, ty att medgifva statsanslagens disposition till betalning af sådan gäld, som 66 Si Regeringsformen icke känner, är utan tvifvel en! bland de mest bokstafliga lagöfverträdelser. Det är således påtagligt, att den så mycket öfverklaga, de nedsättningen i ministeranslaget räddat nuva-; I rande rådgifvarepersonal från det högst betänkliga j ansvar, som den synbarligen varit på väg att äl ventyra. För det offentliga lifvet torde dessutom i allmänhet kunna få gälla samma regel, som för det enskilda, att nemligen bättre är, att med obe fläckad heder, vara obemedlad, än att förvärfva tillgångar på ett från den lagbundna ordningen, afvikande sätt. Både inom och utom representationen har man sökt sprida anledningar till farhåga för följderna af en vägran till regeringens begäran om hjelp för kabinettskassan. Man har hotat, ömsom med ofred — ömsom med cen i oändlighet fortsatt riksdag — ömsom med något annat. Dessa hotelser synas likväl mera egna sig till ompröfvande af ålderstigna personer på den feminina sidan, än till uppmärksamhet hos tänkande män. Skulle imedlertid — emot allt hvad mensklig slutkonst föranleder — — — Rikets Ständers pröfning af detta mål vara med äfventyr förknippad, så må man likväl hoppas, att Rikets Ständer icke desto mindre derutinnan fullgöra deras oafvisliga pligt både mot sig sjelfva och det folk, hvars ombud de äro. Samma Ständer, som redan tagit ett vigtigt steg för nationalrepresentationens ombildning, — som redan för deras del antagit lika arfsrätt enligt landslag och i öfrigt, i hvad på dem ankommit, sökt bereda framgång åt det förtjenstfulla, men icke dess mindre. länge vanvårdade nya lagverket — som inom området för den ekonomiska lagstiftningen framlagt önskningar och förslag till afhjelpande af skadliga mMiss