(Införes på begäran.) Med obehag och förvåning såg man i tidningarne huru ett burn, på misstankar af en prestman, anklagades inför polisen för stöld, som det tycktes, på nog lösa grunder; och i Aftonbladet för Thorsdagen d. 414 Februari ser man samma prestman, ej nöjd med sin första skoningslösa bandling, och innan den rättegång är slutad som han inledt mot barnet, söka genom anklagelser och insinuationer i tidningarne, ännu mera förstöra och svärta den värnlöses rykte, och stämma opinionen mot gossen, i förväg för domstolens pröfning och dom; ja, han går så långt, att han låter framlysa förtrytelse öfver, att den värnlöse inför polisen fann en ädel försvarare. Denna händelse har med skäl väckt mycken uppmärksamhet, och vid närmare undersökning befinnes denna sak förenad med ställningar och förhållanden, sam, en gång uppdagade, torde framställa den i helt annan dager än den hvarmed Prestmannen velat belysa densamma. Den stöld, gossen säges hafva begått i Finland, känner man endast af hans cgen berättelse, på tillfrågan om han någonsin förr tillgripit något. Den bestod i några slantar. Den andra, hvarföre han af prestmannen anklagas, består deri, alt en gång, då han blifvit skickad på apoteket, 2 skillingar fattats i vexlingen, hvarföre han genast erkänt sig hafva köpt lakrits; hvad för öfrigt berättelsen om blykulan m. m. beträffar, så kommer undersökningen säkert att gifva anledning till andra slutföljder derom, än den stränga prestmannen deraf velat draga. Ändtligen. angående uppgiften om gossens odygd och olust att lära beträffar frågas: hvad prestmannen gjort för alt förbättra dessa mindre goda fallenheter hos ett barn, anförtrodt i hans vård? Om han inqvarterat honom hos sitt tjenstefolk, låtit honom förrämligast med dessa umgås, och blott användt honom att springa sina ärender, då likväl slägtförhällanden mellan barnet och hans hustru eger rum, och det till och med påstås, att gossens underhåll ej belastat hans kassa, så frågas om i detta afseende prestmannen ej har något att förebrå sig? och om detta varit sättet att förbättra gossen? Men att längre ingå i detaljerna af dessa förhållanden, vore att gå domstolens undersökningar i förväg, inför hvilken man hoppas att allt skall uppdagas, och att gossens oskuld liksom prestmannens hårdhet skola blifva erkände. Att händelsen imedlertid är ganska lärorikn, SäSOmM prestmannen yttrar Sig, deri instämmes gerna. — Man ser deraf hvad inflytande på ett barns framtid en lärare kan hafva, som drifver den sats, att man hverken ugnar barnet ellst samhäll:t om första brottet gömmer, som gifter