(Insändt.) pEn uti främmande land vistande Svensk, för hvar: återflyttning till hembygden, bland andra orsakei den äfven i Sverge gällande lagen, om erläggandet a den så kallade tiondepenningen, ännu lägger hinder kar derigenom blifvit ledd på en tanke, som har här till offentlig granskning framställer, helst då för dylika förslag en så passande tidpunkt, som Rikets: Ständers sammanträde, äfven nu är inne. Då de nemligen icke kan bestridas, att vår skilsmessa frår detta lifvet är att anse såsom en öfverflyttning til ett annat land, så frågas, om en dylik lag, med mera billighet, kunde stadgas för hvarje dödsfall på det att denna tiondedel af den aflidnes qvarlåtenskap endast användes till förmån för de verkligt behöfvande i samhället. Att ingen obillighet häruti vore, eller svårighet vid kontroll och uppbörd möter, torde medgifvas, hvarföre, för utförandet, inga andra hinder än brist på menniskokärlek och sann patrioism kunna uppstå. Roms vida strängare åker-lagar ägde samma ändamål, och dessa beröfvade redan den lefvande hvad som bär endast affordras den döde. Den här föreslagna procentens storlek vill ins. visst icke påstå vara den rättaste; insändaren har ndast velat leda uppmärksamheten på ett länge sökt ich mycket nödvändigt medel att, utan någon orättvisa eller serdeles svårighet, jemna de missförhållanden, som på fosterlandets både lycka, ära och styrka äga ett så stort inflytande. Red. tager sig friheten fästa Ins:s uppmärksamhet derpå, att en afgift af samma sort, som han föreslagit, redan utgår under namn af Sterbhusafgift m. m.; men redovisningen af denna afgift synes ej vara serdeles uppmuntrande för en tillökning. I alla fall Mlefve sådana afgifter tunga nog, och borde väl enlast utgå i progression efter förmögenhetens belopp. SRS