Aftonbladet – 16 februari 1841, sida 1

behandlingssätt. Utan tvifvel är den äfven ganska betänklig. Utskottets afstyrkande har neimligen följande ordaställning: aHvad vidkommer frågan om de åtgärder, hvartill det numera uppdagade förhållandet med Kabinettskassan bör föranleda; så enär tillgöranden, som synas ega sammanhang med någon del al den inträffade skuldsättningen, äro föremål för under pröfning varande åtal inför Riksrätt, anvser Utskottet sig icke kunna föreslå Rikets Ständer, att anvisa några serskilda anslag till den ifrågavarande bristens liqviderande.n Om nu detta slut i betänkandet gillas, skulle hufvudsakliza motivet, som Rikets Ständer i deras svar till Kongl. Maj:t andraga, blifva så affattadt, att det dels ierxe är alldeles enligt med förhållandet, då blott en obetydlig del af skulden (de så kallade Filenska obligatior erna) är föremål för Riksrättens pröfning, dels äfven skulle i framtiden möjuigen kunna tydas såsom ett medgifvande, att Riksrättens utslag kunde i mer el!er mindre mån tillförbinda staten betalningsskyldighet af skulder, hvilka i rak strid med 76 Regeringsformen utan Rikets Ständers samtycke, tillkommit. Derföre anse somige, att utlåtaudet, som ej vid första föredragningen får med förändring antagas, borde återremitteras, med uppmaningar till Utskottet att söka utreda de sedan dess afgifvande upptäckta jörhållanden med Statsministrarnes olika uppsifter till Konstitutionsoch StatsUtskotten. Andra åter vilja bifalla det afstyrkande utlåtanlet, för att få slut på denna obehagliga sak. flvilketdera är det bästa för att komma ifrån saken, är svårt alt afgöra, ehuru vi måste tillstå, att det förra synes oss vara nationalrepresenlationen värdigare. Resultatet på Riddarhuset torde icke ännu i morgon lösa denna gåta; lertill fordras äfven att se eit uppslag i Presteståndet. Re