Aftonbladet – 13 februari 1841, sida 1

sättet för national-representationens bildåände i en ciler två kamrar, och yttrade sig derom sålunda: Efter att hafta bemödat rig att jemföra fördelen och olägenheterna af förhandlingarne i en eller tvä kamrar, samt bedöma rätta beskaffenheten af ett tvåkammar-system, med olika funktioner och olika qvalifikationer för hvardera kammaren, har jag trott mig finna, att alla de förhoppningar, man gör sig af Representationens fördelning i två afdelningar, kunna med lika sannolikhet vinnas genom den tillfälliga, som Utskottet föreslagit i det nu föredragna memorialet, som genom en bestående, på serskilda valsätt eller serskild valbarhet, grundad skilnad emellan kamrarne. För öfverläggningens mognad är den dubbla föredragningen i begge Nämnderna tillräcklig, och en ständig på kamrarnes olika sammansättning grundad skilnad emellan dessa, med det vilkor, att begge ovillkorligen skola äga ett v-to emot hvarandra, synes mig endast leda till splittring ock ändamålslösa svårigheter. Alla de konstlade bevis, man söker framlägga för tvåkammar-systemet, kunna icke rubba min öfvertygelse, att det egentligen har sitt upphof i aristokratiens eller i Regeringarnes bemödanden att betrygga sig om en större inflytelse på national-representationen; och hos oss finnas inga elementer, hvaraf kan bildas en öfre kammare, samt intet behof af en sådan. Den redan afgjorda samfäldta val-principen gör dessutom all tanka på en till sitt ursprung skiljaktig representation obehörig. Utgående från denna åsigt, kan jag icke annat än på det högsta tillstyrka, att Ståndet måtte förklara sig för det af Utskottet föreslagna sätt, att Svenska national-representationen, genom val inom sig, fördelar sig till öfverläggning på två rum, men, i händelse af stridiga beslut, förenar sig till gemensam öfverläggning., — Deruti instämde Bengt Gudmundsson från Hallands och Peter Gabrielsson från Kronobergs län. l Hans Janson anmärkte nödvändigheten för Utskottet, att ofördröjligen få inhemta BondeStåndets tanka angående kammarbildningen, på det Utskottet må kunna oförhindradt fortsätta sitt arbete med förslaget till national-representationens ombildning. Utskottet har, med anledning af de tre öfriga RiksStåndens beslut, redan påbegynt utarbetandet af ett förslag i enlighet med det så kallade Tvåkammarsystemet; men ju mera detta arbete framskridit, dess större svårigheter för systemets tillämpning här i Riket hafva framställt sig, så att Utskottet nära neg funnit det alldeles omöjligt att i denna syftning uppgöra ett antagligt grundlagsförslag. Ville. derföre hemställa, det Ståndet måtte, med vidhållande åf de grundsatser, som vid behandlingen af memorialtet Nr 38 syntes göra sig gällande, gilla Utskottets förslag: att Riksförsamlingen, här i Riket likasom j Norge, må på En kammare sammanträda Kunde icke instämma i Heurlins anmärkning, ätt Talmännen icke böra väljas för em månad, utan endast för 14 dagar i sender; ty på så kort tid som 414 dågar kunde hvarken en Talman komma i tillfälle att ådagalägga sin skicklighet, eller Riksförsamlingen att bepröfva densamma, Talade för votering med slutna sedlar vid val och röstningar inom Riksförsaralingen. Instämde i Heurlins anmärkning, i afseende å ledamöternas antat i pröfnings-nämnden, menkulfz de deremot icke gilla Heurlins anmärkning :emöt Utskottets förslag, att en motion bör utan remiss till Utskott genast förfalla, då den af tre fjerdedelar utaf stora nämnden eller Riksförsamlingen ogillas. Detta stadgande vore nödvändigt till förekommande af den mängd onödiga motioner och overkställbara förslag, som ofta hitintills vid Riksdagarne blifvit framställda och till betydlig del orsakat deras grundlagsvidriga förlängande. — Deruti förenade sig Peter Persson i Adelfors och Jonas Andersson fr. Jönköpings, Per Persson fr. Örebro, Jan Andersson fr. Westerås, Jan Andersson, Anders Larsson och Jan Persson från Upsala, Lars Boöthius, Erik Andersson och Anders Göransson från Stora Kopparbergs, samt Jonas Kylander och Per Hansson från Wern lands län. Z tterberg från Stockholms län instämde rörande kammar-systemet, Talmännens utväljande samt val och emröstningar inom Riksförsamlingen, uti hvad Hans Jansson nu yttrat, men ansåg i öfrigt KonstitutionsUtskottets förevarande förslag, serdeles hvad redaktionen anginge, tarfva åtskilliga rättelser, såsom t. ex. 405 och 1212 88, hvilka saknade den klarhet, som serdeles en grundlag, hvilken skall tolkas efter ordalydelsen, borde innehålla. Vidare yttrade han: 24929 8 stadgar, att de till Stats-, Bankooch Riksgälds-verkens granskning utsedda revisorer skola årligen sammanträda den 435 September, men då en annan föreskrilver, att Riksdagarne skola börjas den förste helgfria dag i November månad, skulle revisionen komma att fortfara under en del af Riksdagen, hvilket jag för min del anser högst olämpligt. Uti 130 8 föreskrifves, att, när jäf emot någon revisor äger rum, de öfrige revisorerne böra om annans persons utseende föranstalta. Ordet putseende synes mig här vara tvetydigt och olämpligt, hvarföre jag anser detsamma böra emot ordet ninkallande utbytas. Vid stadgandet i 144 8, att Rikets Ständers Justitie-ombudsman och de Fullmäktige, Rikets Ständer sist valt, skola fortfara med sina befattningar tilldess Riksförsamlingen deras efterträdare utsett, borde tilläggas erden: eller dem ånyo invaltov. Dessa och många andra otydligheter ecb brister i förslagets uppställming borde afbjelpas, eeb yrkade Fal. derföre återremiss. F. von Zweiyberak Tann äfven en återremiss nödig af ifrågavarande memorial, för vinnamde af rättelser uti de många ofallständigheter och oetydligheter, som deri förefunnos. Anråg stadgandet i 82 , att älste ledamoten från Upsala län skall i Riksförsamr lingen, vid dess första sammanträde, vara ordförar. de böra så förändras: att den bland Riksförsamlingens Iedamöter, som hivistat de flesta Riksdagar, 5 stället: kommer att föra erdet, emär i annat fall den händelse kunde inträffa, kt ickå någon bland Repsesentanterne från Upsala län tillförene bivistat något Riksmöte, och att den bland dem, sem skulle föra ordet, vore vid riksdagsgöremål alldöles ovan. Kukde icke godkänna stadgamdet i 75 em öppna Ne teringar, ty då de enginge personer, och serdeles Högsta Demstolens ledamäter, ansåg han högst kiinpt ligt, att den verkställes med slutna sedlar. Btil26 2 ale od si ÅRLTT ladARnaittnn hetta KR: