Aftonbladet – 12 februari 1841, sida 3

ter, och dina kanarifoglar och grönsiskor flögo omkring 0ss — Hm ! eDå skref du i min minnesbok: aJag sett din bild med dina lockars natt, Som delte sig kring pannans hvalf — -— aJa sån Men nu vill du inte se den mer! Nu log hon förstulet, tog en pris och började pyssla bland sina shawletter och band oeh stöka ordning. Det var goda tecken. Nu kommo vi snart till rätta, och efter en timmas förlopp ljusnade horisonten och, innan jag släppte henne, gjorde hon några entrechats i morgonrock oeh tofflor. Hvad de poeterne äro besynnerlige! — Lifvets källor springa alla Mer varmt, mer ymnigt genom skaldens hjerta, Och derför slår det så oroligt stundom.n Med detta fina, rörliga nervspel, med denna retlighet ech ömtålighet, med denna aresonansbotten i bröstet för alla möjliga toner ), detta beständiga skiftande i svart och rödt — huru älskeliga äro de likväl ej! E......... har onekligen en viss likhet och frändskap med Fru Lenngren, samma älskvärda skämt, fint, men icke uddhvasst, samma känsla och färgspel, lif och naturfriskhet. E.........s färger äro lika rika, men mindre bjerta, lika friska, men ieke så skarpa. Någonting outsägligt vemodigt och trånadsfullt slingrar sig genom hennes dikter. Hennes skämt är ofta ett leende mellan tårar — och det vari anledning af denna lutning åt det sentimentala, soma hon en gång mottog en helsning från en af sina bröder i Apollo, att: adet icke finns en droppa vigvatter i Aganippen. Dock skaldinnans författare-rang må kännarn bedöma, jag känner och värderar Väninnan, hvilken det för mig var en glad öfverraskning alt träffa här, just nu, då jag så smärtsamt kände mig en fremling i den stora öknen, och ingen aväns blick ännu gett mig en fridens helsningp, och jag tillegnar henne dessa A. W. Sclegels ord: — Wem da botest der Freundschaft Hand, kann nimmer verzweifeln, Wan unglaubiger Hohn macht zu Fantom das Geföhl Zartheit hegend in tiefem Gemöth, beim Guten das Schöne, Kennst du den huld Anhauch, gleich wie der Grösse Gewalt. ) Mon cocur est un luth perpendu; Sitot quon le touche il stsonne. BERANGER.