Aftonbladet – 12 februari 1841, sida 2

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Nedanstående berättelse rör ett af de så ofta återkommande brotten att mörda genom gilt, och är dessutom märkvärdigt i afseende på den så ofta gjorda erfarenheten, alt uppfostran och umgänget äro bland de verksammaste yttre anledningar till brott, samt att derföre den nu vanliga sammanblandningen af ransakningsfångar medför de svåraste följder. Berättelsen angår det mord, som Påskdagen förlidet år vid Döderhultvikskyrka föröfvades å drängen Anders Nilsson, och för hvilket ådertonårige ynglingen Lars Petter Nilsson, samt såsom dess förledare, hans föräldrar, Nils Jonsson Ågren och Catharina Olofsdotter i Sjökebäck tilltalades: aPåskdagen förlidet år hade Anders Nilsson vid Döderhuts kyrka, efter gudstjenstens slut, först träffat bönderne Lars Jonsson och Johan Erik Larsson i Sörevik, för hvilka Anders omtalat, att han a! Lars Petter Nilsson blifvit trakterad med bränvin och en voffla, som smakat så bäsk, att han trodde sig få kräkas deraf. Anders hade visat vofflan för Lars Jonsson, som smakat på en liten bit och deraf funnit sig illamående. Då, under hemfärden från kyrkan , Anders Nilsson, som färdades till häst, hunnit 2.:dels mil, hade han börjat känna sig så illamående, att han måste stiga af hästen, hvilken han band vid gärdesgården, och lade sig på marken, der han plågades af uppkastningar. I denna belägenhet anträffades han af Lars Jonsson. Anders beklagade sig öfver att vara mycket sjuk, och anmodade Lars Jonsson att hemföra hästen, hvilket han äfven gjorde, och underrättade derom tillika de hemmavarande som fö de Anders Nilsson hem, der kräkningarne, oaktadt begagnandet af läkemedel, fortforo, tills han, under svåra plågor, slutade sitt lif klockan 6 på: följande morgon. Under den långvariga dödskam: pen hade Anders för sin husmoder, ifrån första ögonblicket till det sista, vidhållit sin uppgift, att har vid kyrkan af Lars Petter blifvit undfägnad med bränvin och voffla, samt omedelbart derefter in sjuknat. Den ohyggliga tilldragelsen anmäldes med sing omständigheter hos Länsmannen, och förhör anställ: des genast med Lars Petter Nilsson, som i börjar nekade, men, sedan han blifvit förd till Ander: Nilssons lik, bekände, i Presterskapets och flere personers närvaro, sitt brott, såsom här nedan kommer att omförmälas, och att han dertill blifvit för