Aftonbladet – 10 februari 1841, sida 4

blifvit belsade med applådissemanger, så skedde detta äfven med de. nyssnämnde, .men-med den ytterligare ulmsrkelse, att bifalisbetydelserna repeterades. En Perser höll derefter tal på Chaldeernes folkspråk, en Amerikan från Washington deklamerade ett-Italienskt pcöm, och eh yngling från Libanon föredrog Arsbiska verser, hvilka serdeles behagade för den vackra metriken och den lifligå, kraftfulla deklamationen. En elev från Aleppo talade på Maltesiska tungvumålet, och en från Konstantinopel deklamerade välljudande Turkiska verser. Derefter följde föredrag på Armenieroes skriftoch folkspråk, sedan på Persiska och Sabbäernes (eldröfrarnes) språk. Nu uppstego tvenne unga Hinduer, från Pegu i Birmaniska riket, och höllo en dialog på sitt modersmål. De utmärkte sig båda genom sin svartbruna ansigtsfärg, och den yngste, som krappt kunde vara 42 år gammal, deklamerade med så mycken natursanning, att bifailet, då de slutade, var nästan stormande. En Armenier från Ancyra i mindre Asien föredrog en Latinsk elegi, hvarpå följde ett skaldestycke på gammal Grekiska och flere nygrekiska produktioner. Mera välljudande än Kurdiska språket, hvilket en ung man från Kurdistan talade, klingade ett Celtiskt skaldestycke, som upplästes af en Amerikan från Nya Sszottland, hvarefter en Irländare lät höra sig. En vecker Haliensk sonnett, som föredrogs af en Tysk propagandist, bildade öfvergången till Illyriernes, Bulgarernes och Polackarnes språk, hvarefter ordningen kom till Tyska språket. Johan Winkler beskref det Bethlehewitiska barnamordet, i ett ganska väl lyckadt skaldestycke; som blott behöft ett något kraftigare föredrag. — Efter Tyska följde det Holländska språket, hvarpå Thomas Fergusson, som förut varit Brittisk artilleri-officer och i Sidney i Nya Holland öfvergått till Katholska kyrkan, samt nu i tvenne år varit lärjunge vid propagandan, föredrog ett Engelskt pcöm, som emottogs med stort bifall af de närvarande Engelsmännen. Härefter kom Spanska språket, den Cataloniska mundarten, och det Portugisiska. Wilhelm Vanderlinden från Haag höll ett föredrag på Fransyska; en Albanes och en Georgier taiade med välklingande stämmor sina modersmål. — Derefter uppträdde en ung Morian från landskepet Godscham, för att låta höra sig i Amhariskan, Abyssiniernes folkspråk; en hans landsman, en yngling med ännu svartare ansigte och blixtrande ögon, talade Ethiopiska, och tvenne Egyptier höllo en koptisk dialog. Nu lät en Californier höra sig i sina vilda landsmäns språk, och slöt sitt tal med en sång, som vildarne af hans stam sjunga, och hvartill han, enligt sitt hemlands sed, ackompanjerade sig med en skallra. Han blef lifligt applåderad, men ännu vida mera intresse väckte, efter honom, ena Chines, Joachim Kuo, från previnsen Honam, med sina barbariska enstafvigheter. Sedan en Amerikan från NewYork låtit höra sig i sköna Italienska terziner, höll äter en Chines tal i provinsen Cantons mundart, hvilken knappast förstås af de öfrige provinsernes invånare. Tvenne andra Chineser från Schan-si visade sig i sin national-drägt, och bugade sig, efter Chinesisk sed, före och efter de tal, de höllo, ända. till golfvet för de församlade eminenserne, biskoparne och de öfrige åhörarne. De talade i sin provins språx, och slutade högtidligheten med en välljudande Chinesisk sång, af hvilken man dock icke kunde förstå annat, an det ofta upprepade högtidliga Hallelujah! Salen skällade nu af stormande bifallsrop, hvarefter till: slåt den förut omtalde lille Birmanen från Pegu, med, en tåcksägelse på Italienska, tog afsked af de närvarande: Icke blott katholiker, utan äfven de ganska talrikt närvarande protestanterne lemnade med röre!se detta stora verlds-seminarium, hvari ynglingar af så olika nationer beredas för det presterliga ståndet och för missionerna öfver hela jorden. En Fransman utröpade högt: i7cst de trismpse de notre rgliser, och kunde knappt skilja sig från eleverne.: En Dansk skald blef alldeles betagen af hänförelse, och upprepade den ena gången efter den andra: endast verldsstaden Rom kan framvisa sådana frukter. Då salen, hvari festen hölls, icke kunde inrymma den mängd åhörare, som strömmade till; så repeterades samma akademi i går, hvarvid kardinal Mezzofanti och andra förnäma personer äfvea voro närvarande. ——KM — I ett bref; dateradt d. 24 Januari, från Frankfurt am Main till en Tysk tidning, förmäles