STOCKHOLMSKA TRÄSNITTS-BILDER. I. Ett landtnöje. Enkefru M , den goda själen, hade mer än en gång bedt mig helsa på henne ute på Djurgården. cJag har der hyrt ett litet landtnöje, — hade hon sagt mig, — det är ju i alla fall omöjligt att under de varma sommarmånaderna förblifva i det qvalmiga Stockholm, och jag förstår icke hur ni karlar, som har edra göromål jemnt och ständigt i staden, kunna stå ut dermed från år till år. Nej, man måste ha grönt och blommor, man måste ha sin frihet och den herrliga friska luften! Tacka vet jag ändå landtlifvet! Nå väl, jag var nyss anländ till hufvudstaden ifrån provinsen, min själ var ännu uppfylld af idel eklogiska tycken och känslor, detta ljöd således i mitt öra som en engels 1öst ur paradiset, och en morgon, då Jag såg solen skina så vackert på skorstenarna i grannskapet, men vid det jag öppnade fönstret möttes af en mer än vanligt obehaglig ånga från rännstenarne neri gränden, beslöt jag taga mig ledighet för hela