Aftonbladet – 10 februari 1841, sida 3

olika berättelser finnas derom, somliga mera ofördelaktiga för monarken än andra; men ingenting har blifvit utrönt med full visshet, och dessa äro ämnen, der intet allmänt ändamål vinnes genom att samla eller förvara gissningar. Al! sysselsätta sig med dylika, -drager historien nästan ned till snack eller sagor, och förklarar hvarken menniskors bevekelsegrunder eller sätter oss i stånd, att med mera noggranhet bestämma halten af deras uppförande, eller förvissa oss om driffjedrarne dertill. Historien om denne furstes öde fraraställer er icke ovigtig lexa för statsmän, i afseende på det relativa värdet af de förmögenheter, de vanliger mest prisa och de talanger, som de helst uppodla. En nyttig moral kan äfven hemtas af berältelsen huru så många utmärkta gåfvor och egenskaper blifvit bortslösade förgäfves, och utan att de varit i stånd att förläna varaktigt rykte, endast derföre att de icke voro parade med ädla grundsatser och rättskaffens känslor. De egenskaper han hade, eller odlade, eller förvärfvade, voro sådane, som mest äro beräknade på att förvåna hopen, och att vinna den tanklösa mängdens bifall. Tapper, beslutsam, begålvad både med politiskt mod oeh personlig bravur. snabb i uppfattning, med förmåga af uthållande arbete, tålig under ansträngningar, bildad, elegant, liflig och angenäm i sällskapslifvet, vänlig, litande på sin förmåga i konversation, och icke med sin rang generande någon som nalkades honom — hvem var väl så utrustad som han med egenskaper, att vinna allas hbjertan, om vanlig popularitet varit hans syftemål, eller att skörda varaktigt rykte, om han på dessa grundvalar velat uppföra en byggnad af ärofulla bedrifter? Men ieke nöjd med att vara försiglig och politicus, ville han affektera förmågan att kunna bedraga hela verlden; vis endast till hälften, misstog ban list för skarpsinnighet; förderfvad till sin smak genom fåfänga, föredrog han att öfverlista folk med knep, i stället för att besegra dem genom grundliga skäl eller öppna planer, och trodde att ju större bedrägeriet var, desto djupare var politiken, hvarföre han insvepte alla sina företag i hyckleri och förställning. Till och med hans mod båtade honom föga, emedan, då ban endast såg till ytan af sakerna och blott beräknade det första steget, han aldrig uppgjorde nigra djupa planer eller någonsin tänkte på att lämpa sina företag efter sina tillgångar. Således blef han i krig endast ryktbar genom sina misslyckade planer och nederlag; ej heller öfverlefde honom länge det rykte, ban förvärfvade genom sina lyckliga politiska förehafvanden, när verlden såg huru föga han förstod begagna den makt, som det lyckats honom att åtkomma genom djerfhet och förslagenhet. Den kontrast, han bildade till andra furstar i sitt personliga uppförande, och framgången af hans politiska företag, gjorde alt många, bländade häraf, slösade på honom beundran med föga återhållsamhet och ännu mindre omdöme, och i fall hans rike varit större och hans bedrifter haft en mindre inskränkt skådeplats, skulle de icke hafva tvekat att tillägga honom den benämning af Stor,, hvarmed menniskor vanligen belöna sina värsta fiender för deras värsta missgerningar, och förleda monarker att vandra tyranniets och krigets väg. Men han öfverlefde det rykte, han tidigt förvärfvat. På hans segrar öfver aristokratien hemma i hans rike följde hans nederlag af fiender utomlands. Man fann att en furste kan vara mera slug och talangfull än andra, utan att derföre vara mera nyttig för silt folk, eller mera i stånd att utföra stora handlingar; och den ofantliga skilnaden emellan snille och talang framlyste aldrig starkare än hos honom. Småningom öppnades till och med hans samtidas ögon för sanningen; och då blefvo de Jåga och bedrägliga konster, dem han så onaturligt gjorde sig en ära af att förstå bättre än någon annan, lika förhatliga för män af rättskaffens grundsatser, som hans förvända smak för en dylik ondskans utmärkelse förekom vämjelig för män af god smak och hederliga tänkesätt. Af hans rykte, som under en viss period, var ganska lysande, finnes i våra dagar ej någon öfverlefva nog ansenlig att fresta andra, att gå samma krokvägar; och då de minnen, som fästa sig vid hans historia, bringa förakt öfver hans namn, stå de såsom en varning åt menskligheten för den nesa, som följer på försummelsen att verka det goda, och på missbruket af talanger. —R STOCKHOLMSKA TRÄSNITTS-BILDER.