Me MU a IVL VRATVIIUv LURvV Yå VYDLAINUL YIOIROUIT, TaTC ogild. Till yttermera visso ete. — — — — — — I: Och skall denna Wir nådiga kungörelse hvarje år första Söndagen i Maj månad i samtlige kyrkor, der gurstjenst hålles, kungöras. Likheten med det af Frih. Cederström, Jakob, till högloflige Ridd. och Adelnis protokoll den 5 Febr. 18414 afgifme förslag intygar J. 0). Sifverstolpe, Riddarhus-Sekreterare. ! TR —L—— LL BRIGGEN OSCARS EXPEDITION. Dagligt Allehanda för i dag innehåller ett bref från en af de med Briggen Oscar (Kapt. Oxehufvud) följande eleverna, hvari man bland annat läser chefens sjöförklaring öfver det missöde, ; som öfvergått fartyget. Det väsendtligaste deraf är följande: Sjö-Protest. I Vi underteeknade, Befälkafvare och Besättning på, Svenska Briggen Oscar, få härmed afgifva följande sjöförklaring: i Den 35 Nov. 4840 afseglade Briggen Osear från! Stockholms skärgård, kryssade under beständig raot-! vind och hårdt väder till Sundet samt ankrade den: 14 samma månad på Helsingörs redd, hvarest fartyget för motvind och storm blef uppehållet till d. 22, då vi åter gingo till segels. Dagen derpå lemnade vi Kattegat, men uppehöllos af variabla vindar i Nordsjön till den 28, då, ankomne till stora Fiskareban-! ken, vinden sprang sydlig. hvarföre vi höllo af och passerade Orkney öarne d. 29. Följande dag drog vin-: den sig VSYV. och fortfor mellan NY. och SV. med hårda stormar till den 7 Dee , då den för nära ett dygn gick öfver på NO. Under hela denna tid hade: fartyget icke allenast emotstått stormen, utam äfven kryssat sig vestvart till 45 gr. 18 min. vestlig longitud från Greenwich. Efter sistnämnde dygns förlopp gick vinden åter sydlig med hård kultje och oftast storma. Imedlertid hade vi redan Tisdagen d. 435 Dec. på middagen kryssat ess till 354 gr. 49 min. 13 sek. nordlig latitud samt 22 gr. 48 mir. longitud vest Greenwich enligt kronometer, egande således hopp att utan ringaste skada hafva tillryggalagt den svåraste delen af vår resa, då följande händelse samma dag inträffade: Kl. 5 5, på aftenen, fartyget liggande för bagbordshelsar, med dubbelrefvade märssegel, foekoch förstängstagsegel, under mulen himmel och hög sjö, blef ett ljus synligt för-ut, ej öfver ett streck i lä. I full öfverensstämmel.e med den af alla nationers fartyg antagna coutåme, att seglare för bagbordshalsar hålla af och de för styrbords lofva till vinden, då de mötas, höllo vi af så mycket tiden medgaf, men segaren, som sedermera befanns vara en skonert, liggande för styrbords halsar, antingen okunnig om detta bruk, eller af andra okända orsaker, höll olyckligtvis äfven af. Så snart vi varseblefro denna hans falska manöver, lades rodret i lä, hvilket jemväl synes i samma ögonbliek hafva blifvit gjordt af skonerten, ty straxt derefter sammanstötte vi sålunda, att vår jagare och klyfvarbom inkördes mellan hans begge förstängstag, dervid bans bröstvärn stötte emot vårt bogspröt på lofvarts sida och underkant, så att det sednare sprang straxt invid surrningen och kastades sköns öfver vårt bröstvärn i lä, der det blef liggande. Seglaren gick nu, förmodligen a törn, öfver stag och slirade längs sidan akterut, hvarunder krysshultet för vårt styrbords ankares penterlina sprang, så att ankaret med största möda kunde bergas. Fockmasten gaf sig akteröfver, så snart bogsprötet var gånget, så att förrårna kastades långskepps, ehuru brassarne stodo fast. Under det fockmasten sålunda stod svigtande, lades rodret dikt upp uti lofvart; stormärsfall losskastades, för att, om möjligt, bringa fartyget fördevind, men då fockmasten allt mer och mer svigtade, försöktes jemväl att under tiden berga förseglen. Detta allt var några ögonblicks verk, knappast påbörjadt förrän fockmasten sprang i däcket, hvarvid tvänne röstjern i lofvart sönderbrötos; i fallet medöljde storoch bramstången; den förstnämnde sprang tätt ofvan eselhufvudet. Efter att hafva krossat kabyssen, blef fockmasten liggande på lä reling, men fock-, märsoch bramrår utombords, samt åstadkom betydlig krängning, hvarföre lofvartsvant kapades. Nedbrytande bastineringen, samt skamfilande brädgången, gick masten dervid öfver bord och lade sig lång sidan, med toppen akterut. Storstång, storbramstång, märsoch bramrån hängde ännu i stängvanten och förorsakade mycken krängning, jemte det de våldsamt slogo mellan storstagen och lä-undervant, hvarje ögonblick kotande att spränga stormasten eller åtminstone storrå och storsegel, hvilket sednare blef betydligt skadadt, samt krossa relingen. Styrmännerne Sundevall och Adelborg äntrade derföre upp på storrån och lyckades att afkasta de öfver rånocken hängande bardunerna, under det stängvanten af andra personer kapades, derefter försäkrades storrån, som redan lossbrutit rackbältet och svigtningsringen på masten, hvilka, varande af jern, redan hunnit att i betydlig mån skada den sistnämnde. Under tiden sysselsattes hela den öfriga besättningen att kapa fockvanten i lä, afsåga snowmasten, som hotade att spränga storstagen samt att kapa l: klyfvarbomsgajorna, hvilka höllo klyfvarbommen pikad mot lä bog. hvarefter han af sjön kastades i lofvart, der han låg och högg med ändan mot sidan, tills han slutligen sackadeakterut. All svår tackling, som fasthöll mast och rundhult med fartyget i lä, kapades derefter, så fort tiden medgaf, och sedan några fåfänga försök att berga ett och annat segel blifvit gjorda. Sladden af en kabel upptogs i afsigt att stiaka på fockmasten, för att, om möjligt, fasthålla hela vraket, till dess handterligare väder inträffade, men de våldsamma törnar mot sidan, som stundeligen och vid hvarje sjö förnyades, gjorde det nödigt att, till fartygets frälsning, utan vidare uppskof, kapa de sista ändar, som ännu fasthöllo masten, hvarefter densamma sackade akterut, under beständiga törnar mot sida, hvalf och slutligen roder, innan den helt och hållet lemnade fartyget. Härefter vidtogos nö-; diga åtgärder att försäkra stormasten samt ytterligare! stötta storrån, och fartyget lade biför storsegel. Under tiden hade pumpen varit under beständig peiling, i men någon läcka hade ej uppkommit. i Först dagen derefter kunde all den skada vi lidit af denna oväntade motgång fullkomligen varseblifvas.