Aftonbladet – 9 februari 1841, sida 1

Tföra det sednare: 1154, i anledning af väckt motion om nedsättning i I hästvacanec-afyifien. I ställt en jemförelse emellan nuvarande förhållanden med rustningen samt de föreskrifter, som i detta afI Kongl. Resolutionerne den 22 och den 24 NovemIden 48 November 4693, den 4 Augusti 46935, den som för bergadt strandvrak inflöte, hvarigenom koni en fråga, icke lära kunna yrka bättre rätt, att få densamma underkastad ytterligare pröfning genom votering i förstärkt Utskott, än om dessa Stånds beslut varit likstämmige; hvadan Utskottet till Borgareoch Bondestånden vördsamt hemställer, att frågan om votering må förfalla, och i ofvanberörde afseende få förblifva vid hvad, uti nu: gällande Bevillnings-förordning, finnes stadgadt. Statssamt EkonomiUtskottens utlåtande M j Vi anse så väl denna motion, som utlåtandet så förtjente af uppmärksamhet, att vi i sin helhet inUti ett från Hedervärda Bondeståndet till Utskotten remitteradt anförande, har Riksdagsfullmäktigen Fredrik von Zweiyberuk från Skaraborgs Län framställt klagomål deröfver, att de författningar, som ligga till grund för rusthållares skyldigheter och rättigheter, skola vara till alia delar öfverträdda; och har motionären, för att styrka denna sin uppgift, anseende äro meddelade uti Kongl. Instruktionen den 3 April 4690, Kongl. Plakatet den 27 November 4677, Reglementet den 3 Januari 4684, Kongl. Brefven den 46 Januari 4585, den 14 Mars 4686, den 15 Mars 4630 och den 22 September 4692, samt ber 4680, den 26 November 146853, den 7 Juli och 15 September 1723 och den 28 Juni 41734, hvilka, enligt motionärens förmenande, utgöra enda och rätta grunden för rusthållarnes skyldigheter. Motionären har äfven, i afsigt att bevisa, det en kavalleristyrka är för Sverige helt och hålet öfverflödig samt utan ändamål, uppdragit en historisk teckning, som utvisar, att Svenska kavalleriet uti 4788 till 41790 samt uti 4807 och 4808 årens fälttåg icke till någon egentlig fält-tjenstgöring såsom kavalleri användts. Af allt detta har motionaren hemtat anledning att förena sig till alla delar i de yrkanden, som vid innevarande Riksdag blifvit gjorda om lindring i rusthållarnes skyldigheter, samt om fortfarande af kontrakten om hästvacance-afgift för redan afsutna kavalleri-regementen; anseende likväl motionären både rättvist, billigt och nödvändigt, att denna vacance-afgift från sitt nuvarande belopp, 7 å 7 Y, tunnor spanmål nedsättes till 4 eller högst 5 tunnor på hvarje rusthållsnhummer. Utskotten hafva väl tagit detta i öfvervägande; men, då motionären förenat sig i alla delar uti de yrkanden, angående lindring i rustningen, som vid denna Riksdag blifvit. framställda, så finna Utskotten det otjenligt att här upprepa dessa alla samt de svar, som i hvarje serskildt fall derå blifvit lemnade och nödgas af sådan anledning att inskränka sig till ett blott åberopande deraf i allmänhet; anseende Utskotten någon vidare åtgärd, i anledning af motionen, i denna del icke vara af nöden. Hvad sedermera beträffar den yrkade nedsättningen af hästvacance-afgiften, så och då StatsUtskottet i utlåtanderna N:ris 227 och 330 redan afgifvit svar å denna fråga, som derefter varit Rikets Ständers pröfning underställd, anse Utskotten sig nu icke kunna dermed taga någon befattning. — — — HM 155, i anledning af återremiss af N:o 30, angående understöd af statsmedel för upphjelpandet af fisket i Bohus Läns skärgård. Utskotten frångå sitt förra förslag, och tillstyrka: aatt Rikets Ständer måtte uppföra å nionde Hufvudtiteln ett anslag af 3,000 Rdr, att ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för att derigenom befordra fiskeri-näringen inom riket, samt att Rikets Ständer. jemte anvisandet af berörde anslag, måtte i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t, vid användandet af dessa medel, och under nuvarande förhållanden, må täckas serskildt fästa nådigt afseende på fiskrarnes i Bohus Läns skärgård nödställda belägenhet samt deras behof utaf snar hjelp. Det hade äfven blifvit yrkadt, att Utskotten hade bordt fästa mera afseende å samt grundligare besvara den väckta frågan, att de genom strandvrak uppkommande tillgångar måtte användas till understödjande af fiskrarne i Bohus Läns skärgård ; i sammanhang hvarmed blifvit anfördt, att, genom verkställande af berörde förslag, bereddes icke allenast större säkerhet för egare till strandvraksgodset att detsamma återfå, utan uppkomme äfven förnämligast mycket godt för den moraliska förbättringen utaf en klass af menniskor, som af okunnighet och till följd , af olämpliga författningar för närvarande tro sig icke handla oriktigt, då de tillgripa och söka fördölja skeppsbrutet gods; hvilket förhållande förmodas böra upphöra, i händelse bifall lemnades till det framställda förslaget, då församlingarne komme att uppbära och till bestämda ändamål använda det belopp, trollen deröfver, att inga underslef eller otillåtna tillgrepp vid bergningen komme att ega rum, kunde påräknas säker och tillförlitlig, enär alla församlingens medlemmar Vore, för befrämjande af sin egen fördel, lika nödsakade att deri deltaga. Härjemte hafva flere olägenheter blifvit uppräknade, hvilka skola härflyta af nuvarande föreskrifter, i afseende på bergning och behahdling af strandvrak samt användande af den deraf uppkommande behållning, samt dessutom bifogad en uppgift å kronan behållna strandyraks-medel, enligt Tullverkets hufvudböcker, för åren 1834—1838. Utskotten hafva, med åberopande af sina i det! återremitterade betänkandet anförda utförliga skäl, förklarat, att Utskotten af hvad i berörde ämne blifvit ytterligare upplyst, likväl ej hemta anledning att samma betänkande i denna punkt S frångå. Tr Slutligen hafva Wiskotten ansett, att som ej förrs än år 1844 det kontraktet går till ända, som kronan r afslutat med Konsul Molltn, angående storfiske med tvenne fartyg, Utskotten icke anse sig kunna tillstyrka, att det vanliga anslaget af 4000 Rår till uppbjelpande af storfisket i Bohus Läns skärgård skulle nu upphöra. r — — — HK 4536. i anledning af återremiss af !n 3 OM — — vt FA AR KA AR ee Pm nm ae