Aftonbladet – 8 februari 1841, sida 1

VRGaADS I IVIDVRNUIMRUC MOUORIYI Hl a PL. FANA IUUCmR med att bevilja de af Kongl. Maj:t för ändamålet äskade 270,000 Rdr bko till fängelsers ombyggnadeller förbättring, äfvensom då för fängelsebyggnader i Stockholm plan och kostnadsförslag voro uppgjorde, det anslag Utskotten för dess fullbordande tillstyrkt. Men som, ehuru någon plan vid denna Riksdag icke kunde blifva färdig, nationen likväl hade anspråk på att något för framtiden måtte vidtagas, för medels anskaffande för detta ändamål, föreslog Talaren att utaf bankovinsten en half million härtill skulle afsättas och förräntas, till dess frågan om fängelsesystemet blifvit afgjord. Hr Petr bad att få återkalla i minnet hvad han vid ett föregående tillfälle anfört i afseende på fängelsestraff, nemligen då Tal. i anledning af K. M. skrifvelse med nya lagverket afgifvit en serskild motion; Talaren hade yttrat, att då nuvarande lagen ingenting föreskrifver om det sätt, på hvilket enkelt fängelsestraff bör verkställas, vore man oförhindrad att, till vinnande af någon erfarenhet om nya straffsystemet, när som heldst tillämpa detsamma vid fråga om bestraffning med vanligt fängelse. Den nya korrektionella inrättning, som redan inom hufvudstadens område existerar, vore i sitt närvarande skick för besagde ändamål amvändbar, hvadan, efter Tal:s förmenande, det vore möjligt att utan några synnerliga förberedande utgifter, genast i omförmälde straffgradationer tillämpa nya straffsystemet, om hvilket således skulle kunna förvärfvas en både nyttig och nödig praktisk k nnedom, innan frågan blef attisin helhet antaga kriminallagförslaget. LagUtskottet, som i öfrigt meddelat ett gynnande utlåtande öfver Tal:s motion, hade likväl icke afgifvit utlåtande öfver den dermed sammanhang egande serskilda framställningen, hvilken Tal. nu förnyade. De förenade Uttskotten, som behandlat denna fråga, hade visserligen en stor förtjenst af den varma nitälskan de dervid ådagalagt; men då Tal. erkände detta, beklagade han att ingen statsmannaklokhet — ingen omtänksam beräkning — ingen vanlig försigtighet vägledt deras omdöme, samt att förslaget följaktligen bär stämpeln af en omogenhet, ett förhastande, en lättfärdighet, som under innevarande riksmöte skulle förekomma oförklarlig, derest man icke hade sig bekant, att de vackra och upphöjda åsigter, som innefattades uti en af trycket nyligen utkemmen förtjenstfull skrift, hänförande verkat på Utskottens handlingssätt. Det vore imedlertid ett vådligt förhållande, att den lugna pröfningen blifvit af en så talrik personal bland Rikets Ständer tillbakasatt för känslans fordringar. Gerna måtte det vara en hvar förunnad, att under närvarande tids vedermödor hemta vederqvickelse af den uppgående solens milda strålar, men deraf följde ingalunda, att tillgöranden och beslut skulle dels uppoffras åt en svaghet, som lätt skulle kunna verka till en lyeksökande anticipation på framtiden, dels ock underordnas öfvertygelsens säkra och ojäfviga vittnesbörd. Hvad vidkom anslagen till länshäkten, tillstyrkte Tal. Kongl. Maj:ts proposition i denna del, så myeket heldre, som han hade sig bekant, huru uselt tillståndet var med flere af dessa häkten, hvaribland exempelvis åberopades Gefle och Carlstads. Men att, enligt Utskottets förslag, gifva berörde projekterade anslag en för stor utsträckning, vore att med glömska af närvarande omständigheter öppna banan till en misshushållning och planlöshet, som skulle hos kommande Ständer alstra en, för den stora saken rätt betänklig kallsinnighet — att icke tala om det i allmänhet tänkvärda deruti, att en representationsförsamling skulle lemna ur sigte dess pligt, att bereda tillförlitliga garantier för disposition af statens medel. Dit hörer i främsta rummet, att Justitiedepartementet erhåller en ordinarie Chef, som, nitälskande för nya lagverket, skänker sin omsorg åt det, hos oss så länge vanvårdade, för tiden alldeles olämpliga straffsystem; somgenom sine personliga egenskaper gifver en borgen för ändamålsenliga användandet af ifrågavarande ovanliga anslag. En Justitieminister, som rätt uppfattar sitt kall, inser utan tvifvel, att hvilket som heldst af de nya sraffsystemen, som antages — det filadelfiska eller det auburnska — fordrar det att närmare, än hitintills, kännas och pröfvas. I synnerhet det filadelfiska påkallar en djup forskning, innan det med deraf uppkommande, ännu icke till hela sin vidd anade kostnader, rimligtvis kan hos oss komma i fråga att formligen antagas. Härifrån leddes uppmärksamheten lätt på Tal:s förut framställda förslag, att nu genast anställa försök med någotdera af de nya systemerna, då vanligt fängelsestraff komme i fråga att tillämpas. Det skulle äfven kunna inträffa, att en Justitieminister med statsmannablick och djupa insigter ansåg landets ställning oeh behof företrädesvis påkalla dels erforderliga statsanslag för en förbättrad folkundervisning, dels ock sådana anslag, hvilka, derigenom att de öppnede tillfälle till en allmännare arbetsförtjenst i åtskilliga landsorter, kunde bidraga att minska antalet af lagbrytare, och följaktligen göra behofvet af fängelser och stratf mindre öfvervägande, än det nu är. Förlåtligt är det åtminstone, om någon, med föranledande af sättet för : desse frågors behandling, föres på den tankan, att folkundervisningens befrämjande, samt beredandet af nya näringsutvägar för ett folk, som deraf eger det mest åskådliga behof, betraktas mindre vigtigt, än danelsen af nya fängelser till en förut i värt land aldrig anad omfattning. Visst är, att statens tillgångar visa sig för knappa. så snart fråga på allvar blir, att anslå medel, att bidraga till väckelse af det mångenstädes slumrande näringslifvet, och att sämedelst förskaffa arbetsförtjenst och deraf beroende försörjning åt tusentals nödlidande, hvilkas ställning i samhället eljest möjligen skulle kunna föranleda fängelsernas ökade befolkning. MHvarföre vill man då från allmänt nyttiga ändamål undanrycka 4 å4!, million riksdaler, för att, på grund af en abstrakt teori, utan all praktisk erfarenhet och utan en skicklig Justitiestatsministers betryggande ledning, just i närvarande, för nya lagverket kritiska ögonblick, öfver hela landet inrätta fängelser i stor skala? Det vore således för närvarande. med iakttagande 2 -— DÅ v —-——