Aftonbladet – 5 februari 1841, sida 2

irender än de i lag föreskrifna, samt att lagstiftarens omtanka i detta hänseende gån . långt, att allmänna lagen förbjuder annan äs rätter domstol upplaga en sak än då att parterne derom åsämjas. Ytterligare anmärker Biet, att åboerae -i kunde från stämman uteslutas, ehuru de ; skullg deltaga i skatten, emedan de skulle an::sra för sina tjenare och taia för sina barn. Peta är en fråga för sig, ly hvar man finner, ait annat är om åboerne tillstädeskomma och röstas sasom lagligen befullmäktigade ombud, eller ow :e rösta för sina egna personer. Det felet i reglementet att det ej lämmer någon ersättuing för dem, som cor att hafva lemnat större eiler mindre bidrag ij! nödbjelpskassan, ur församlingen afflytta, -åckes af Biet på det sättet, att det är en de!s råga, och att reglementet endast behöfde be mma butvudgrunderne. Det är således icke nyot fel att ur ett detaljeradt reglemente utesluis en af de nödvändigaste detaljerne. Regeringens sanktion eller Landshölvix eembetets anser Biet nödvändig för att göra cr öfverenskommelse cbindander. För alt bev:so detta fordras att framdraga ett stadgande, som berättigar bemäde aukioriteter att göra fö sande det som enligt lag icke är det. At: mina Öfverenskommelser äro bindande utan auitoritets sanktion, vet något hvar, äfvensom ati andra fordras vissa formaliteter; men om i. och B. ingå en öfverenskommelse, för sl bila en kassa, till exempel genom årlig: blir denna öfverenskommeilse mer eller mir: bindande derföre att Konungen och Statsra gilJat den? Än om deri står au äfven CC. som aldrig blifvit tillfrågad, skall erlägga svauften, månne ban dertill förpligtas genom gens påskrift, och hvad afseende skall dor fästa på devna, då C. invänder, att han ohc ; Ver tat om Å:s och B:s öfverenskomme hn ale drig lemnat Konungen fullmakt att i vägnar ingå i någon ölverenskommelse? Slutligen förklarar Biet Aftonbladets ande om regress till domstolarne för ett nligt enonsense. Vi undra icke derpå, då Be åsigter äro våra i detta hänseende så furtkomligt motsatta. Biet vill att Konungens namn ölverallt skall vara bindande, nemligen för arvdra än honom sjelf; vi åter, att det blott binder i lagligen bestämda fall. Grundlagen säger, at Konungen eger besluta i mål som röra vit en uallmänna, hushållning, ej i den enskilda. 1 dell männa hushållningen hör rikets fattigvåri Konungen kan derom utfärda en författninr. Ham kan icke hvarken direkt eller indirekt bestämma den skatt, som för fattigvård bör erlisgass detta tillhör Ständerna. Hos dessa hafva era förslag förekommit att lägga faltigskatl p5 flera än dem som nu bära den, till och med ::snstebjon. — Gilla Ständerna något sådant, s: eger Konungen derom utfärda författning; der vör då rikets allmänna hushållning. Intilldes: detta skelt, kan Konungen ej sanktionera nåres tillställning alt taga pengar al andra än der det enligt allmänna författningarne vederbör, sa litet för fattigvårds som för något annat öndamåls skull. När Regeringen icke dess w:ndre lånar sig åt sådane sanktioner, så borde n åtminstone tillse, att lagliga former dervia stifvit iakttagne, och det var derpå vi egentligen velat fästa uppmärksamheten. Huru litet detta blifvit afsedt syneälven af den upplysning Dagligt Allehanda i 4 än ytterligare meddelar, innehåilande att -ockenstämmoprotokollet, endast af pastor undo ecknadt, ej nämner andra vid stämman nära: ande och tillfrågade personer, än aBönder och Iisponenter af Sågverk, med undantag af en enda inhysesman, som ock nekat till förslag Vid protokollsjusteringen anmälde 40 a 42 jigor, drängar och inhyseshion protlest. M änn: ta ölrige, i fall de verkligen varit om äre nude! snderkunnige, förstått hvad en protest vi de söka, eller att den nu var nödvändig för att bevara deras rätt, eller mårre de ens varit i tiöfälte att för sådant ändamål begifva sig till Xyrkan? EEE — Uti Norrköpings Tidningar läses jande tu Arm LI las nAtflas Av do