Aftonbladet – 5 februari 1841, sida 1

gon tvekan svarade han att fästet vore väl det bästa. Klockan 3 gingo vi,-jemte löjtnant Nicholson, om bord på kuttern och foro rakt mot stranIden, nära fästet. Vi hissade en hvit flagga, och voro fullkomligt obeväpnade. I stället för det vänliga emottagande vi väntat, funno vi på stranden ungefär ett halft dussin mandariner och omkring två till trehundrade soldater uppställde i fientlig afsigt. Vi rodde till stranden: jag, jemte andre löjtnanten, trädde fram, pekade FE den hvita flaggan och sade, att jag hade ett bref till amiralen, och önskade gå i land för att aflemna det. De svarade att amiralen rest till Schinschew, och om vi satte foten i länd skulle de döda oss eller binda oss till händer och fötter och skicka oss till Fuschufu. De visade derjemte det de voro färdige att gifva sina ord eftertryck, ty deras med muskötter och spjut väpnade karlar närmade sig stranden och kommo oss så nära, att deras vapen endast voro en aln ifrån våra kroppar, så att vi ej kunde hoppa i land, utan alt, i bokstaflig mening, spetsa oss. Vi inskränkte oss derföre till att bedja dem emottaga och fortskaffa vårt bref, emedan de derigenom skulle förekomma mycket obehag; härvid iakttogo wvi all höflighet, men de gåfvo Hhikväl intet annat svar än ordet: bort! bort! åtföljdt af några skymford och förbannelser. Vi måste sålunda återvända till fregatten.o Kapten Bourchier hade från bord sett det fiendtliga emottagandet och derföre afsändt tredje löjtnanten med en bevärad båt, för att taga en vonk, som just nu lade ut ur hamnen. Då denna yonk lade till vid sidan af vårt skepp, fördes dess kapten ombord. Hen förevisade ett papper, hvarpå stod, det han endast vore en koberaifarare, bestämd till Schinschew, och viste icke hvarför han anfölls. Vi sökte göra honom begripligt, det vi endast önskade att han måtte föra ett bref i land till mandarinerne; så snart han kom tillbaka med svar skulle hans yonk återställas honom. Derefter uppsattes en skrifvelse, hvari vi omtalade hvad som skett, med tillägg, att vi ernade borttaga deras yonker och ätbryta deras handel, till dess de mot!ogo brefvet. Härpt erhöllo vi likväl intet svar. Yonken flydde Bort i gryningen. Tidigt om morgonen den 3 Juli hissade vi segel, med föresals att fara till stranden och göra ett nytt försök, i skydd af fregattens kanoner, att aflerona depeschen. Som det var fullkomligt lugnt, kunde vi först klockan 44 lyfta aukaär, och vid middagstiden lågo vi tätt invid siranden. För att tydligt ådagalägga vår afsigt, hade vi låtit skrifva med stora Kinesiska bokstäfver på ett stycke kaliko: cEtt tydligt tillkännagifvande. Se jag, den främmande embetsmannen, har erhållit befallning af mina förmän att gå i land här och aflemna. en vigtig depesch till distriktets hedervärde man! dariner, som i sin ordning skola aflemna den till: H. Exc. stationens amiral, hvarefter vi genast skola aflägsna oss, emedan vi för öfrigt här hafva ingenting att göra. Då jag nu erhållit ett sådant uppdrag af mina befälhafvare, vågar jag ej annat, än verkställa det, och hvilket jag nu; beslutat göra. Edra hotelser att döda eller bin-. da mig aktar jag icke. Om J samtychen att e-! mottaga denna depesch, så skolen Jförebygga en ! ganska allvarsam tilldragelse; vägren J att göra det, så skolen J ådraga er stora missöden. bLyc-! ka och olycka ligga nu i edra händer; sägen således icke det vi underlåtit att behörigen varna er. Dessa ord äro sanna, Sedan jag uthängt detta, så att det tydligen på långt håll kunde läsas, begåfvo vi oss till samma ställe, försedde med den hvita flaggan, jemte fem man och skepps-. :gossar, alla fullkomligt obeväpnade, för att förnya samma försök. Härvid bör anmärhas, au: mandarinerne hela dagen varit ifrigt sysselsatte alt vidtaga krigiska förberedelser; deras bästa. kanoner hade blifvit uppställda i batteriet och tre andra vid landningsstället. Stranden hade förvandrats till ett läger och var betäckt med, tält. Det Såg också ut, som om mandarinerne i: Amoij icke ville inskränka sig till defensiven, ty; flera stora yonker hade om morgonen blifvit ditförda från hamnen Och man höll på att förse! dera med kanoner och soldater, troligen för att! angripa fregatten; allt förrådde den bestämdaste , fiendtlighet. I Då vi kommit till landstigningsstället, funro; vi der mandariner och trupper såsom dagen förut, äfvensom en ansenlig mängd nyfikne som ! församlat sig. Som jag fruktade något förräderi, hade jag gifvit vårt folk befallning att, om Chineserna fasttogo mig, genast ro tillbaka till fre-. gatten. Fem till sex alnar från stranden ut-!, vecklade jag min afisch, som jag bad mandarinerne läse. Deras förbittring kände nu inga. gränser, och syntes ännu rer stegras deraf, att ; folkhopen på stranden äfven kunde läsa det skrifna. Jag sade till dem, att som jag var gan-1 ska vänskapligt sinnad mot Chineserne, så hade : Jag kommit hit, ehuru med stor fara, för att!) säga dem ord af fred och vänskap, men det föll mig alls ieke in att förolämpa dem. De svarade ls imedlertid med hotelser och eder) gjorde tecken s till halshuggning o. se v. Vi voro i detta ögonblick knappt ett par alnar från stranden, och s mitt folk gjorde mig uppmärksam på, att de