Aftonbladet – 2 februari 1841, sida 2

bDalrd: NYvYI gjorat au O5s5s atiud i Under rubrik: Ingå kronorämntorna restfritt, eller vill man blott att det så skall se ut?, har en af Riddarhusets ledamöter, Hr B. Ribbing, i så väl Jönköpings tidning som Daglig: Allehanda, låtit införa ett svar på de anmärkninsar, som i både Allehanda ech Statstidningen blifvit framställde mot ett af Hr Ribbing fäldt yttrande på Riddarhuset. Detta yttrande, som, anseende till Hr Ribbings afresa från hufvudstaden, icke kunnat af honom efter dess anförande på något sätt i protokollet modifieras, är leruti uppfattadt som följer: Utan att åberopa lera skäl till bifall, vill jag endast omnämna an osed, som varit öfvad inom landet; jag vill icke nu säga hvarest, men jag kan uppgifva det, ler nemligen kronofogden fått befallning, att icke upptaga restantierna till verkligt belopp, för att derigenom förespegla ett välstånd, som icke finnes.n Anmärkarer, som uppträdde mot detta yttrande, påstod, att vederbörande kronobetjening aldrig af Konungens Befallningshafvande i Jönköpings län erhållit någon befallning eller nåsot tillstånd att i räkenskaperne fördölja de förefintliga restantierna. Härpå svarar Hr Ribbing med följande intyg: aBil. N:o 4. Under en tid af nära 45 år, sem jag var Kronofogde i Östra Härad och Jönköpings Län, och hvarunder jag redogjorde för elfva serskilda kronouppbörder, nödgades jag hvarje gång göra betydliga förskotter, som varierade emellan 300 och 4000 Rdr Bko, dels för från orten affiyttade personer, dels ock företeädesvis för sådane skattskyldige, hos hvilka Länsoch Fjerdingsmännen ej medhunnit indrifva kronoskatterna. Att jag och mina dåvarande kamrater icke begagnade den ess i författningarne förunnade rättighet, att balancera så beskaffade utestående medel, hade sin grund uti höja vederböramdes tillkännagifna önsåan, hvilken jag och öfrige Fogdar ej ansågo rådligt att frånträJa, serdeles som svårigheten till förskottsmedlens anskaffande betydligen underlättades derigenom, att man, efter fullgjord redovisning, erhöll från 800 till 1,500 Rdr Bko, så kalladt ränteriförskott, allt efter fögderiets läge och folkmängd, och vid de sist af mig för åren 418534 och 1835 verkställde redogörelser, då det ej var möjligt för mig upplåna några penningar, blef det mig tillåtet, att vid hvarje tillfälle, före Tedegörelssdagen, på Länets ränteri upphära förstnämnde summa, mot qvittencets daterande på vanlig tid, eller sedan samma dag förrsiggått. Detta, med sanna förhållandet öfverensstämmande betyg får jag, på Hr Ryttmästaren Bengt Ribbings begäran, meddela. Steckholm och Liljeholmen den 31 December 4840. Cer! Eduard Callerström.? aBil. Nr 2. Under min tjenstetid som Kronofogde i Jönköpings län åren 4819, 26, 21, 22 och 1825, ville vederbörande i summariska räkningar icke se andra medel balancerade, än böter, som beredde på oafgjorda besvär. Balanceringen af medel, beroende på oförsålda panter, ville icke gillas, emedan jag ej gjort nog många auktionsförsök, eller låtit afföra panterne till gästgifvaregårdar och tingsställen och der anställt auktionskungörelser efter afvikne personer, vägrades, emedan, som det hette, jag ej vidtagit tillräckliga förberedande åtgärder; och på min, vid ett tillfälle framställda vördnadsfulla anhållan, att få balancera en i konkurstillstånd varande possessionats betydliga kronoräntor, erhöll jag med bister uppsyn det svar: aatt sådant väl icke kunde förnekas om jag ändtligen ensam ville i länets räkenskaper skyllra för en balans, men att den Kronofogde, som ej kunde förskjuta en dylik summa, gjorde bäst om han rest inerade. Följden af allt detta, m. m., m. mM-, blef betydliga förskotter och förluster för redogöraren. i Härefter följer vidare en af Jönköpings Magistrat till Kongl. Maj:t ingifven supplik, hvari uppgifves, att trenne af då varande stadskassörens företrädare, och under 40 års tid han sjelf brukat, under namn af pextra ordinarie afkortning, ett följande år afföra hvad ett föregående ej kunnat uttagas, utan blifvit förskjutet, Såsom bevis att detta äfven annorstädes i länet blifvit praktiseradt, producerar Magistraten följande intyg: aBil. Nr 4. För att undvika de i författningarne bestämda vidlyftiga verifikationerne medelst restlängder och pantlistor å kromoräntor, har under tecknad under den tid af 44 år jag bestridt kronouppbörden inom Wedbo Fögderi, måst förskjuta flera hundrade Biksdaler, dets af egna och dels af