Aftonbladet – 2 februari 1841, sida 2

gladt sällskap derinom. De vackra assemblerummen voro då tillgängliga för hvarje välklädd person, utan att han behöfde tillhöra stadens slutna danssällskap. Beskrifningarna från de åren visa, att dagen var nära nog en folkfest. Dansen var vid dessa tillfällen ytterst animerad. Till och med äldre embetsmän begagnade tillfället, att, i likhet med en viss tidningsredaktör, skrapa vördnadsfulla fötters, i thy att de ex officio sällade sig till de dansande. Den kontanta behållningen vid dessa assembleer tillföll stadens fattiga. Detta terde ock i sin mån bidragit till sällskapets utmärkta talrikhet. Men — i år måste de rangerade balklädningarne hvila, fattigvården vidkännas förknappning, de fattige trö: sta sig med Rumfordsoppa. Denna assemblees uteblifvande har naturligtvis väckt stor förundran, ännu mer ökad deraf, att hindret eller motyviljan för densamma skall hafva uttgått från — en magistrastsperson. tminstone är det säkert, att Fattigvårdsdirektionens, så väl protokoll, som ledamöter skola kunna sådant intyga. Händelsen är så mycket obegripligare, som bemälde magistratsperson förut varit en mycket god och mycket glad man, äfven sedan han inträdde i nykterhetsföreningen. Man har värtat, att se händelsen vidrörd i någondera af de i staden utkommande tidningar, men redaktionerne tixa som muren. Gefle Läns Tidning röjde för en eller annan vecka sedan någon hunger och lystnad efter en Carlsdagsmiddag, men fick då af kamraten så mycket mjöl i munnen, att den sedan måhända ej kunnat öppna den. I alla fall är sagde tidning ifrågavarande persons lifoch hustidning, och måste vara beskedlig. Men att Norrlands Posten, som på Nyåret väx! ull sig, också tiger, är mera underligt. Likväl bör man Jlätteligen kunna förklara förhållandet, då man besinnar, att båda redaktionerne bekänna sig till Bairds åsigter. Sannolikt fira de nu samfäldt och i mjugg nykterhetens triumf öfver våra Carldagsplaner. Spritdrycker lära, ty värr! förekommit vid assembleerne, ehuru visst icke i den mängd, som vid Carlsdagsmiddagarne —, men de hafva dock förekemmit, — och terde svårligen kunna förvisas vid dylika tillfällen. Derföre påstås absolutismen hafva dragit ett streck öfver dessa assembleer. — Under en strid, som förlidne år fördes i Gefie Läns Tidning, angående spritdryckers bruk, uttalade en deras försvarare, fattad af en profetisk aning, att vi genom dessas förvisande från våra samqväm skulle snart blifva ametbodister och cpuritaners. Man skrattade deråt; men — skrattar bäst, som skrattar sist. Nu är man här redan deran! — och så ohjelplig nykter, att ett namn, som glänser på sjeliva toppen af den så kallade sambällshöjden, icke ens kan pigga upp vederbörande och väcka en magistratsperson utan en puritansk nykterhetsdomning. Baird! Baird! hvi gjorde du oss detta?