Aftonbladet – 1 februari 1841, sida 1

nämnde år, nära 28,000,000 dollars af allmänna medel blifvit utdelta till staterna. I Maj inträffade den allmänna inställelsen af specievexling i bankerna, hvilken äfven, med ganska få undanlag, sträckte sig till dem, i hvilka de allmänna medlen voro deponerade, och af hvilkas soliditet regeringen olyckligtvis gjort sig beroende i afseende på de inkomster, som blifvit uppburna från folket och voro oundgängliga för uppfyllandet af statens förbindelser. Denna suspension af specievexlingen, och den öfverdrift i bank-rörelsen och handeln, som dertill föranledt och al hvilken olägenheterna bögeligen ökades just genom denna inställelse, gjorde, att större delen af de allmänna medel, som då funnos för hand, icke voro disponibla, att inbelalningen af fle ra millioner, som köpmännen voro skyldiga i tullafgifter, måste hvila, och nedsatte ansenligt beloppet al de inkomster, som härflöto från tullarne och statens jord. Dessa verkningar hafva fortfarit i olika mån ända till närvarande period; och utom denna minskning 1 statsinkomsterne, hafva de ytterligare minskats med 2,509,009 dollars i följd af den successiva minskningen i import-tullen å vissa artiklar, enligt kougress-akten al år 4833, och sannolikt med en lika summo?, härflytande från den nedsättning af tullen för jern till railvägar, som särskildt af kongressen blifvit besluten. Under det förhållandet med statsinkomsterne varit sådant, som det nu blifvit beskrifvet, under de fyra sednaste åren, hafva vi under samma tiderymd varit tvungna att fortfara med betydliga extra utgifter, uppkomna i nödvändig följd af föregående transaktioner, oeh hvilka icke omedelbart kunde: afbrytas, utan stora olägenheter för det allmänna bästa. Af dessa utgifter hafva, oberäknadt andra, ensamt de, som härfluhärflutit af traktaten med Cherokee-indianerne redan öfverstigit 5,900,000 dollars; de som åtgått för Seminole-indianernes förflyttning (kriget i Florida) hafva stigit till nära 414,060,002, och de offentliga byggnaderne hafva medtagit den ovanliga summan al nära 3,000,000. Det är dock en stor tilifredsställelse för mig att kunna säga, att alltifrån början af min förvaltning intill närvarande stund, har hvarje. förfallen fordran hos regeringen, inomeller utomlands, blifvit utan dröjsmål gulden. Detta har skett utan att skapa någon permanent statsskuld, eller att gripa till förhöjd beskattning under någon form, och under det att folkets bördor alltjemt minskats; och likväl har ett ensenligt öfverkott uppkommit, som vid årets slut är att dispouera 1 skattkammaren. Det ringa belopp af skattkammar-obligationef icke öfverstigande 4,500;000, som ännu är utelöpande ,och utöfver hvilken skuld de Förenta Staterna halva att fordra hos de serskilda staterna 23,000,000, består af sådane, som ännu icke äro förfallna eller bli! vit presenterade tll inlösen. De kunna mlösas genom de ordinarie statsinkomsterna, så vida utgifterna icke öfverstiga den summa, inom hvilken de anses kunna begränsas utan olägenhet för det allmänna, och statsinkomsterna gå till det belopp, man har skäl att förmoda. Blaud de reflexioner, som uppkomma vid betraktandet af dessa omständigheter, är den iche den minst tillfredsställande, att regeringen halt beslutsamhet och förmåga, att, under hvarje svårighet, vidhålla lagarnes heliga föreskrifter, att uppfylla alla sina förbindelser enligt konstitutionens bud, och att således, då det som bäst beböfdes, bilda en kraft, hvarigenom hela landets affirer kunde bringas tillbaka till en säker och oföränderlig värdemätare — ett resultat al yttersta vigt både för folkets intresse och moralitet. närvarande stund kan säkerligen ingen olikhet åsigter ega rum i afseende på de omätliga olyckor, som skulle hafva uppstått, ifall styrelsen vid den kritiska tidpunkten låtit afskräcka sig ifrån att upprätthålla den enda sanna värdemätaren, antingen genom tvånget af missgynnande omständigheter eller häftigheten af oförtjenta anfall. Det sätt, hvarpå folket understödt styrelsen uppfyllandet af denna hennes pligt, hedrade i hög grad dess kraft och fosterlandskärlek. Det kan icke fela, alt ju dess representanter derigenom uppmanas alt under alla skiften stå fast vid sina pligter, och att de deraf öfvertygas, att den verkligt rätta vägen under en financiel kris, i ett samhälle sådant som vårt, ined trygghet kan följas, ehuru svåra till utseendet de omedelbara verkningarne deraf kunna vara. Federalstyrelsens politik, att så skyndsamt som möjligt liqvidera statsskulden och sedermera motstå hvarje frestelse att skapa en ny, förtjenar att betraktas i samma fördelaktiga daser. Bland de många skälen emot en nationalskuld, är den säkra tendensen hos allmänna papper, att till: slut samlas i utländska kassakistor, ett af dem, som dagligen vinna i styrka. Redan hafva många af de serskilda staternas ressurser och deras medborgares framtida industri för obestämd tid blifvit pantsatta hos Europeiska regeringars undersåtare, till ett belopp af 412,000,000 dollars årligen, för att betala den alltjemnt vexande räntan på lånta penningar — en summa, öfverstigande hälften af alla de Förenta Staternas vanliga inkomster. Den förevändning, som detta förhållande gifver åt utlänningar att forska efter huru våra invertes affärer hadmfvar om icke att verklisan läo