Aftonbladet – 1 februari 1841, sida 1

STOCKHOLM den 1 Februari De i går med snällposten ankomna utländska tidningar medförde inga sednare underrättelser från Paris och London, än ordinarie posten i Fredags, men deremot Hamburgerblad af en dags nyare datum, nemligen af den 23 Januari. FRANKRIKE. Zz. Det tycks, som om befästningsfrågan skulle vara elt slags lifsfråga för det nuvarande kabinettet. Inom detsamma råda nemligen ganska olika åsigter deröfver, och nu har Hr Humann gått på deras sida, som äro emot förslaget. Konungen lär likväl ännu bibehålla sin predilektion derför, och Grefve Mole skall i detta fall dela hans mening. Konungen hade nyligen låtit kalla Hr Lamartine, för att begära hans bistånd till sakens genomdrifvande, men funnit honom obeveklig. Han skulle hafva svarat, det ingen mensklig makt kunde förmå honom ingå på en sak, som stridde mot hans öfvertygelse. Häraf slutar man, att Hr L. icke är så nära cn portfölj, som det en tid troddes, ty Ludvig Filip glömmer icke lätt ett afslag. Nu tror sig Hr L. kunna åvägabringa hela sakens förkastande 1 Kammaren, emedan dess motståndare nyligen blifvit förstärkte med 50 åa 40 ledamöter af den Odilon-Barrotska fraktionen, som ej kun nat förlåta Hr Thiers, att han i detta fall gjort gemensam sak med Guizot. Denne sednares vänner börja också verkligen här och der att affalla och vända sig med sina hyllningar till Grefve MolE, hvars utsigter sägas allt mer klarna att inkomma i ministeren, hvilken sålunda skulle undergå, väl icke en total förändring, men en väsentlig modifikation. ; ORIENTEN. i De sednaste urderrättelserne från Konstantinopel —heter det i ett bref från turkiska gränsen af den 20 Januari — innehålla, att engelske ambassadören, Lord Ponsonby, omsider med allvar börjat handla i andan af de intruktioner, han erhållit af sitt hof, och att han, i förening med sina kolleger, arbetar på att Porten måtte bevilja Mehemed Ali ärftlig förläning af Egypten. Men Porten bade redan blifvit alltför mycket bortskämd genom de planer och utsigter, Ponsonby förut framställt för henne, för att man kunde hoppas, att hon, ufan vidare omständigheter, skulle foga sig efter denna makternes önskan. Hon vågade väl ej att rakt fram afslå den, utan sökte i stället vinna tid, under i hemlighet närdt hopp, ett ett uppror skulle utbrista i Egypten emot Mehemed Alis styrelse, och hans totala urdergång derigenom blifva oundviklig. I Alexandria var den tankan temligen allmän, att Mehemed Ali skulle ytterligare fortsätta kriget, i fall Porten icke beviljade honom den ärftliga förläningen af Egypten. Staden hvimlade af soldater, och man räknade antalet af de trupper, vicekonungen hade att der och i nejden disponera, ända till 70,000 man. Ibrahim Pascha skulle, enligt de sednaste underrättelserne, ännu vara qvar med sin armå i Damaskus, der han utskref kontributioner och huserade på ett förfärligt sätt. Hvarje dag drack han sig full af glödgadt palmvin, hvarefter han lät skjuta ihjel så kallade insurgenter. Enligt berättelse i fransyska blad, hade han dessutom låtit afrätta en mängd af stadens förnämsta invånare.. Ena hop al hans soldater hade beklagat sig öfver. den dåliga proviant de erhöllo, hvarpå han gifvit: dem afsked, och inbjudit 400 af dem till ett: stort -hus,! der -de alla samtlige genom en mina sprängdes i luften. —LL törer