Aftonbladet – 29 januari 1841, sida 3

et MIALTaL SLIRV ah BIVUUVIDES YTAREUUL, MNULUPOU snarkar formannen på gräset. Mot aftonen såg vår resande alltid en mängd sådana eldar längs vägen, under det han språkade med tschumakerna, som beredvilligt svarade på alla frågor. Bland passagerarne träffade han äfven en Polsk Jude-skolmästare, som återkom från en pilgrimsfärd till Jerusalem. En mängd älderstigna Polska judar vandra årligen dit, för att der sluta sina dagar, hvarmed den stora förmån är förenad, att de på yttersta dagen omedelbarligen uppväckas till ljuset, då deremot de, som dö i Polen, först måste som mullvader arbeta sig fram under jorden, för att nå det förlofvade landet, hvilket medför stor möda och tidsutdrägt. En annar anledning till pilgrimsfärderna är afbemtning af helig jord, en ganska angelägen artikel för dem, som icke få dö i det heliga landet: man lägger nemligen litet deraf under den dödes hufvud, och detta skyddar honom mot det missödet att blifva maskarne till rof. Vår jude medförde flere säckar sådan jord, alla förseglade och försedda med vederbörligt certitikat, och han hoppades att dermed göra goda affärer i Lithauen. Vid Nikolajew förändrade sig landskapet, men blott I öfvergångsvis. Bug visade sig med sina höga branta stränder, och sin af slam grumlade 41800 alnar breda vattenmassa i en 100 fot djup bädd. Vid sidorna af den del, hvarigenom floden löper, finner man redan vinstockar, hvilka i dylika lägen förekomma ända upp emot Podolien. Nyssnämnde stad, en skapelse af de sista 50 åren, har en skön offentlig trädgård, räknar omkring 45,000 invånare, är säte för Svarta hafvets amiralitet, och tager sig från fladsidan väl ut, med sina mångå allmänna byggnader, varf och krigsskepp; men dess aflägsenhet från Sebastopol och det besvärliga inloppet genom en med blott en enda öppning vestvarts försedd liman, låter förmoda, att anläggningen är förfelad och stadens uppkomst osäker. Såsom handelsplats har den tillika det emot sig, att den, med undantag af Bugs och Inguls dalar, är omgifven af steppen. En stor del af staden ligger på den gräsrika steppen, och har man ändtligen farjat sig öfver floden till Kob newka, så är man åter i steppen, mera öde än någonsin. Det Milesiska Olbia, nu efterträdt af Nikolajew, eller på köpmansspråket Odessa, låg två mil längre ned vid floden, der man nu träffar Stomogil. Bland de få fornlemningarne, har man nyligen upptäckt en inskrift i marmor, en psephisma af de älsta och rådet, hvaraf man underrättas, att en rik borgare, vid namn Protoyonos, räddat sin fädernestad i en hungersnöd, bidragit till hamnbyggnaden, anlagt ett fisktorg och verkstäder för skeppsbyggeriet, förbättrat bazaren, m. m. Nu finner man häromkring blott nägra eländiga judiska skjutsstationer. Otschakow, till venster, är icke värd det väsende, man deraf en tid gjorde, och från Troitskoje, hvarifrån vägen löper tätt utmed bafvet, hvars bränningar man ser och hör, ända till Odessa, finner man blott bär och der en Semlauka för de vakthafvande Korokorna, handhafvare af lagen mot pest och smugleri, hvilken är så sträng att ingen båt får nalkas utan karantänsbetyg, ingen fiskare gå längre än 1 werst ut i sjön, och icke en gång drifveden uppdragas ur sjön. Kustens formation är här det märkvärdigaste föremål. Öfverallt träffar man stillastående vatten-samlingar kallade Limans, än skilda från hafvet genom uppkastade däöner; än, då de äro större, förenade: dermed genom en trång kanal. Några af dem förvandlas genom utdunstningen sommartiden till ett träsk, och dinerna mellan dem och hafvet äro till-; räckligt breda för en farväg, samt kallas derföre pe-: ressip eller öfvergången. Dessa äro 50 till 400 alnar breda, och der liman har utlopp, försedde med: broar eller färjor. Sädane limaner, som ej sällan gå djupt in i steppen, äro för denna region af Ryssland högst vigtiga, såsom outtömliga saltgrufvor, ehuru icke alla äro dertil tjenliga. I några inflyter för mycket sött vatten från de stora floderna, och andra äro alltför djupa, för att kunna uttorka. Af de andra, isynnerhet de tre Bess-Arabiska och deribland Dusle-Liman, kan man hvarje år, vid slutet af Juli, räkna på en saltskörd, som fortfar till höstregnet börjar. En verksam menniskomassa omgifver då de eljest öde sjöarne. Kronan tar en mängd arbetare i sin sold; de Tyska kolonisterna lösa sina; tillståndsbref; de Podoliska, Bessarabiska och nyRyska magnaterna sända sina tjenare med hästar och vagnar; limanen utstakas från stränderna mot midten, så långt man finner botten, i otaliga ruter, hvaraf en hvar tar för sig flera elter farre, 40 till 20 qvadratfämnar och deröfver — efter behof och betalning — allt under en polismästares uppseende, som anvisar platserna och om hvars gunst alla täfla. Vid stranden afsätter sig saltet i fina, tumstjocka kristaller, men längre ut, der vattnet stått djupare,! är saltmassan tjockare. Arbetet är icke utan fara, ty ofta står vattnet en till två fot högt öfver saltskorpan och arbetaren, ehuru han bundit bräden under fötterna, omkommer ej sällan i dyn; dessutom öfverdragas kläder och redskap med en saltskorpa; och oaktadt man försett sig med bandskar: och lindat trasor kring benen äfven på dragarne, är i det ej ovanligt att saltlaken fräter hål på huden. 1 goda, d. v. 8. torra år, kunna sex millioner pud salt skördas ur de ofvannämnde trenne limanerne. Sedan de privata hemfört sin skörd och kronan fyllt sina Dnieprmagasiner, upplägges resten på stranden i fyrkantiga högar, skirten, om 8 till 40,000 pud, hvilka skyddas mot regnet på det sätt, att halm och ris öfver dem afbrännes, hvarigenom saltet sammansmälter till en hård klump. År 4824 uttorkade den stora Kujalnik-liman vid Odessa till en yta af toll wersts qvadratinnehåll, hvilket sedan stadens anläggning ej inträffat. Som kronan ej tagit besittning ar denna liman, hvarifrån salt förr ej blifvit hemtadt, så strömmade tusentals menniskor till och togo för sig efter behag, och en sådan dyrhet på lifsmedel ; uppkom, att brödet steg till femdubbelt och ett glas vatten betaltes med en half rubel. En arbetare kunde förtjena43 till 20 rubel om dagen, men snart bländade sig kronan i spelet. En befallning ankor . tt anse äfven denna liman, som en kronans salin, ä och de privata icke blott gingo miste om den vinst , le löfvat stg, utam straffades på köpet, såsom de der; ränkt kronans monopol. En mäned Tyska koloI