Aftonbladet – 29 januari 1841, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. STEPPERNA I SÖDRA RYSSLAND. (Slut fr. gårdagsb!.) En fältjägares kurirresa i en hopslagen låda, hvil ken tyckes redan på första timmen kunna skaka an dan ur lifvet, hans sömnlösa nätter, då det gäller e fart om 30 å 60 mil, t. ex. att färdas från Odess till Petersburg på 4 dygn, eller att hålla ut uta rast 40 till 42 dygn, en sådan resa förmår blott et Ryss hålla ut med. I en läder-kappråck, som gå öfver hufvudet, med byxor och råck af samma tyg trotsar han hvarje väderlek, ehuru han vid skjuts ombytet, dit han ankommer, halft förfrusen, sömni; och förbråkad, i en riktig resefeber, ej finner annai förfriskning än bröd, gurkor och en snapps. Dess fältjägare, af hvilka hos kejsaren, hos kejsarinnan hos thronarfvingen och i hvarje minister-departemanj ett stort antal är anstäldt, hafva, allt efter vigten a de uppdrag man anförtrott dem, ett betydligt un derhåll och goda biförtjens:er,; så att man i Peters burg om dem har ordspråket: en fältjägare en pen ningjägare. Men icke blott denna elit-korps blanc postiljoner, utan äfven Jämt schiken , den gemen: postgossen, är ett oförtrutet väsen. En drickspen ning om några styfver gör honom högst lycklig. Un. dersätsig, slug och med ett oföränderligt godt lynne klagar han aldrig öfver omak, det må blåsa, regns eller snöa; med ett st bogom (med Guds hjelp) ge: han sig ut i verlden, språkar oupphörligt med pi: skan, med -tömmarne,med allt hvad af djur elle: menniskor kommer i hans väg, men framför allt med hästarne, öfver hvilka hans piska, mer till hot än på allvär, utan uppehåll svingar, och till hvilka han adresserar oräkneliga skällsörd och maningsrop, för ex.: psnå nå i små poper; raska på; se dig för; uppför backen, uppåt, uppåt; akta dig du; sofver du; är du blind; hej; era bestar; 0. 8. v. Desså all beqvämlighet föraktande personer, deras jemnhet under alla mödor förklara hur det varit möjligt att till. en sammanhängande stat förbinda östra Europas vidlyftiga landskaper, och gifva den nödvändiga rörligheten, utån -att alldeles föröda krafterna gengm truppmarcherna, och transporterna af folk och gods. Södra Rysslands :oxforverk; ej jemförligt med det norras hästspann i snabbhet, uträttar likväl detsamma genoin: hård ansträngning och färdernas vidsträckthet. I karavaner .Walki, om 30 till 40 vagnar, med ett lefvande väck-ur, nemligen en tupp, bredvid tsehumaken på första vagnen; går det oupphörligt från Podolien till Svarta hafvet, och åter till Kiew, Charkow, Krementschug, dagligen 30 till 35 werst, ofta utan-afbrott flera tusende, fram och tillbaka i den södra regionen. På tuppens första rop svarar hvarje dräng: bstatt upps, och vid det andra knarra redan hjulen och de hela dagen fortsatta ropen: phi, hej, så såv, begynna. Under sommaren uppbryter män kl. 2 eller 3; kl. 8 eller 9 gör man halt på något ställe, som erbjuder vatten och bete, Oxårne vattnas och lemnas att beta, och manskapet Upptänder en brasa af torkad spillning eller hvad NN brännmaterial man medför, samt bereder dervid sin frukost. Denna består liksom middagen, utan ombyte, af vattenvälling eller hirsgröt och groft bröd, hvilket sednare, fast mera sällan, fuktas med en: klunk bränvin. Efter två timmar ger man sig åter. i. Vägs och . fortsätter färden till emot solnedgången, då man uppnått den tredje och sista stationen. Vagnårneuppköra?i en, fyrkant på vägen, oxarhe släppås på ete, formännhen öfverse bagaget, håmra; spika och laga-hvad de kunna, och när de hafva allt i ordning, uppstämmes ofta en sång imelankoliska molltoner; som 4 den öde steppen ej Gn