Aftonbladet – 25 januari 1841, sida 2

na anlaga 46 2-3 procents tillökning, tecknad med mindre siffror under hufvudsumimorne och ytterligare jemkat de sednare till säd: 8,060,000 tunnor, samt värde 48,000,000 Rdr Bio, hvarigenom lätthet i kalkul uppkommer, då hvarje tunnas värde öfverhufvud för alla sorterne blir 6 Rdr. Hr af Forssells statistik (pag 438) lemnar ytterligare den uppgift om medelpriset enligt riksmarkegången, hvarefter nedanstående tabell är uppställd; bråktalen jemkade till de för ändamålet af denna framställning mest lältfattliga. 18135 Bko Rdr 7 !I, 1816 8 !3 1817 8! 18418 93 1819 9N, 1820 7! Anmärkn. 18201 6 4:0 De med utmärkte 7 åren till1822 644 sammantagna, med te för åren 1823 6 18142, 1857 och 4838, visa, att 824 6 inom 27 år, 10 kunna vara miss825 6 växtår. 18926 o 5, 2:0 Att af förestående 22 år nära 1827 9, hälften häntyda på samma me4828 6 !3 delpris, 6 Rdr. 1829 5!, 3:0 Alt deremot under mera än 1830 6, — fjerdedelen af alla 22 åren pri185351 7Y, osen varit 50 proc. högre ock 1832 . 9, — derutöfver. 48353 6 3 1834 o BITA 1855 6 2; 1856 6!, Häraf befinnes, att ett medelpris synes vilja bilda sig omkring 6 Rdr pr tunna, och då man således i blifvande beräkning kan uppskatta medelpriset på totala sädesafkastningen till detsamma, skall medium af markegångsprisens variationer derutöfver visa sig hafva gått till mer än 350 procent för flera år och att, på säl förf. till Sv. Statistik säger, pag. 104: cquingucnnium emellan 1820—2925 varit det lyckligas:e och lugnaste, som Sverige någonsin ägt. Anvmärkas bör för öfrigt att, jemlikt uppgift å pag. 458, har medelpriset före 4847, stått vida öfver hvad det derefter blifvit, ja öfver 14 Rdr Bko, och att, som orden lyda: amången anser produktionskostnaden knappast vara betäckt med priserne efter 4847.n Ytterligare förtjenar det antecknas, det Tit. af Forssell (pag. 439) beräknar 24-2 tunna säd årligen att åtgå för hvarje person, stor eller liten. Och då efter denna beräkningsgrund, till 3,109,772 menniskor (efter 1859 års census) åtgå 7,774,350 tunnor säd, inses orsaken, hvarföre Sverige i medelmåttiga år icke kan exportera mycket af den upptagne totaiqvantiteten 2,000,000 tunnor. Det lärer således få anses böra till undantagen, att cirka 200,008 tunnor kunde exporteras år 4834, hvaremot import deraf är mindre ovanlig, uppgifven 4858 till 200,600 tunnor. Vi hafva nu åtskilliga data och fakta hvilka man blott behöfver jemföra med hvarandra, för att komma till vigtiga resultater. De lugna och lyckliga perioderne utmärkas af att väl låga, men jemna spanmålspriser. Orsaken är lätt att finna. Det är de ymniga skördarne som gifva tillgång på varan och följaktligen godt höp och af hvilka den fattigare delen af folket har sin bergning. I missväxtår måste deremot dyrhet och bristen på brödföda uppstå och ökas i samma mån som besparingar icke sket från de goda åren. De omständigheter som hindra besparirgar eller vålla deras otillräcklighet måste alltså dernäst betraktas. Dervid är först nödigt göra sig reda för besparingarnes vidd och i hvad förhållande de stå till behofvet att aniita dem. För att göra kalkylen så säker som möjligt, torde man böra afskilja så välden dei al Sveriges jord, som äges och brukas af större possessionater, som ock sjelfva denna klass af jordI brukare. Om då af rikets 65,219 hemman (deribland 21,424 äro frälse), tre fjerdedeiar antagas tillhöra allmogen, samt folkmängden i denna klass uppskattas till 2 millioner el!er 500,000 hushåll å 4 personer; om vidare sädesproduktionen inom denna klass beräknas till tre fjerdedelar af det hela eller sex millioner af de 8 millionerna totalproduktion, hvilket mätte vara det högsta, då det räknas till 42 tunnor på hvar-Ije hushåll; så utgör allmogens öfverskott af säd i medeimåttiga år (sedan lefnadsbehofvet, å 2 4-2 tunnor på person, eller 40 t:r per hushåll, linalles 5,000,000 tunnor blifvit afräknadt, icke mer än en million tunnor, som gör ? tunnor på hushållet. Men detta öfverskott kan icke besparas, ty det är dermed som skailer, tionde Im. m. skola utgöras, utom brödfödaAndra be-! hof förefinnas äfven, utom brödfödan och det I kommer då an på, huruvida binäringar dertill I kunna vara tillräckliga. Med kännedom af lanI I det i allmänhet vet man, att så icke är. ll man alt fall mäned I Å JAusfe oo 8 dan 2 oi