Aftonbladet – 25 januari 1841, sida 2

ich Riksens Ständers Banks funktioner, dels i e-la4 senskap af mynt eller depositionsbank, dels såsoml4 ånebank eler förläggare för landets industri. Media indantag af en kort ogillande anmärkning, om en 4 vf dessa åsigter i Aftonbladet, en annan, i afseen-4 le på origtig siffra, i Minerva, är det endast il1 Svenska Biet, som skriften fått någonting likt enjl1 secension. Den ton, som deri genast anslogs, äf-!4 vensom den egna uppfattningen af några mina lt randen föranledde mig till ett svar i samma tid-l4 ning, deri jag förklarade mig endast under vissa l4 vilkor ämna ytterligare besvara anmärkningar, som 4 vjordes. Dessa vilkor hafva ej inträffat. Om dea leste läsare, hvilka gjort sig den mödan att förstå !— mitt möjligtvis icke nog tydliga skrifsätt, skulle 2 uppfattat mina åsigter och yttranden såsom Hr A. Michaelsson, så skulle det vara fåfängt att genom hb några förklaringar åstadkomma rättelse. Utan allt annat intresse i frågan än såsom representant och medborgare, anser jag det icke tillhöra mig, att för alla dem, som icke kunna eller vilja förstå en framställning, hvilken dock flere personer enskildt förklarat sig finna begriplig på ett helt annat sätt än recencenten, ingå uti ett polemiskt gensvar, hvilket mindre hade att närmare utveckla och bestämma yttrade grundsatser än att söka återvinna för de af Recensenten citerade orden deras rätta sammanhang och efter svenskt språkbruk vanliga betydelse der de stå. För ändamålet — att gifva Recensenten en nära nog onödig vederläggning — skulle jag då förbise, det frågan i sig sjelf är, dels en opinionsfråga af högre betydelse, dels en intressefråga, deruti följaktligen en strid fortsättes och måste, om också i det dolda, fortsättas, intilldess frågans praktiska lösande förkunnar seger åt ende-j: ra sidan. Kortligen, under det jag lemnar de i brochyren yttrade satser och meningar åt den, gei; nom Recensentens anmärkningar möjligen försva-, gaee kraft och verkan på opinionen, som de redan haft hos personer, hvilka för saken verkligen in4 mm -—r—— DD a PA vv uH AA IDP aa tresserat sig, och hvilka genom förvärfyad insigt i ett till sin natur så inveckladt ämne qvalificerat sig att förstå, hvad som derom är sagdt, går jag nu, vid en tidpunkt, då återremissen till Bankooch LagUtskotten rörande Lagförslaget från dessa Utskott föranledt till ett nytt betänkande, dervid jag afgifvit en reservation, som jag härvid vågar åberopa, att framlägga för allmänheten några åsigter, som med ämnet äga gemenskap, fastän ur andra synpunkter. Och jag gör det så mycket heldre i form af tidnings-artikel, som det icke tordej: låta sig göra, att vid afgifvande votum inom Utskott få besvära, hvarken sina Utskottskamrater eller de respektive Riksstånden med räsonnemanger och kalkuler, som aldrig så litet öfverskrida den formella behandlingen. Den som gjert sig reda för omöjligheten, att inom Utskott kunna planmässigt sammanföra frågor, hvilka enligt sin natur borde äga oskiljaktigt sammanhang såsom t. ex. Lagstiftning för enskilde banker och reglering af Riksbankens lånerörelse — ja att ens, i afseende på den sednare, kunna med det nu antagne arbetssättet, beräkna planmässighet från något annat element än slumpen, ville benäget härutinnan igenfinna orsaken, hvarföre man här lemnat yttranden, hyartill allt spår saknas i de mera officiella, som från Utskottet, under min mer eller mindre sammanstämmighet med majoriteten, afgifvas. De som antaga, att Rikets Ständers Bank ensam bör och kan förse landet med cirkulationsmedel, och att följaktligen enskilda kredit-inrättningar äro löfverflödiga eller skadliga, borde väl vara angelägna att få utredt: 4:0 af hvad beskaffenhet Sveriges hufvudsakliga inre rörelse och behof af nämnde j medel är; och: 2:0 i hvad mån Rikets Ständers Bank Ran motsvara denna rörelses beskaffenhet och I behof. I Vid försöket att besvara desse frågor, måste jag på förhand utbedja mig fritagelse från anmärkninigar, som härröra från en förmodan, att Statsekonomiska kalkuler kunna vara absolut enliga med I förhållandet, eller ock att de icke innebära någon sanning, för det de uppdaga förhållanden, som man icke tillförene aktgifvit uppå, men hvars resultater synas så förskräckande, att man tvekar att tro på möjligheten, då de synas hafva längesedan bordt leda till samhällets förstöring om de i verkligbeten haft tillvaro. Icke heller må man på förhand stålsatta sig emot de nu kortligen framkastade vinkar derföre att jag ej kunnat i en artikel framlägga de: historiska skälen, hvarföre ställningen blifvit sådan den är; hvartill skulle fordras att skrifya en icke så liten bok; med få ord sagdt: jag framlägger re flexioner öfver några fakta, för att deråt framkalla allvarlig uppmärksamhet för tiden, i afseende på vidtagande åtgärder af Lagstiftningen vid denna Riksdag, förbehållandes mig, att framdeles mera utförligt antingen få berigtiga eller försvara dem. I Jordbruket torde böra ännu anses såsom Sverges egentligaste och största rörelse, och sålunda dess anspråk på ändamålsenlig anordning af pen. ningeväsendet i hög grad böra fästa uppmärk. samheten. Uti aStatistik öfver Sverige, tredje upplagan, ett arbete, hvarifrån jag hemtat de fleste nedanstående uppgifterne, upplager pag. , 433 et 434, under rubrik af amedelafkastning t sedan utsäde är afdraget, följande specifikation hvad summetalet beträffar, sammandragen från ; 4835 års femårsberättelser; å motsidan beloppet ! penningar utfördt efter ett värde, som synts ; mig komma medelvärdet öfver hela riket så när Ira som möjligt. Hvete 991,561 tunnor å 40 Rdr. Bko 2,215,610 Råg 92,189,576 hå 47,516,608 Korn 4,896,1214 — å 41,376,726 Hafra 4,496,279 — å M 4,488,657 1 Blandsäd 765,837 då P -5,065,348 lArter 344,159 ) å 2,513,279 Summa 6,883,533 t:r säd i värde Bko Rdr 41,174,193 I enlighet med Hr af Forsells mening (pag. r 459), att uppgifterne äro för låga och då sedåI nare odlingar tillkommit, har jag trott mig kunru Aa