Aftonbladet – 25 januari 1841, sida 1

län. — Alterremitterades. 8:o Om jernvägars anläggning. Bifölls. 9:0 Om anslag för befrämjande af bogsering medelst ångfartyg å kanal-linien emellan Stockholm och Götheborg. Bifölls. d) Allmänna föreskrifter för utbetalningar och användandet af anslagen i utlåtandet Litt. C. Hane Jeansson från Elfsborgs län yttrade: Utskottet har riktigt föreskrifvit vissa vilkor förifrågavarande anslags användande: men då flere punkter af betänkandet blifvit återremitterade, och en förändring deraf möjligen kan föranleda jemväl till andra föreskrifter i afseende på anslagens disposition m. m., anser jag oss ej böra definitivt afgöra denna punkt, utan återlemna den till Utskottet för att i sammanhang med öfriga frågor vidare handlägga. Vid 41:te punkten af de nu lemnade föreskrifterne angående ett extra anslag för oförvållade olyckshändelser, anser jag anmärkning vara för handen, emedan följden häraf kan blifva, att de som vilja hafva större anslagssumma, förebära, och chimäriskt tillskapa olyckshändelser. Meningen är god; men man bör akta sig för reservfonder, hvilka alltid tillgripas äfven om behofvet ej dertill ger anledning. Något beslut hårom bör dock nu ej tagas: Peter Persson från Örebro län m. fl. förenade sig med Hans Jansson. — Återremitterades. c) Om depositioner af det vid sistlidne Riksdag beviljade ännu odisponerade statsanslag. — Bifölls. . Litt. D., i anledning af ifrågaställde extra Statsanslag till allmänna byggnader. 4:0) Om anslag till byggnader af Landshöfdinge-residenshus. Lundberg upplyste skriftligen, att i Piteå ej finnes någon gård der Landshöfdingen kan logeras, samt inlemnade åtskillige handlingar rörande detta ämne. Dahllöf kunde ej annat föreställa sig, än att Utskottet vid denna fråga gjort sig saker till ett misstag, emedan något anslag till residens åt Landshöfdingen i Wennersborg är ej ifrågasatt, utan cendast till en byggnad för att der inreda Kanzli, Kontor, Ränteri och Provins-landtmäteri-kontor, i stället för det hus som år 1834 nedbrann. Desse embetsrum äro rummen i Landshöfdingens våning, hvarest små rum snarare liknande arrester dertill äro upplåtne. Då Elfsborgs län är det folkrikaste i Sverige och Landshöfdinge-embetet derstädes, i följd af gårdfarihandlen, har flere göromål än annorstädes, synes det vara obilligt att neka tillbörligt utrymme. Det är dessutom af stor våda, att ej hafva ett med ordentligt brandfria valf försedt ränteri, hvilket för närvarande jemväl finnes uti residenshuset. Om Utskottet skärskådade de till Civil-departementet ingifna kostnadsförslag och ritningar till ifrågavarande byggnad, skulle deraf nhämtas nödvändigheten af byggnadens uppförande. Yrkade återremiss, hvaruti äfven — Ephraim Larsson, Henrik Fransson. Peter Claösson och Johannes Pettersson från Elfsborgs län instämde Burlin talade äfven för nödvändigheten af ifrågavarande anslag, hvarföre han framställde flera skäl och yrkade återremiss. Upplyste att, då frågan först i Utskottet förevar, saknades ritning och kostnadsförslag till den ifrågaställdo byggnaden, men att bandlingarne redan inkommit. Deruti instämde äfven Peter Gabri-lsson från Kronobergs län. Hans Jinssom ansåg frågan böra återremitteras ej allenast för att få anslag till de föreslagna embetsbyggnaderna, utän jemväl med den allmänna anmärkning: att då i något län saknas nödige, embetsrum, är det statens skyldighet att skaffa dem, emedan det vore drygare, att årligen betala hyresmedel än att bygga hus. I afseende på residenshuset i Wenersborg förenade han sig med Dabllöf, emedan Elfsborgs län såsom det folkrikaste i riket, gaf Landshöfdinge-embetet mycket att beställa. Anslag till dylika ändamål vore åtminstone af mera nytta för landet, än att anslå medel till Riddarholmskyrkans tak, Lejonbacken och dylika arbeten, som väl äro vackra prydnader, men ingalunda i någon kathegori af nödvändighet, Rutb-ry förenade sig med Lundberg och ansåg det vara en besparing för staten, att i stället för uppbyggandet af ett Landshöfdinge-residens, mot 6000 Rdr inköpa nuvarande Landshöfdingens hus, som för närvarande begagnas till embetsrum för Kansli-kontor, Ränterioch Landtmäteri-kontorStrindlund var äfven af den tanka, attstaten borde bygga bus till embetsverken, der sådane förut icke finnas eller genom någon olycklig händelse blifvit förstörde, och tillstyrkte anslag till uppbyggande af ifrågavarande residens. Johannes Christoff-rsson fr. Kronob. L. talade för anslag till uppbyggande af Landshöfdingeresidenset i Wexiö, och då numera genom Landshöfdingens försorg förut saknade kostnadsförslag och ritningar vore att tillgå, vore ej vidare hinder för Utskottet, att vid den handläggning, som, af återremissen blir en följd, meddela Rikets Ständer ett förslag till uppbyggande af omnämnde hus. Lars Larsson från Elfsborgs Län yttrade sig i samma syftning som Hans Jansson och Dahllöf. Dahllör: Sedan numera till Civil departementet blifvit inlemnade kostnadsförslag och ritning till den frågaställde byggnaden i Wenersborg, bör något hinder icke möta för StatsUtskottet, att föreslå Rikets Ständer det anslagsbelopp, som för byggnadens uppförande kan vara erforderligt, och det vore nödvändigt att snart få denna uppförd , emedan Länsarkivet i dess nuvarande skick ej är lämpligt att med den ordning, som vederbör, förvara Länshandingarne, hvaraf följden oftast varit den att man med svårighet kunnat utfå reqvirerade handlingar; men insåg det af Landshöfdingen begärda anslag kunna nedsättas till 25,000 å 30,000 Rdr. Deruti förenade sig Stephan Andersson från Stockholms Län. Per Jönsson och Sone Persson från Skåne yrkade iterremiss på de af Hans Jansson och Heurlin anförde grunder. Deremot talade Anders Andersson från Skaraborgs Län emot anslaget och upplyste, att några ordentligen uppgjorda kostnadsförslag och, ritningar icke