Aftonbladet – 22 januari 1841, sida 1

Vena Vu UVI Svemale RIESDAGEN. Sammandrag af Ridderskapets och Adelns plenum den 43 Januari 4844. Förmiddagen. Justerades Protokolls-utdrag och åtskilliga Protokoller ; hvarefter Hr Nordenankar, F. W., begärde ordet. Sedan Talaren lemnat en öfversigt af andra nationers företag till befordrande af lättade varutransporter, samt deraf följande produktion och välstånd, i afsigt att dermed väcka hågen till efterföljd i den mån våra tillgångar medgifva; att visa huru angeläget det är för hvarje land, som vill deltaga uti den Europeiska täflan, att äfven tillegna sig medlen, som utgöra vilkor derför; och att ådagalägga, huru jemförelsevis ringa våra motstycken dertill äro, då Södertelje, Hjelmare, Byelfs och Wäddö kanaler, samt upprensningen af några Norrländska elfvar visserligen hvar för sig äro vackra och nyttiga arbeten, men isolerade och ieke länkar i något större system, då Strömsholms kanal väl förtjenar ett serskildt loford såsom inledningen till en vidsträcktare segelled, men vi, såsom utgångne från en högre uppfattning, endast kunna nämna föreningen mellan Östra och Westra hafven: föreslog han, att en kanal, benämnd Svea kanal, måtte öppnas emellan Wenern och Hjelmaren i den sträckning, som af Hr Öfverste-löttnant Edström blifvit undirsökt. En blick på kartan öfvertygar om den oberäkneliga fördel, denna direkta förening mellan våra rikaste landskap och städer för handeln skulle medföra: ångbåtarne emellan Stockholm och Götheborg skulle, med undvikande af den mera öppna Östersjön, finna en linie flere mil kortare, än åt Götba kanal; ett närmare handels-intresse skulle förena Stockholm och Götheborg; den betydliga hästkraft, som nu sysselsättes med transporten af Götheborgska handelsvaror från Wenern till Örebro, och likaledes Stockholms-varor öfver Örebro till Mariestad och Christinehbamn, skulle till en stor del besparas; kanalen skulle blifva af oberäknelig vigt för Nerike, isynnerhet för Nora bergslag, som derigenom finge afsättning på taekjern och malm, hvarigenom således anledningen till denna orts begäran om tackjerns-export skuile undanrödjas. Der varande rika malmer, som, i anseende till skogsbrist, ej nu användas, skulle kunna förädlas vid kanterna af Wenern. I samma mån, som malmbrytningen i Nerikes bergslager uppmuntrades, skulle Westerlänska bruken, som nu sakna egna grufvor, komma i mera oberoende ställning och öka sina tillverkningar till fördel för exporten. Behofvet för jernhandteringen och den statsekonomiska vinsten af en sådan reglering inses lätt, då man besinnar, att af tackjernstillverkningen i Nerikes bergslager (enligt Landshöfdinge-embetets sista 3 års berättelse uppskattad till 146,444 SW) icke inom samma län till stångjern utsmides mera än 63,670 ST, hvaremot Wermländska smidet, utgörande cirka 129,000 ST, icke incm länet finner större tackjernstillgång, än cirka 38,000 ST, och således måste fylla bristen genom landttransport ifrån Nerikes bergsiager. Dessutem måste 50 härdar inom Dahls land och Skaraborgs län stödja sig på samma tackjernstillgång. Den ojemförligt största nyttan erbjuder likväl ifrågavarande kanalledning, i händelse af en fiendtlig flottas öfvervigt i Östersjön; ty en blockad af Stockholms skärgård och Södertelje och Götha kanal utlopp skulle hämna jern-exporten och afbryta Stockholms handel — ett förhållande så menligt för den del af Riket, som deraf är i beroende, att man endast derutaf skulle behöfva hemta skäl för öppnandet af en ny helt och hållet inländsk segelled till vestra kusten. Vinna dessa skäl bifall, så återstår att undersöka huruvida kanal-anläggningen bör ske genom Staten ensam, eller genom serskildt bolag med understöd af Staten. Tal. tvekade icke att rösta för det förra, och det på följande skäl: 4:o Emedan enskild aktieteckning, utan någon viss af Staten garanterad reveny, ej kan påräknas till andra än sådana förslag, der det enskilda intresset ligger klart för ögonen, och säker ränta kan för aktieägare beräknas; men icke till arbeten af den allmänna natur, att egentliga vinster måste tillfalla de trafikerande genom nedsatta afgifter, och Staten i det hela genom ökad produktion och ökadt välstånd; 2:0 emedan penningebrist, begäret att vinna utan föregående uppoffring, samt misstroende till beräkningens säkerhet troligtvis skulle afhålla mängden ifrån aktieteckning, och några få patrioters bidrag blefve allt för ringa emot statens, att de trafikerandes intresse skulle derföre uppoffras; 3:0 emedan det icke vore väl beräknadt att för ett ringa serskildt bidrag öfverlemna eganderätten till kanalen åt ett enskildt bolag och sålunda tillskapa ett intresse emot afgifternas nedsättning, således i strid med industriens och statens sanna förder; och 4:0 emedan, om staten, såsom Talaren äfven hört föreslås, uppmuntrar till aktieteckning emot allmän garanti för måttlig ränta, och mot förbehåll att aktierevenyen ej må ofverstiga vissa procent, deti alla fall är staten som blir den egennyttige entreprenören, som löper hela risken, och den enskilde kontrahenten lärer då visserligen, likasom i Trollhätteafrären, tillse att han blir den vinnande. På grund häraf föreslog Talaren för det andra, eatt kanalarbetet må på allmän bekostnad verkstäl1az ntan allt bidrag af enskilda