Aftonbladet – 22 januari 1841, sida 1

SSURUSBET RE I DIS TOR SEE 1 SE e AS CA TEREL II Prosten Stenhammars, memorialet bifogade, reservation. Frih. Cederström, Jac., ansåg Ridd. och Ad:n icke, emot 83 Reg. Form:s tydliga föreskrift, kunna taga någon befattning med hvad här förekom rörande rubbning i Presteståndets privilegier, och trodde Utsk. handlat orätt, då det begärt ett utlåtande i dette fall; ty ett utlåtande stånden emellan om hvad som skall vara ståndsprivilegier, kunde, enligt Talarens förmenande, icke al Stånden meddelas. Grefyve Horn, C. F. Då tvänne stånd ansett ifrågavarande indragning kunna och böra ske, men de tvänne andra förkastat förslaget, har det varit Utsk:s pligt att sammarjemka dessa olika meningar. Tal. trodde icke, det betänkandets uppställning borde hindra R. och Ad:n att, oberoende af privilegiifrågan, besluta om voteringspropositionerna. Hr von Havtmaänsdorff fäste Grefve Horns uppmärksambet derpå, att Frih. Cederströms anmärkning endast omfattat den första frågan, huruvida en viss del af ämnet rörde ståndsprivilegier, eller ej; och i afseende härpå instämde Talaren med bemiälde Friherre, under anmärkning, att Presteståndets privilegier hvarken blifva starkare eller svagare derigenom att Ridd. och Adeln deröfver be slutar. Talaren anhöll derföre, att Ståndet måste slägga denna det af Utskottets framstälnäing till handlinyarne, såsom icke utgörakde föremål för pröfning; hvilket af Slåndet gitades. Derefter föredrogs Utskottets inbjudning till Ridd. och Adeln samt Presteståndet att, efter förklaring a Borgareoch Bondestånden, det de anse Kongl. Maj:ts Nådiga sanktion i underdånighet böra begäras, och vid öfvervägande deraf, att det nu väckta förslaget till sina hufvudgrunder instämmer med de åsigter båda statsmakterna vid 2:ne föregående riksdagar yttrat, förena sig med de öfrige Rikss. i deras beslut om indragning aföfrige räntor och tionde. Hr von Herimensdorff förmodade, det Ridderskapet och Adeln, då för riktigheten af det beslut som förra gången detta förslag förevar, vidtogs, så många talande skäl anfördes, icke måtte ändra detsamma, echantaga den föreslagna inbjudningen;hvaruti Hr Lefrcn sig förenade; ty, oaktadt Talaren städse gillat hufvudsaken, kunde han icke, då målet vid denna Riksdag blifvit behandladt på ett sådant sätt, att inga garantier för framtiden medgåfvos, tillstyrka inbjudningens antagande, utan önskade han, det Ståndet måtte vidblifva sitt en gång fattade beslut, emedan det nnder närvarande förhållande vore väl grundadt; hvaremot Hr Grefve fisrn fann besynnerligt, att Hr Lefren, som vid förra Riksdagar verkat för denna fråga, numera icke hyste samma åsigter; trodde icke, att garantierna då voro större och säkrare, än nu, OCh ansäg icke Utskottet hafva beträdt en egen och ny bana, utan handlat fullkomligt formenligt. Hr tefrn: Man skall icke beslå mig med motsägelser i fråga om de grundsatser, jag vid Riksdagarna följer, serdeles i de stora frågorna. Hvad som vid denna Riksdag bjuder ett varsammare förfaraude, synes klart på pag. 9 och 43 i Utskottets betänkande. Förra gången blefvo de omständigheter fullständigt utredde, som Utskottet nedlagt på dessa pag., och hvilka noggrannt visa, alt 4840 ärs Statsutskott med denna fråga afser något helt annat, än föregående Riksdagars Statsutskott. Dessa paginer innehålla nämligen förslager, som säkerligen inflyta uti premisserna till expeditionen, och hvilka afse att fräntaga konungamakten de rättigheter att disponera dessa räntor tll sina bestämda ändamål, nämligen såvida de röra indelningsverket. Detta var förra gängen skälet till afslag å betänkandet, liksom jag hoppas det nu skall verka till afslag å inbjudningen, Friherre Cedsrsiröme, Jac . ville icke, då ändamäålet ej kunde vara att upplifva den diskussion, som vid betänkandets granskning redan egt rum, åter upprepa de skäl, Tal. då anförde emot Utskottets framställning. Friherre Sprengtporter, J. W., beklagade, att, om icke något annat skäl, än det af Hr Lefren anförda, förelinnes, en fullkomligt öfverflödig farhåga I1ecgalt till grund för eu afslag uti en fråga, som innebär så mycket godt, nyttigt och riktigt, och hvilken vid föregående Riksdagar blifvit omfattad af detta Stånds symnerliga välvilja. Tal. ville, då arendet är så lättfattligt och förut blifvit så vidlyftigt diskuteradt, icke vidare anföra något, utan inskränkte sig till den hemställan, att Ridderskapet och Adein, med frångäende af sitt förut fattade beslut, måtte biträda Utskottets framställning. Hr Jageråeim, LI. M. fann otienligt. opolitiskt och vådligt, att vid en Riksdag, med så rörliga och vacklande åsigter, hvarunder Konstitutionsutskottet, emot 3:e Stånds yttrade mening, beslutat tillstyrka en representationsförändring genom allmänna val, och Borgaresamt Bondestånden i förevarande fråga yttrat sig vara oförhindrade, att, utan Konungens sanktion, besluta ändring uti grundlagens uttryckliga stadganden, vidtaga en, eljest visserligen klok och förnuftig åtgärd. Er ion Harimaxsåorff: En Talare har yttrat, att om deticke gåfves något annat skäl, än konungamaktens inskränkning, som afhöll Ridderskapet och Adeln från bifall till Statsutskottets inbjudning, så vore all farhåga öfverflödig; men Ståndet borde erinra sig, alt. då ärendet förra gången förevar, det anmärktes, hurusom Statsutskottet vid denna Riksdag hade, under anslagsform, tillegnat sig rättighet, att osganisera rikets krigsmakt. Detta sätt att inkräkta på den andra statsmaktens rätt, låter lättare verkställa sig med värfvade korpser, hyarföre också början gjordes med gardesregementerna m.m. Vid den indeldta armten har det sig icke så lätt, så länge lönerna äro indelta; men lyckas man först att upphäfva indelningsverket, och få penningelöner införda, så kan man sedan öfva sitt förändringsbegär äfven på indelta armten, hvarigenom det helas bestånd blir osäkert och ständiga vexlingar underkastadt. Och för att vara säker om det väsendtliga af rikets försvarafstyrkte jag bifall till Utskottets förra betänkande, liksom jag nu tillstyrker afslag å inbjudningen. Ridderskapel och Adeln beslöt, med 68 röster emot 34, olt afslå Statsutskout ts inbjudningBONDESTÅNDET. Pela eo ANPAN AAR Aman Ko EE oo Tamm ALAA