Aftonbladet – 20 januari 1841, sida 1

NN BR rt rn Rn a VM TD 0 DRM MV VI med skyldighet för honom att för detta lånebiträde under sagde tid till Riksgälds-kontoret årligen inbetala den ränta af 3 procent, som ÖfverståthållareEmbetet, för den händelse, att fortfarande räntefrihet icke kunde beviljas, i underdånighet föreslagit. — —— —tt —— — BONDESTÅNDET. A) Vattenkommurikationer. : Norra distriktet. 1:0 Om upprensning af Båneå Elf. Hans Jansson från Elfsborgs Län yttrade: Den ovilkorliga nyttan af de föreslagna vattenkommunikationerna torde, vid bristande lokalkännedom, för hvarje serskildt fall, vara svårt att bedöma; men då de i alla händelser afse ett nyttigt ändamål, och åtminstone kunde sprida arbetsförtjenst i de serskildte orterne, för hvilkas gagn de äro ämnade, torde de böra beviljas. Denna allmänna reflexion gäller för alla de punkter, som betänkandet innehåller i detta ämne Johan Jacob Futberg från Norrbottens Län vitsordade behöfligheten af den ifrågaställde upprensningen hvilken erfordrades, på det skogseffekter må kunna sjöledes transporteras från ort till annan. En dylik lättad kommunikation vore af större vigt för Norrland, ån någon annan provins; och då han vore öfvertygad. att den fördel, som tillskyndas en provins, ej menligt inverkar på en annans välmåga, utan tvertom på ett indirekt sätt leder äfven till nytta för öfriga delen af riket, ville han hoppas, att Ståndet beviljar det tillstyrkta anslaget för upprensning af Råneå Elf. Deruti förenade sig Johan Andersson Lundberg från Norrbottens Län. Nils Pe,sson från Södermanland ansåg det visserligen vara en stats skyldighet att, såvida tillgångar tinnas, bereda landet fördelar genom anslag till utvidgade industriföretag och lättade vattenkommunikationer i allmänhet; men det vore likväl nödigt dervid noga tillse, att dessa anslag beviljas och användas med mycken urskiljning. Andra orter behöfde t. ex. bidrag att upptaga odlingsbar mark. Det ena nyttiga företaget borde ej hindra def andra. Hans mening vore derföre, att statsanslag borde så fördelas, att den ena provinsens fördelar afses i sammanhang med de öfriga. Den ort, som drog den största nytta af en kanal, borde dertill bidraga med en tredjedel eller hälften, efter dess förmåga. men i allmänhet borde den regeln antagas, att, i sammma mån orten har fördel af en större arbetsanläggning eller upprensning, m. m. dylikt, bör den jemväl kontribuera till arbetet. Mindre företag eller strömrensningar, hvilka endast medförde nytta för en enskild provins, borde endast med lån understödjas af staten. Man borde ej förundra sig, att svenska folket vore missnöjdt deröfver, att man Riksdag efter Riksdag beviljat anslag, som användas till ena provinsens fördel, utan att de öfrige, som tillsläppa medeln, hade näågon nytta deraf. Hade uppdrag af sina Kommittenter, att ej lemna sin röst för allmänna arbeten med mindre äfven de provinser, som ännu ej anmäölt sig dertill, erhålla dylika anslag. Dessa allmänna åsigter hade afseende på hela betänkandet. Flera Ledamöter hördes häruti instämma. Nils Strirdund ämnade visserligen icke bestrida nyttan af allmänna arbeten, men han skulle önska, att de kunde åstadkommas i alla länen, hvilket vore lätt att tillvägabringa, derest Bankovinsten kom att utdelas, på sätt Bondeståndet föreslagit. Om deremot Utskottets förslag antoges, kunde det väl hända, att mannamån vore på vägen att begås. Det vore naturligt, att de orter, som vid Riksdagen bade förespråkare, blefvo i hågkomne med anslag å berörde afseende, men detta kunde ske på bekostnad af andra orters rätt. Detta betänkande Litt. C ådagalade ett sådant förhållande, hvarföre han ej kunde godkänna detsamma, utan önskade återremiss deraf. Ville ej bestrida anslag till upprensningar af Råneå Elf, men han gillade ej att anslaget utgår, på sätt Utskottet föreslagit. Deruti förenadesig Lars Niisson från Blekinge Län, Lars Benotsson, Måus Jössesson och Niclas Jönsson från Skåne, Eric Persson från Gefleborgs Län, Oloj Lndbäck från Halland, Joannes Christoffersson från Kronobergs Län och Petter Petlirsson i Slätthult från Jönköpings Län. . Fredric von Zw ivberyk från Skaraborgs Län vore af den tanke, att Storamiralsembetets uppgift, att ifrågavarande upprensning kom att bidraga till ortens förkofran, måste naturligtvis grunda sig på en föregången undersökning om förhållandet. Visste derföre ej, hvarföre en ny sådan borde verkställas. Om anslaget beviljades, blefve följden, att allt åtgick till undersökningskostnaden, och ingenting blef öfrigt till sjelfva arbetsföretaget, citerade såsom exempel derpå händelsen med anslaget till upprensningen af Lida elfven vid Lidköping. 9000 Rdr voro redan använde, utan att en enda stör eller ett enda skott ifrågakommit i och för undersökningen, om den ens i öfrigt blifvit företagen, men penningarne voro borta. Om bankovinsten komme att till alla län i riket utdelas, så finge hvarje län tillfälle att tänka på sina allmänna arbeten; men han ,kunde ej godkänna Ut skottets förslag, att bestämma anslag till vissa föremål eller visse orter. Måste derföre afstyrka anslaget till upprensning af Råneå elf, ehuru han ej ville bestrida nyttan och behofvet deraf.