Aftonbladet – 20 januari 1841, sida 1

dd a VA SO TUTPDSRA IVIRULLD FJÄLL TIICI -I regeringsformenrs anda och ordalydelsen vara att förilena med den åsigt, som man temligen ofta hör förklaras såsom det konstitutionelt monarkiska statsI skickets hufvudstöd, nämligen att detta statsskick alla ) deles utesluter icke blott, såsom allmänt erkännes, -låtal, utan äfven den hofsammaste, den i den rena-ste afsigt och i de vördnadsfullaste uttryck framil ställda anmärkning mot en Konungens gerning, för I hvilken deremot klandret ovilkorligen och emot bätItre vetande måste riktas emot Konungens Rådgifvare. Svenska folket har i alla tider visat, huru I väl det förstår den konstitutionella läran om Ko, nungens rådgifvares ansvarighet. Intet folk är minIdre benäget att tillskrifva Konungen de styrelseåt) i gärder, med hvilka det är missnöjdt: intet är mera böjdt att för sådana åtgärder hålla sig till dem, hvilka åtagit sig att gå Konungen tillhanda med i upplysningar och råd. Men om det anser sin Ko nung hafva begått ett misstag, vill det öppet kunna ) säga det; ehuru det visserligen vill hålla Konungens Majestät i helgd och vördnad, och mot smädelsen lemna honom ett eftertryckligt skydd. I denna anda stadgade 9 kap. konungabalken i 1442 års landslag, att hvar, som talade om Konungen det å heder Hans ginge eller ära, och kunde det cj fulltyga, skulle straffas till lifvet, och att den, som mot honom talade andra smädeliga ord, skulle böta eller stratftas med fängelse å vatten och bröd. I samma anda gaf en enväldig Konung, genom den högsinnade förklaringen i Kongl. brefvet den 8 Mars 1682 ett nytt stöd åt den åsigt, att den, som erbjöde sig att fulltyga, det han emot Konungen sagt, väl icke medelst någon aktions anställande finge sådant utföra; men att en sådan icke kunde förmenas, att vid sin förklaring fulltyga hvad han sagt, på det domaren deraf måtte kunna pröfva, huruvida den anklagade vore till straff skyldig eller icke. Ännu mindre låter det med svenska folkets, under alla hvälfningar bevarade frihetskärlek förena sig, att det mest grundade tadel af en regeringsåtgärd, om ock Konungen i detta tadel alls icke blifvit nämnd, skall kunna med straff beläggas derföre, att hvarje regeringsåtgärd, så vida Konungen den beslutit, är en Konungens gerning. Men äfven i detta afseende anser Utskottet ordet fasteliyt, som i4 kap. 1 S missgerningsbalken kunde hafva sin rätta plats, för tryckfrihetslagens 3 4 mom. mindre lyckligt valdt, och i behof att utbytas mot ett annat. Utskottet föreslår att derföre 3 S 4 mom. tryckfrihetsförordningen må erhålla följande ändrade lydelse: Allt slags småädeligt yttrande om den regerande Konungens höga person eller gerningar, eller dess gemål, Drottningen, eller rikets bestämda Thronföljare; brottet skall straffas enligt missgerningsbalkens 5 kap. 4 och skriften konfiskeras., Häremot hafva sig reserverat Friherrarne Tersmeden och Kanzow, Hans Jansson, Grefve Spens, Prosten Hallström och Hr von Troil, hvilka dels ansett. att det bordt utmärkas, att stadgandet endast afsåg de höge personernas aenskilda gerningar,. I synnerhet utvecklas uti den reservation, Grefve Spens afgifvit, nödvändigheten att definiera, hvad med smädelse förstås, och Grefven föreslår, att nyttja följande ordalag: Lastelijt yttrande om den regerande Konunyrns höga person eller gerningar, äfvensom allt stans klander af hans afsist-r.n — — MH 79, med förslag till följande ändring af 5 mom. 6 tryckfrihetsförordningen, nämligen: Förbrytelser emot denna lag — — — genom detta förordnande icke uttryckligen annorlunda stadgadt är. uEj må åtal ske, enligt 5 4 mom., utan alt Konungen derom lof gifvit. KonstilutionsUlskottets memorial M 80, innehåller utlåtande i anledning af återremiss å Utskottets mem. Nr 356, med sammanjemknings-förslag till ny redaktion af Regerings-formens 39, 40, 41, 42 och 43 88. — — — JH 81, i anledning af återremiss af Nr 57, med sammanjemknings-förslag till ändring i Regerings-formens 8, 13, 39, 40, 43, 63 och 84 sS, samt voterings-propositionen för den händelse att något Stånd vid sin skiljaktiga mening skulle förblifva. — — — HM 82, i anledning af återremiss af mem. Nr 359. Utskottet föreslår, säsom sammanjemkning af samtlige RiksStåndens meningar, följande nya redaktion af Regerings-formens 6: Är DepartenentsChef af giltigt och til StatsRådets Protokoll fördt skäl hindrad, må hans Embete, enligt Konungens förordnande, med den rätt och det ansvar, denna Regerings-form föreskrifver, förvaltas af StatsRåd utan Departement, Departementets ExpeditionsChef, eller, i fall äfven desse af giltiga och till StatsRådets Protokoll förda skäl äro hindrade, annan Svensk man med de i 4 omförmälda egenskaper. — — — HM 83, i anledning af återremiss al d Utskottets mem. Nr 60, angående ändring af 406 h Regerings-formen. Utskottet, som icke anser samnanjemkning af Ståndens meningar möjlig, enär nåf ;ra Stånd yrkat, att förändringen icke är nödig, föeslår voterings-propositionen för Förstärkt KonstiutionsUtskott. — — — HM 84, i anledning af återremissen g f mem. Nr 62, angående ändring i 50 8 Regerings-Yy ormen, samt 3 Riksdags-ordningen. Då sammaJ örhållande är med detta, som med föregående för! lag, har Utskottet föreslagit voterings-propositioner. StatsUtskottets utlåtande JF 403, angående ettr vegärdt årligt anslag af 4000 Rdr till Upsala Domfj .yrkas underhåll. Utskottet afstyrker bifall till ettr ädant anslag. fi — — — HW 404, i anledning af väckt mo-!h ion, att StatsUtskottet måtte nu företaga revision af statsoch Riksgälds-verkens räkenskaper för år 1838.) vy Jtskottet afstyrker motionen, emedan granskningen a nöjligen kunde afbrytas genom Riksdagens åtskil-)o ande, samt Riksdags-ordningens 68 8 synes åsyfta, lei tt alltid två års räkenskaper på en gång böra grand kas, hvilket kan komma att ske i höst af Revisb0 erna. ti — — — HB 405, angående ifrågaställd förti ängning under 40 år af det Pantlåne-inrättningen d Stockholm beviljade räntefria låneunderstöd afllL .:00,000 Rdr. Utskottet meddelar åtskilliga upplysa ungar i ämnet; det har funnit, att inrättningens ut-! if -— —— o— AA Q-— -— -—-—