Aftonbladet – 19 januari 1841, sida 1

F ASAP FAIM OA MPEROVGTATLIE, ff tupttts I HUITRTIL di MU; i F. BASTMANS uli huset Nr 9 i börnet af Bornsoch Utdelning kl. 6 eftermiddagen. KN Ae — och drogo till strids emot städernas aristokrati Om detta ej skett, så hade städerna och med dem Martin van Buren segrat. Detta är, man må taga saken från hvilken synpunkt som helst, alltid en lycka för Amerika; vestern ensam representerar Amerika med värdighet, dessa trakter, der vår national-karakter icke, såsom i de Atlantiska Sjöstäderna, blandar sig med den Europeiska, eller återgifver Englands kalla sjelfkära stolthet. Sjöstäderna organisera sig hvar och en på sitt sätt, allt efter som Fransmän, Tyskar eller Engelsmän i den äga öfverhanden. I det inre af landet deremot fiunes det blott tvenne racer: den Anglo-amerikanska och den Tyska, utaf hvilka eiementer, under betydlig medverkan af klimatet, den Amerikanska nationalkarakteren först bildar sig. Att vestern innan kort blir mäktigare än östern, eller redan är det, har nogsamt blifvit ådagalagdt genom resultatet af de nu fulibordade valen. Att Tyskarne der grunda varaktiga, för Förenta Staternas historia högst vigtiga nybyggen, och derigenom komma alt gifva vesterns karakter stämpeln af uthållighet, detta medgifves nu till och med af Amerikanerne sjelfve, hvilka redan börja att i denna uthållighet och ståndaktighet se hufvudstödet för republiken och beståndet af vår populära styrelseform. Om äfven Tyskarne här, i följd af den stora invandringen af Irländare och Engelsmän, icke utgöra den herrskande stammen, så äga de dock i sitt egendomliga själslif och i den omständigheten, alt de bebo hela distrikter och landskaper, hvarest de lefva och hushålla enligt sina förfäders sed, en viss nästan national oafbängighet, hvilken rätt väl kan begagnas såsom ett historiskt frö till större, vigtigare ändamål. Redan nu har det visat sig, att Tyskarne äro i stånd att gilva utslaget vid presidentvalen, och att, såsom Amos Kendall, en af de talangfullaste, om också ej en bland de ädlaste Amerikaner, uttryckte sig. den Tyska falangen, som sträcker sig från Atlantiska kusten genom de medlersta staterna nästan ända till de klippiga bergen, äger makt alt i sista instansen bestämma detta lands öde. — Presidentvalet är således förbi, general Harrison vald med en ofantlig majoritet, och van Buren oeh hans medhjelpare för alltid aflägsnade från statsrodret. Nu är frågan: hvilka följder kommer denna : förändring att hafva för staten, för finanserna, för armeen och för marinen? Iafseende på de Förenta Staternas nationalpolitik kunna vi icke annat än lyckönska oss till ombytet af styresman. Det konservaliva partiet, som nästan blifvit tillintetgjordt genom Jacksons och van Burens förvaltning, uppstiger nu åler ulur sin aska, och ett slags doktrinär förvaltning kommer i stället för det hillills maktägande ultra-partiet. Härigenom upplifvas det allmänna förtroendet, bandel och industri blifva på nytt gynnade, och man kan nästan icke betvifla, att ju en måttlig tulltariff kommer till stånd, för de inhemska fabrikernas skydd. Men å andra sidan skall man icke undgå alt erkänna, att följderne af den förra lältsinnigheten och spekulationsraseriet ännu fortfara att kännas, och att den återkommande krediten icke genast kan hafva till följd någon betydande förbättring i vår handels-ställning. Afven torde de så kallade Whigs, i synnerhet de af den gamla skolan, ansenligt irra sig, om de tro sig blott behöfva förelägga Kongressen den gamla planen till organiserande af en nationalbank, för att genast kunna kasta öfverända det redan införda systemet af uppbördskontor lydande under finans-departementet. Detta är för närvarande omöjligt; ty fastän van Buren är störtad och Förenta Staternas Scnat, med en pluralitet af sex röster, står på Harrisons sida, så är dock Representanternas hus ännu al samma politiska färg, som van Buren; ty många af de besegrade kongressledamöterne bibehålla sina platser ända till nästa Mars månad. Afvenledes torde inrättandet af en nationalbank, till och med hos Harrisons vänner, i synnerhet i de södra staterna, finna betydligt motstånd, och i afseende på NewYork och Pennsylvanien kommer äfven den omständigheten motståndarne af en nationalbank till pass, att våra kapitalister icke kunna blifva ense om, huruvida en dylik bank borde hafva sitt säte i NewYork eller i Philadelphia. Dessutom torde anhängarne af en ny nationalbank svårligen sämjas i den frågan, huruvida man bör upprätta en ny bank i stället för den, som redan finnes i Filadelphia med ett kapital af 33 millioner dollars, eller gifva denna företrädet. Emot detta sednare alternativet torde från alla håll betydande röster höja sig; ty för närvarande äro de ganska få, som, utan att sjelfva vara interessenter i denna bank, tro på dess ovilkorliga soliditet, hvilken af hela härvarande handelsverlden dock obetingadt antages, och således torde väl, redan i anseende till denna olikhet i åsigter, Harrisons vänner i kongressen icke fatta något bestämdt beslut i: