Aftonbladet – 18 januari 1841, sida 2

vv rTelA ALE TTTg VIA TI VIL ALL HeHla YTCLRUID UP hn mål icke skulle göra något till saken, m. m.j: Betänkandet blef likväl återremitteradt. — Samma Utskotts utlåtande N:o 408, om ett anslag af 46,060 Rdr till inrättningar för gardes-regementerna godkändes efter en kort diskussion. Såsom supplement till de af H. E. Grefve Lö. wenhjelm och Hr Prytz, L. A., i Lördagsbladet refererade motioner den 9 dennes f. m., angående tillökningen i kosinaden och kontrollerna för tuilbevakningen, meddela vi nedanstående anförande röraude samma sak, afgifvet på eftermiddagen nyssnämnde dag af Hr Hjerta, L. I. a Då jag händelsevis icke var tillstädes i förmiddagens plenum, när remiss till StatsUtskottet beviljades ä dess af Hr Prytz väckta, och såsom jag hört, af flera ledamöter understödda motion om tillökadt anslag till ett sammanräknadt belopp af en million Riksdaler Banko i och för tullbevakningens förstärkande och jag för min del anser ett sådant anslag icke böra beviljas till högre belopp än det nu utgår, anbåller jag vördsamt, att derför få anföra följande skäl, med begäran tillika, att detta anförande må tillåtas åtfölja remissen. Då det uppgifna ändamålet hu.vudsakligen skulle vara att vidmakthålla de af Ståndens pluralitet be slutade förbud mot inforset ar vissa ut aniska fa 4.1 svarer, och dessa egentligen inskränka sig till artiklarna kläde, en del siden, samt socker och si; rap, så torde det ej hafva oskäl med sig, att mäta vinsten och kostnaden häraf mot hyarandra. Det rätta vore väl härvid att undersöka, huruvida de Svenska fabriksidkarne betala till staten en skatt, som kan motsvara något när en sådan uppoffriug; men då, enligt Forssells statistik 3.dje upplagan pag. 292, bevillningen efter 2 artikeln för samtlige, manulak:urtstur och fubritörer i riket tillsammanstagne för några år sedan icke uppgick till mer än: 40,322 Rdr Bko, både af dem som åtnjuta och dem! som icke åtnjuta importförbud till sina tillverk nipgars skyddande, så kan någon jemförelse från denna grund ej komma i fråga; ty det är klart, att de öfriga skattdragande skulle tillskjuta mer ) af utgiften för att gifva det önskade skyd-: det och förmånen åt de landsmän, som vilja förse dem med samma slags manufakturartiklar, hvilka: de, om en måttlig skyddstull existerade, skulle få för bättre pris: ! En annan norm måste således tagas till grund, och denna finner jag i Kommerskollegii nyligen genom Statstidningen publicerade berättelse om manufakturvarorna i riket för år 4859. Samtlige arbetare vid fabriker och manufakturer under Kongl. Kommerskollegium utgjorde nyssnämnde är 44,86: till antalet, och af dessa lära de, : som arbeta på tillverkningen af till införsel förbjudna varor, icke utgöra fullt 3000. Antager man nu, att en fjerdedel af dessa 5000 förtjena i dags-:! penning 4 Rdr Bko om dagen, en fjerdedel 4 Rdr Res, en fjerdedel 24 sk. Rko och en fjerdedel som består af barn 46 sk. Bko, hvilket lärer medgifvas vara öfver, men ej under verkliga förhållandet, så uppgår kostnaden för deras arbetslöner per dag till 3424 Rdr 52 sk. Bko eller med antagande af 300 arbetsdagar på året, som är vida mer än det verkliga, när man afräknar sjukdomsfall, tillfälligt bristande sysselsättning eller andra anledningar till afbrott i arbetet, 936,800 Rdr på året. Haraf finnes således, att Rikets Ständer skulle för en mindre summa än den för tullbevakningen begärda, kunna ifrån årets början till dess slut gratis aflöna alla de fabriksarbetare i riket, hyilka sysselsätta sig med tillverkningen af nu förbjudna varor, med en lika hög dagspenning, som de för nävarande åtnjuta för sitt arbete, och ändå hafva en icke så obetydlig penning öfrig. Och likväl vill man utvidga tullbevakningen till en ordentlig armt, som det sedermera skulle kosta nya uppolffrvingar att indraga, i fall en gel deraf genom ett annat tullbeskattningssistem gjordes öfverflödig , och hvars moraliska gagnelighet i det hela jag lemnar derhän, anhällande endast att Högloft. Stals-Utskottet åtminstone täcktes fästa sin uppmärksamhet på, huruvida vårt land har mera skäl att önska eller befara en ytterligare tillökning af tärande medlemmar i samhället, hvilket här blefve en ovilkorlig följd af de begärda medlens beviljande. Jag bör för öfrigt, till undvikande af missförstånd, blott anmärka, det åsyftningen med hvad jag nu anmärkt visst icke är, att staten skulle uppmuntra till håglöshet genom direkta skänker åt fabriksarbetare, der de icke äro af nöden påkallade, lika litet som åt tullstaten, i synnerhet icke så länge både fabrikernas och fabriksarbetarnes antal såsom hittills fortfar att tilltaga, äfven under det skydd, som den nuvarande tullbevakningen kan lemna. jAndamålet är blott att visa, huru förhastad, en-ligt min förmening, den föreslagna högst betydliga uppoffringen skulle vara, och huru litet den ä andra sidan skulle motsvaras af fördelarna för den stora pluraliteten af de skattdragande, som ätminstone indirekt finge släppa till kostnaden.e — Ett dussin ångbåtar, en årlig uppoffring al nya 500,000 Rdr, premier till angifvare och inskränkning i laga rättegångsförmåner är hvad man nu ytterligare begär för att gifva eftertryck åt beslutet att öfverändakasta fordna Ständers så välsom Regeringens åsigt om förbudssystemets skadlighet. Nationens moralitet och penningar skola således offras, utan utsigt till någon annan ördel, än den som tillfaller vissa enskilda personer; i afseende på slöjdernas befordran har man nemligen erfarenheten emot sig. Det förtjenar härvid anmärkas, alt; under diskussionerna, och besluten om tullförbudens bibehållande, intet ord nämn