Aftonbladet – 18 januari 1841, sida 1

itagas endast i förstnämnde Kontor till 2 sk. banko raden. beslutat, att qvalifikationer af dödsstraff skola upphöra. I öfrigt äro ej mindre utmaning till envig cller antagande af sådan utmaning, utan att envig derpå följer, än envig, som slutas med eller utan kroppsskada, men utan att lif spilles, brottsliga företag, för hvilka ansvar bör utsättas, men hvarom de i motionen uppräknade i 46 Kap. af förslaget till StraffBalk icke något förmäla, af orsak, att samma förslag i 3 Kap. upptager stratTbestämmelser för försök till brott i allmänhet. För kroppsskada, som i envig tillfogas, synes serskild plikt efter lag böra foreskrifvas; och i afseende på den, hvilken frambär utmaning till envig eller såsom vittne vid envig biträder, lärer en hänvisning till hvad lagen, angående delaktighet i missgerningar, stadgar, hlifva nödig. Lagsamt EkonomiUtskottets Utlåtande M 26, i anledning af väckt fråga om förändring i tiden för väglagningen. Utskotten afstyrka motionerna härom. — — — HM 27, angående väckta frågor om förändringar i Stängsel-författningarna. Efter en intressant utveckling af den historiska gången af stängsel-vitsordets uppkomst och utbildning, samt bevis att lagstiftningen för stängsel-vitsordet alltjemt utgått från den gemensamma nyttans synpunkt; hvilket äfven visar sig i den förändring ef stängseldelnings-grunden, som, redan antagen i hela Tingslagen i Norge, sjuttio år senare hos oss framträdde i Magnus Erikssons lag och ännu är gällande, att nemligen den by gärde mer, som för mera ligger, och den mindre, som för mindre ligger, i stället att af ålder ålåg grannar, att hålla hälften hvardera af stängsel byar emellan; ingår Utskottet i en granskning af de anmärkningar, som blifvit gjorda, emot 5 Stängsel-ordningen. Utskotten anse dessa böra lemnas ntan afseende. Men, som Utskotten imedlertid anse af vigt, att den allmänt utbredda villfarelsen i uppfattningen af 5 Stängsel-förordningen varder upphäfd, föreslå Utskotten: att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande af en Nådig Kungörelse, deruti, med anledning af det ådagalagda, allmänt gängse irriga begrepp om stadgandet uti 5 Sal Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, angående stängsel-skyldigheten den 9 Februari 4802, som skulle deraf följa, det jord. som vid nämnde Förordnings utfärdande var en mot åker eller äng gränsande utmark, vore, ehuru den sedermera blifvit odlad, för alltid befriad från stängsel-skyldighet, samt att jord, hvilken vid berörde tidpunkt var en mot utmark gränsande åker eller äng, men sedermera blifvit till utmark utlagd, vore likaledes för everldelig tid skyldig att ensam underhålla hägnad mot granne, Kongl. Maj:t funne godt i Nåder meddela den förklaring: att ifrågavarande ö i Stängsel-förordningen, hvilken borde betraktas i oskiljaktigt sammanhang med de uti 3 och 4 förekommande bestämmelser, icke afsåge förhållandet emellan egor af nämnde beskaffenhet, utan allenast anginge stängsel-förhållandet, dä grannar mötas i skog, beteshage eller utmark och endera uppodlar sin mark till åker, äng eller plantering, i hvilket fall stadgade, att någon förändring i skyldigheten till hägnads upprättande och underhållande icke ägde rum, utan borde jorden eller marken; oaktadt sina förbättringar, anses efter dess förra beskaffenhet; hvaraf följde, att, i fråga om stängsel-förhållandet emellan utmark och jord, som varit åker eller äng före Stängsel-förordningens utfärdande, gällde hvad 5 Kap. 2 ByggningaBalken derom innehåller, eller att den hålle gården allena, som åker eller äng äger; hvilket förhållande imedlertid upphörde, så v.l då utmarken blefve odlad, som då äker eller ang utlades, enär i båda händelserna det fall inträffade, hvarvid stängsel-vitsord ägde rum jemlikt 4 och 3 83 uti ofvananförde Nådiga Förordning, angående stängselskyldigheten, nemligen att i ena händelsen grannar möttes i åker eller äng, och i den andra uti skog, beteshage eller utmark. — — — MV 28, i anledning af anmärkningen vid Utskottens Utlåtande Nr 3, angående grunderne och vilkoren för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andra lägenheter från hemman. Detta sednare utlåtande har blifvit af Borgareoch BondeStånden återremitteradt. Utskotten vidhålla hvad de deri yttrat, med undantag i tvenne omständigheter, hvaruti de tillstyrka förändringar, nemligen : 1 83 8, mom. 7, som borde få följande lydelse: Då lagfart eller åbobref sökes å hemmansdel, som är mindre, än hvad för klyfning utan undersökning är i 6 4 mom. medgifvet, eller ny åbo eller ägare skall för sådan hemmansdel skattskrifvas, eller inteckning deri för skuld eller arrende begäres, vare sökande skyldig styrka, huruvida hemmansdelen blifvit utklafven före eller efter utfärdandet af denna Vär Nådiga förordning och i sednare fallet jemväl förete det beslut, som i afseende å klyfningen blifvit meddeladt; samt att, sedan Utskottet hemställt, att serskilda bestämmelser för olika orter må i 6 införas, i afseende på den minsta hemmansdel, hvartill klyfning må ske, utan föregången undersökning och serskild tillåtelse, 42 af författnings-förslaget må helt och hållet, som öfverflödigt, utgå. ose—— mmammmos NEIL NN FR TTJNT ma FF — 20 FF — oo 8