Aftonbladet – 16 januari 1841, sida 1

BROMANS I hornet al Uroltninggalan och Llara Bergsgranea; i 8. G. LisERVALLS Kakas vid Storgatan å Ladnagårdslandet gas endast i förstnämnde Kontor till 8 sk. banko raden. han önskat bifall till det förslag, att anslå den första million, statskassan erhåller i statsinkomster å förut förbudne varor, och hvilken kunde anses som en eröfring från den olofliga handeln, till Kgl. M:ts disposition, att fördelas mellan de näringsidkare, hvilkas tillverkningar förut varit förbjudne till införsel, eller å hvilka tullen i betydligare mån blifver nedsatt. Äfven hade Tal. yrkat, att bevakningsoch förpassningskontrollerna erhålla all nödig stränghet, visitationsrätten mot olofligt gods icke förg ömmandes, och att införsel af de varor, vid hvilkas förtullning hufvudsakligen underslef kan äga rum, inskränkas till vissa file hamnar försedda med större bevakningsanstalter. Grefve Frölich, D., som helt och hållit afhållit sig från diskussionen, emedan han förut såg den utgång saken skulle få, förenade sig uti Frih. Hamiltons reservation. H. E. Grefve Löwenhjelm: Styrelsens anstalter, liksom individers blifva gagneliga i den mån de äro helt anlagda och kraftfullt handhafda. 1 samma mån stödja de sig äfven på en riktig och sund hushållning; ty denna beror icke af utgiftens ziffra, utan af det gagn hon alstrar. Således kan hvarken torftighet eller sparsamhetsanda rättfärdiga den njugghet i statsutgifter, hvarigenom ändamålets fullständiga uppnående förfelas ; och aldraminst kunna stater (deri olika individer) någonsin sägas icke hafva råd till det, hvarigenom de ofelbart blifva rikare; ty stater sakna aldrig förlag. När derjemte sedlighet och medborgerlighet befordras, så blir omkostnaden en moralisk pligt Dessa lika obestridda, som obestridliga grundsatser ega cn serdeles tillämpning på tullbdvakningen. Trenne äro denna statsanstalts ändamål, nemligen den statsinkomst, hvarmed konsumtionen bör bidraga att fylla statens behof, inhemska näringars skydd, och motarbetande af all den, med tullförbrytelser förknippade osedlighet. Men tilll. ernående af dessa ändamål erfordras, att tullbevakningen blir en verklighet; ty, ehvad tullagstiftningen går den prohibitiva, den fria, eller en medel väg dem emellan, hvilket säkerligen är det rättaste, så blifva ju likväl alla tulltaxans bestämmelser illusoriska, om tullbevakningen är det. En hermetisk tillspärrning är omöjlig; möjlig deremot är en tullbevakning, deruti smuggleriets besstraffande blir regel, och upphör att, såsom hittills, bilda undantag. Talaren föreslog en flytande tullbevakning, som under hela sceglationstiden skulle kryssa i farvattnen utanför de lifligast trafikerande kusterna. Tullbåtar emellan skären och långs kusterna förblifva lika oumbärliga; men utan denna yttre bevakning skola de aldrig förslå. Tal. ville, att i början, och redan i år härtill skulle begagnas de små lätta armerade farkoster vi ega, men efterhand aflösas af enkom och med möjligaste skyndsamhet byggda små, men många ångfartyg. Ty sådane skepp äro ytterst passande för ett sådant ändamålst viljan allena bestämmer deras kosa, och väder, vind eller ström hindrar demicke att upphinna smugglaren. Aro de så små, som de böra vara, så uthärda de visserligen icke all sjö, men åtminstone den, hvaruti smugglarebåten icke bergar sig; i Sundet t. ex. skulle ett halft, eller ett helt dussin exemplar af den der lilla Näcken göra en oberäknelig nytta. Vi ega redan erfarenhet om nyttan af detta bevakningssätt från koleratiden3; ty aldrig har inhemska näringsfliten blifvit så kraftigt skyddad, och aldrig tullintraderna stigit så högt som då. Häremot kan visserligen invändas, att införselfriheten då inskränktes till vissa hamnar; men lika mycket detta verkade till högre tul!lafkastning, lika betydligt torde denna hafya motverkats af den stagnation i handeln, som af en sådan farsot alltid förorsakas. Dyrheten af den nu föreslagna anstalten kan således icke anföras såsom skäl emot dess vidtagande, cnär vi hafva erfarit dess mångdubbla fördelar. Men, äfven under förutsättning att den endast betäckte utgiften, så vore ändå statens vinst, att kustbefolkningens sedlighet och inhemska idogheten Få ett kraftigare sätt blefvo skyddade. Häremot anföres städse den förmenta omöjligheten att bevaka så ofantliga kuststräckor som Sveriges; men de, som eftersäga detta, förbise, att för kuster på hvilka icke trafikeras, ingen bevakning erfordras, och att när desse subtraheras från Sveriges totala kuststräckning, återstår att bevaka en vida ringare kustvidd än Frankrikes, Englands och synnerligast Norra Amerikas. Hr Prytz, L. A.: Om de grunder för en ny tulllagstiftning, från hvilka tullkommitterade utgått, och hvilka af Kongl. Maj:t blifvit godkända, att nemligen de i nu gällande tulltaxa belintlige förbud borde bortgå och lägre samt billigare tullafgifter i allmänhet bestämmas, hade af Rikets Ständer blifvit antagne, så hade det med skäl kunnat anses olämpligt att väcka fråga om ökadt anslag af statsmedlen för tullbevakningens handhafvande. Då likväl af de nu ingn Riksstånden fattade besluten i afseende på tulltaxa det är att förmoda, att flere af hittills gällande förbud mot införsel af varor komma att qvarstå, och höga tullbestäm melser å ganska många andra fortfarande komma att bibehållas, då man derjemte hyst ganska stora anspråk på tullhevakningens förmåga alt förekomma oloflig varuinförsel; och då det ej kan nekas, att bevakningspersonalen är både för fåtalig och för svagt aflönad i synnerhet i de lägre graderna, för att kunna fullt motsvara dessa fordriugar: ville talaren, med stöd af 56 R. O. föreslå, att det anslag af 3562,000 Rdr Bko, som hittills af tullmedlen utgått för tullyerkets alla, så väl aflönings-, som omkostnads , pensions-, och indragningsstater, må förh öjas till en million Rdr årligen, på det tillgångar derigenom må beredas till förstärkning af bevakningspersonalen och till dess aflönande på ett sådant sätt att möjligheten af en oberoende ekonomisk ställning må minska retelserna till åsidosälltande och glömska af oftast mödosamma och svåBERGENS TSE LEDAS 2 EAS TAB TEATER 2 TY SAERDNA TR SSA