Aftonbladet – 16 januari 1841, sida 1

andsgatan; i WALLBERGS i huset Nr 30 vid Nybdbrohamnen; samt i huset Nr ö2 vid Röda Slussgatan. ANNONSER em vore ovärdig en representation, hvilken på allvar behandlar en vigtig fråga; och dessutom skulle detta förslag i sin tillämpning medföra ett i stort legaliseradt lurendrejeri, som ej kan annat än blifva förderfligt. Hr Rosenblad, B., anhöll, att det skriftliga anförande, han afgaf uti plenum den 9 December, måtte, då tulldiskussionen icke blifvit utskrifren, få uti dagens protokoll upptagas. Tal., hvilken varit förhindrad att deltaga i öfverläggningen, så väl då Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse med Tullkommitteens förslag till tulltaxa remitterades, som, då Bevillningsutskottets första betänkande i ämnet förevar, granskade uti detta sitt yttrande frågan i dess helhet. Med få och korta undamtag har under nära ett århundrade vår tullagstiftning varit grundad på det så kallade merkantilsystemet. Detta framkallade produktplakatet, eller förbudet för främmande nationers fartyg, att till Sverge införa ett tredje lands produkter, eller till ett tredje land från Sverge utföra våra. Här är icke stället att utveckla, hvilka olyckliga följder ett sådant system, såsom repressalie utöfvadt af de flesta stater mot hvarandra, måste medföra, huru menligt det på alias handel och näringar måste inverka. Vårt första steg, att i traktatväg bereda en återgång från detta ömsesidiga band, var traktaten 1846 med förenade Staterna, hvilken beviljade begge staternas fartyg vid varors ineller utförsel ur hvarandras hamnar fullkomlig jemlikhet i afgifter, dock utan att sträcka denna jemlikhet till lska rätt, att införa samma varor. Sedermera har, efter 1823 års Riksdag, den s. k. reciprocitetsprincipen småningom gjort sig gällande, så att numera, dels genom ömsesidiga förkleranden, många fremmande nationers fartyg hos oss njuta lika förmåner med våra egna, för så vidt och i dem mån våra hos dem äro hemmastadda. Detta system har blifvit skarpt tadladt; så väl Regeringen kollektift, som den förtjente embetsman, hvilken i dessa traktaters afslutande haft en betydlig andel, hafva derför fått uppbära stränga och obilliga omdömen; den vigtiga kiass af svenska näringsidkare, hvilken består af skeppsredare, har blifvit intagen af farhågor. Man har härvid ieke endast förgätit den sanning, att detför bandlande å ömse sidor måste vara en förmån, att på det möjligen fördelaktigaste sätt få afhemta eller afsända sina varor; man har icke heller velat afse de serskilda förhållandem, hvarigenom fördelen af den utvidgade friheten för den svenska skeppsredaren blir ännu större, såsom att våra förnämsta exportvaror äro tunga, voluminösa, och de hufvudsakligaste afsättningsorterna afiägsna, hvarigenom utförseln erfordrar många och stora skepp, som uti de till omfång och tyngd vida dyrbarare retourvarorna icke kunna erhålla fulla återladdningar. Härigenom, och då under återvägen rika afsättningsorter finnas, kunna svenska fartyg merendels med förmån i den ena utländska hamnen täfla om frakt till den andra. Deremot ligger Sverge för aflägset från de stora handelsvägarne, och dess behof af utländska varor äro för få, att frakthandeln hit kan blifva lika lockande för främmande fartyg. Erfarenheten har också bevittnat, att svenska rederierne framför de utländska haft en betydlig fördel af den fria förbindelsen. Tal. öfvergick derefter till en granskning af de grundsatser, hvarpå Tullkommitteens förslag hvilar, och erkände dervid i allmänhet, att Kommittens utlåtande genom dess rikedom på materialier och dess framställningssätt troligen öfverträffar dess flesta föregångare; men trodde likväl icke, att man så snörrätt borde följa en absolut högsta grundsatts, att man icke, för bevarande af allmänt och enskildt väl, derifrån borde tillåta den ringaste afvikelse; och då kommitterades förslag, oaktadt alla dess förtjenster likväl icke, såsom sig borde, hade tryggat;dessa anspråk, ansåg Tal. såsom en national oycka, om det i sin helhet blifvit antaget. Den vigtigaste a! Kommitterades grundsatser, den om fri inoch utförsel af alla varor, erkände Tal. såsem allmän sats, men med förbehåll, att den i tillämpningen måtte vika för det allmännas högre fordringar; och då bland dessa fäderneslandets försvar intager det första rummet, och möjligheten deraf icke kan tänkas, om det berodde af ctt tillfälligt afbrott i våra utländska förbindelser, så hade Tal. tillstyrkt förbud mot införsel af Krut och saltpeter. Vidare ansåg Tal. råämne af serskild och annorstädes till lika godhet icke befintlig beskaffenhet, och på hvars förädling inhemska näringar blifvit grundade, som ingripa i och ingifva lif åt hela provinsers rörelser, såsom tackjern och jernmalm vara ett giltigt skäl till undantag från principen af utförselsfrihet. Lägger man härtill förbud mot införsel a! sådana varor, hvilkas tillverkning af moraliska skäl är inskränkt inom landet, såsom bränvin, eller hvilka: försäljning bör vara underkastad svåra inskränknin gar, såsom gifter och sammansatta medicinalier eller hvilkas färsäljning, utan, för något vigtigt in. tresse, blifvit underkastade kontroller, oförenliga med tillåten införsel, såsom spelkort, så är hela Tal:s prohibitiva ordbok slut. Tal. ansåg äfven, att Kommitterade, om de velat resultatet af ett förbud, hel dre bort uttala sjelfva ordet, än stadga så hög tull att den kunde anses motsvara förbud; ty utom de att man bör uttala hvad man åsyftar, så är kon trollen mot insmugglingen af en förbuden vara min dre svår, än den mot tullförsnillningen af en til låten. Men oaktadt Tal. uti slutliga resultatet hufvud sakligen instämde med kommitterade, hade han lik väl icke kunnat förena sig med dem i sättet att be reda det gemensamma målet. De medborgerliga intressena, som genom förbuden: borttagande skulle förlora ett förment skydd, ega vä inga juridiska anspråk på fertvaron deraf, men in tressena voro uppskrämda, och billigheten bade for drat att man gjorde något för deras lugnande. Oc då Tal. icke trodde BevillningsUtskottets förslag, at uppskjuta verkställigheten af den nya införselsfrihe ten, innehålla ctt tillräckligen lugnande medel, bad re sr TRES NAV SS TORRA