Aftonbladet – 15 januari 1841, sida 1

UTRIKES. SYRIEN. Den illusion, som så länge hvilade öfver Ibrabim Paschas armåe, och höll både Sultan och Europa i fruktan för ett besök al denne härförare i Konstantinopel, har omsider skingrats vic sammanstötningen af Europeisk och Eyptisk taktik, i Syrien. Läsaren känner redan det huf vudsakliga af krigshändelserna i nyssnämnde land det kan vara intressant att kasta en blick pi sista akten af skådespelet: Ibrahims reträtt til: Egypten. En utlänning, anställd vid hans ar. må, gör följande skildring af dess belägenhet, : ett bref, dateradt Damaskus d. 28 November: De upproriske bergsboerne blifva med hvarje das vildare och farligare. Generalissimus har derför sett sig nödsakad, att öfvergifva sin position vic Zahle, för att icke utsätta armieen för dessa insur genters fortfarande anfall. Sedan Ahmed Pasch stött till oss, så är för närvarande hela armåen kon. centrerad här, men befinner sig i ett jemmerligt till: stånd. Af tvenne man är alltid den ene sjuk elle sjuklig; alla äro dåligt klädda och dåligt födda. On armeen blifvit angripen och slagen af en rask fiende, så skulle hon icke kunna se eländigare ut, är hon nu gör, utan att hafva varit förföljd och nödsa: kad att marchera i elakt väder; så måste Fransyskö armeen hafva sett ut 48142, vid återtåget från Moskwa. Det är vandrande lik, klädda i trasor, och som söka solvärma och bröd. Infanteri, kavalleri och artilleri, allt tillsammansräknadt, utgör icke fullt 20,000 man. På de irreguliera trupperna kunna vi icke räkna, ty som de ej utfått sin sold, och veta att S:t Jean dAcre blifvit eröfradt samt att Emiren öfvergifvit vår sak, så rymma de hoptals. Följande äro de sedraste nyheterna: vi återvända till Egypten; Syrien kan icke längre bibehållas; vice-konungen befaller, att vi skola komma med vapen, packning, träng 0. S. V.. Aleppo har redan blifvit utrymdt den 20 i Ramasan (15 November). Damaskus utrymmes i öfvermorgon. I går var det fråga om, att marchera öfver Gonetea: men insurgenterne stå i stor myckenhet på denna väg, och då de gjort oss temligen mycken skada under marchen från Zahle till Zebdeni, så har Generalissimus beslutit, att företaga återtåget genom öknen. Vi komma att på vägen härifrån gå ända till Messerich, der taga af till höger den vägen, som går till Am-el-Khiess, hvilken vidare löper nära Jordan söder om sjön Genezareth. Om insurgenterne ännu icke besatt defiIcerne vid Erbad, så komma vi väl på den vägen till Gaza. Men här måste man slåss, för att uppnå El-Arisch; men då vice-konungen skrifvit, att han skickat 4000 man kärntrupper, för att understödja oss, så skall en träffning icke helt och hållet förstöra oss. Utom denna försigtighet hade vi väl blifvit nödsakade, att lemna våra ben i detta landet. I dag morse uppbröt avantgardet; de sjuke, läkare och läger-atiraljen hafva likaledes afgått; men då största delen af Muscheris (mulåsneoch kamel-drifvarne) under natten gripit till flykten, nödgas vi qvarlemna en betydande del af de sjuka och våra effekter. I morgon kommer sjelfva hufvudstyrkan af armfen, jemte högqvarteret och 400 kyirassierer, hvilka utgöra Ibrahim Paschas garde, att uppbryta. Vi haf. va 430 kanoner, hvilka vi väl skola kunna medföra ull Messerich, men att fortskaffa dem vidare, blir Omöjligt, isynnerhet om fienden lägger något hinder i Vigen för vår marche. Ammunitionen komme att förstöras och provianten att säljas. Ibrahim Pascha befinner sig icke väl; intagandet af S:t Jean dAcre har gifvit honom en dödsstöt; han har ögonblick, då han är förvirrad till sina sinnen; ty han gifver befallningar, som strida emot hvarandrä, och adresserar dem till befälhafvare, som för längesedan äro döda eller öfvergått till fienden. Vi hoppas, at! omkring d. 18 December vara framme vid El-Arisch. Vägen är temligen lång och full af faror, ty landtfolket har öfverallt rest sig emot Oss.a b———XXXXXXaR Lata I